Tropisk lycka

Jag hör inte till dem som klagar på värmen, oh no! Jag tycker inte att det är speciellt trevligt att bli väldigt svettig, eller att det är över 30 grader inne i vår lägenhet med fönster mot väster, men jag klagar inte. Det är snarare exotiskt och lite roligt, tycker jag.

Nu sitter jag i den ljumma vinden på balkongen (söderläge; skugga så här dags) med ett glas vitt vin och låtsas att jag har semester. Det är bara vanlig helg, och i morgon ska jag till jobbet igen, men att jobba i juli är nästan som semester. Från och med nästa vecka kommer det dessutom vara heltomt i stället för halvtomt. Jag tänker fortsätta med taktiken att jobba på med mina grejer men ta korta dagar när jag känner för det, och njuta av känslan att hinna rensa och få ordning på saker och ting för första gången på ett halvår eller så.

Det var lika varmt igår, och vi tog en sällsynt tur med motorcykeln. Den har stått på Gotland sedan förra sommaren. Peter har knappt kört en meter sen han hämtade hem den för några veckor sedan, men nu åkte vi ut till Björnö och badade. Det går inte att få parkeringsplats (för bil) där framåt lunchtid en högsommardag, så MC är perfekt. Dessutom är det fullständigt ljuvligt att åka när det är så här varmt, förutsatt att man fuskar och åker utan skyddskläder. Det är som att forsa fram i en varm vindtunnel. Fort går det också.

Mitt i allt det härliga kommer tanken över mig emellanåt att detta är ändligt. Jag blir beklämd när jag tänker på hur kort sommaren är. Jag minns tillbaka till januari med sina korta dagar, minus och snö. Så FÅR man inte göra, och jag kämpar emot allt jag kan, men det lyckas inte alltid. Å andra sidan njuter jag inte mindre för det. Här och nu kan ingen ta ifrån mig.

Glad cyklist

Jag är tillbaka på jobbet efter 1½ veckas semester, och jag tar det oerhört lugnt och njuter av det. Jag skyndar mig inte hit, jobbar absolut inte över, unnar mig att socialprata med kollegor och går omkring i sandaler. Det finns saker att göra, men jag kommer utan problem att hinna med dem under de veckor jag nu ska jobba, även om jag tar en hel timmes lunch och går tidigt. Det är underbart.

Det var också - för första gången - underbart att cykla hit i morse. Jag brukar nästan bäva för vägen hit, eftersom den är så jobbig, men idag var den inte jobbig alls. Det kan bero på att det var medvind eller ingen vind alls, men framför allt - tror jag - på att jag tog det ganska lugnt. Och detta var, i sin tur, enkelt eftersom det var så glest på cykelbanorna. Det är semestertider och antalet cykelpendlare har decimerats radikalt. Därmed också den mycket obehagliga hetsen som brukar råda på vägen hit. Den smittar uppenbarligen av sig på mig utan att jag har märkt det. Folk rejsar, cyklar om, hukar över styret och beter sig som rovdjur på de ganska smala cykelbanorna. Som bilister i rusningstrafik, men på två hjul.

Jag fick också en bra skjuss uppför den jobbigaste backen av att jag precis cyklade förbi en gräsplätt med 4-5 kvittrande och oroligt snygga steglitsar. Det är kanske inte normalt att bli lycklig av fåglar, men det händer mig rätt så ofta faktiskt.

Återhämtning på västkusten

Jag är i Halmstad och jag har semester. Det verkar redan vara hett ute trots att klockan bara är 8 på morgonen. Jag har uppenbarligen lyckats pricka in sommarens första riktiga värmebölja, och befinner mig i en av landets främsta sommarstäder med Tylösand bara några kilometer bort - det känns oerhört lyxigt.

Lasse har gått till jobbet, Peter sover ännu, men jag vaknade tidigt med huvudvärk i ett trettiogradigt sovrum. Det var bara att gå upp. Nu sitter jag och väntar på att värktabletten ska kicka in och funderar på att ta en morgonpromenad.

Det är faktiskt spännande att vara i en ny stad, trots att det är i Sverige. Eftersom det nu är så osvenskt varmt också, känns det nästan som att vara utomlands. Det verkar vara riktigt mysigt här också, att döma av det lilla jag har sett hittills. Peters bror bor precis vid Nissan, som flyter genom stadskärnan och är kantad av parker, uteserveringar och gångstråk. Vatten är bra. Vi tog en promenad igår kväll ner till det verkliga vattnet, havet, och en fin strand. Den var inte jättestor, men bred och fin - och tillägnad hundar. Hundbadstrand. Då har man gott om stränder.

Framför allt känns det lyxigt att ha semester över huvud taget. Jag hade ju en fundering om det var så smart att vara ledig just den här veckan, men det struntar jag fullständigt i just nu. Efter den här våren förtjänar jag varenda lediga sekund och känner faktiskt inga förpliktelser.

Sista rycket

Jag vet inte om jag har varit oerhört smart eller väldigt klantig som har bokat in semester nästa vecka. Hade jag jobbat nästa vecka hade det varit ett gyllene tillfälle att slutföra saker, ha möten med folk som hittills inte haft tid, stämma av, fixa och dona. Nu blir det i stället så att jag kör i 190 nu fram till midsommar, sen när jag kommer tillbaka i början av juli har alla andra försvunnit på semester och jag kommer inte kunna åstadkomma någonting.

Är det smart?

Nja, det är väl inte riktigt sant att jag inte kommer att kunna åstadkomma någonting. Jag kommer att kunna göra en massa i lugn och ro, men jag kommer inte att kunna avhandla saker, prata med någon eller få någon annan att utföra något.

Well, så är det nu i alla fall. Och jag ser oerhört mycket fram emot att vara ledig efter denna hysteriska vår och försommar. Jag ska släppa allt för en stund, andas, bada och vila mig och umgås med folk som är anställda på andra företag än mitt (och mina kunders). Det känns fräscht, liksom.

Kvidderitt

Ibland är lycka bara just det här: att sitta på balkongen en ljummen försommarkväll och titta på svalor. Jag får leta upp sådana här små stunder för att komma ihåg att livet inte är så pjåkigt ändå.

Från min mjukare sida

Oh, så revolutionerande. Jag har bytt bild, efter ett år eller så. Nu gotländska lamm i stället för japanska skyskrapor.

Svalor, kusiner och 800 meter simning

Idag hände något fantatiskt: Jag gick ifrån jobbet klockan fem i fem, utan att ta datorn med mig och utan att känna att jag egentligen borde ha suttit kvar i två timmar till. Det är inte så att jag inte har något att göra längre, men det måste helt enkelt vara så att det är lite, lite lättare att andas nu. Jag hade utan problem kunnat sitta kvar i två timmar till, men nu kände jag inte för det utan tänkte att jag får ta de där grejerna i morgon i stället.

Den gångna helgen var också ganska fantastisk. I lördags var jag ute och sprang. Sen cyklade vi in till stan och kollade på marathon; satt och drack vin på en uteservering och glodde på folk. På kvällen hade mamma och styvfar fest för att fira födelsedagar, men framför allt att de firar 20 år som par och (därför) gått och gift sig i all hemlighet. Det var gott om 60-plussare, men inte bara. Framför allt var mina kära kusiner där som jag nästan aldrig träffar, men när vi träffas så finns det faktiskt ett band - av blod eller något annat - och vi blir så glada.

Igår var det ännu finare väder och vi cyklade iväg och badade. Jag har suttit i solen lite på balkongen hittills, men att ligga i biknini på en filt och läsa är något helt annat. Och framför allt var det så härligt att bada - bassängbad! Det är något vi aldrig gör, men jag insåg det geniala i att ligga och jäsa i solen ett tag och sen gå ner och simma några hundra meter på 50-metersbana. Det var inte speciellt mycket folk heller, inte i simbanan i alla fall. Och det var lagom varmt så att inte ens Peter klagade.

Vi tog en öl på Pampas marina och åkte sen och handlade kött som grillades av avnjöts ute i vår lilla park där man kan sitta och titta upp i ekkronorna och lyssna på svalor och koltrastar.

Jag undrar om inte juni kandiderar till Årets bästa månad?