Du kan kalla mig hulken

Jag lyssnar på Chet Baker (inspirerad av Anna Gavalda) och njuter av rödvin och grillad halloumimacka efter ett mycket väl genomfört bodypump-pass, som i sin tur fick signalera slut på ett helt ok arbetsvecka.

Jag sliter som ett djur på bodypump. Svettas floder, stönar, får mjölksyra och är utpumpad efter varenda låt. De flesta omkring mig uppvisar inga sådana tendenser. Jag förstår det inte. (Jo, jag förstår det. De kör för lätta vikter och fuskar med tekniken. Jag menar till exempel: knäböj! Kom igen. Det är inte en liten knix, det är ner i 90 graders vinkel för helvete.)

Hur som helst körde jag tyngst av alla på passet idag. Det är värt att nämnas. Till saken hör väl att det bara var 8-9 stycken där, ingen av de duktiga tjejerna och bara en kille, men ändå. Jag körde tyngre än instruktören och tyngre än den där enda killen, som trots allt var ganska storväxt. Han hade bara tyngre vikter än jag på en enda låt (bisceps), men det räknas inte för han körde med helt fel teknik. Hade han kört ordentligt hade han aldrig pallat, det kan jag nästa svära på.

Så idag var jag bäst (?) på något. Jag hade också en fin klänning på mig på jobbet, sådant kan man bli glad över.

Nu ska jag avrunda och i stället ägna mig åt... tja, vi får se. Jazza, titta ut genom fönstret, göra ett motdrag i min pågående digitala alfapet-match. Eller allt på en gång.

Omskakad

Veckorna lunkar på utan större dramatik, tycks det. Det är på helgerna det händer.

Den gångna helgen var dock lite väl dramatisk för min smak. Jag orkar inte återberätta allt här, men en mycket välformulerad sammanfattning finns här. Till saken hör att det var ytterligare en ny ledamot som valdes in volleybollförbundets styrelse, och det var jag. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, kan man säga.

Men det positiva med hela soppan är att denna kris verkar ha fått samma följd som de flesta kriser, nämligen att folk sluter samman, går ihop, stöttar och visar en vilja att lösa situationen. Där befinner vi oss nu, skulle jag säga. Det var också så att årsmötet var synnerligen välbesökt, eftersom det var 50-årsjubileum, så det fanns många kära, kloka människor på plats - många har jag känt i över 20 år - och det utbyttes massor av positiva, sköna ord också. Vi var alla där av kärlek till sporten, och det är ett starkt kitt.

Jag håller tummarna!

På väg att bli golfare?

Jag har nu avverkat min första jobbvecka. Det har varit helt ok, speciellt eftersom vädret vänt och det nästan inte alls känns som sommar längre, och jag har verkligen inte tagit ut mig. De flesta kom tillbaka den här veckan, och det verkar inte vara någon som har fullt att göra, så det har mest varit väldigt socialt och trevligt att vara på kontoret.

Nu har jag dessutom haft en väldigt spännande helg. Inte i första hand därför att jag köpt en ny säng - synnerligen fast sådan, jag känner mig ledbruten när jag vaknar - eller för att jag tillfälle att detaljstudera en halvtam gröngöling, utan därför att jag fått en aha-upplevelse när det gäller golfen OCH har gått mitt livs första runda.

De senaste veckorna har jag hängt med Matte ett antal gånger och sått och slagit ett antal hinkar på driving rangen på några olika ställen. Han har instruerat mig jättebra, gett mig fler och fler detaljer att tänka på, och jag har svävat mellan hopp och förtvivlan; fått på ett slag då och då, men mest har det känts avigt och hopplöst svårt. Men igår justerade jag en väsentlig detalj i svingen och plötsligt slog jag riktiga slag. Höga och långa (obs: relativt) och en del till och med raka. Det var verkligen en polett som trillade ner.

Eftersom det gick så bra igår åkte vi idag upp till övningsbanan på Arlandastad, en korthålsbana med fyra hål där även såna som jag kan gå runt. Det var mycket spännande att komma ut "i verkligheten". I början gick det bedrövligt. Jag kunde inte koncentr

era mig på nåt av allt det jag lärt mig, och kände mig störd på gräset och alla andra nya faktorer. Men efter ett tag lossnade det i alla fall lite. Jag lyckades få 5 eller 6 slag på ett par 3-hål, och jag hade inte mer än 10 på något av hålen, tror jag.

Det är ett nytt liv som börjar, kanske (dvs om jag bestämmer mig för att försöka börja och ta grönt kort). Det är ju jättekul! Det är inte så ofta man börjar med nya grejer, och golf är ju något jag aldrig trott att jag skulle kunna ge mig på.

Ett annat projekt i helgen var att fixa till min uteplats, som dock bara blev en tummetott. Jag skickade för säkerhets skull en skiss och arbetsbeskrivning till styrelsen innan jag började, men då fick jag plötsligt veta att jag inte får göra någon uteplats! Vår tomt är

prickmark (?) vilket tydligen innebär att man inte får dränera eller anlägga något. Och så ska trädgården vara till för alla medlemmar blablabla, vilket förvisso känns som ett fånigt argument eftersom ingen nånsin är där utom jag och min närmaste granne Lars.

Jag får eventuellt lägga ut lite plattor, men i så fall ovanpå marken och det måste kunna tas bort och återställas på typ 10 minuter. Jaha. Det blev hur som helst en kompromiss; nu har jag gjort det lite fint med plattor runt själva trappen, så att det inte växer in ogräs. Och ja, det kan tas bort om någon skulle klaga.

(En sur detalj i sammanhanget är att vi grävde ut redan i torsdags kväll, eftersom vi hade tänkt åka och fixa kross och sättsand med lånad skåpbil nu under helgen. Men det var bara att skotta igen den där gropen igen.)

Nu är det fint i alla fall!

Löjligt billigt

Säga vad man vill om IKEA, men 5 spänn för kaffe och en nygräddad bulle får väl betraktas som ganska prisvärt? Likaledes är 4 kronor för en dörrmatta ganska billigt - nu har jag en lösning för ingången från min uteplats. Jag kan till och med unna mig att klippa till den så att den får exakt rätt storlek.

Jag har gjort andra fynd idag också:

• Billiga, korta löpartights på Nike. De var röda, men vad spelar det för roll? Varför ska jag ha svart jämt? Jag ska ju trots allt bara ha dem när jag ska ut och springa.
• En fin klänning och ett par byxor på Mexx, som passade som en andra hud och jag kommer inte ens behöva lägga upp dem. Detta är fullkomligt sensationellt! Byxor i storlek 36 måste jag konsekvent lägga upp runt en decimeter. Det var väl tänkt som trekvartsbyxor det här, vad vet jag, men passade gjorde de.

Vem åker och handlar en högsommardag med strålande sol? Jo, en som faktiskt fått så stora, härliga doser av sol och bad att hon inte längre känner behovet av att ligga på stranden så fort tillfälle bjuds. Det är en skön känsla. Vi hade en underbar dag ute på Grinda igår, till exempel. Men nu ska jag i alla fall cykla ned till Huvudsta och ta ett dopp. Kanske sätta mig i halvskugga och läsa en bok.

Flitig!

Jag njuter i fulla drag av mina lediga hemmadagar. Jag får så mycket gjort, och jag trivs så oerhört bra med att skrota runt här hemma.

Igår ägnade jag en halvtimme åt att få rent min ugnslucka; jag städade och fixade en massa administrativa saker. Idag har jag målat, organiserat mitt vindsförråd, flyttat in i min nya verktygslåda samt planerat den blivande uteplatsen. (Tänkte att det kunde vara trevligt att få den på plats innan sommaren är slut, typ.) Det är varmt och skönt ute, och det gör mig ingenting att det inte är strålande sol. Jag till och med föredrar det, så kan jag vara hemma utan att känna mig pressad av att egentligen helst vilja åka och bada.

Nu ska jag försöka ladda för träning, men jag blev plötsligt sömnig och kom att tänka på min ohyggliga träningsvärk som fortfarande sitter i vader och rumpa efter badmintonträningen i söndags. Men sådant är till för att övervinnas!

Semester-recap

Nja, det blev ju inte så mycket bloggande från den där semestertrippen som jag hade tänkt mig. Jag fick inte fart på det satans mobila bredbandet något mer, så jag gav upp till slut. Och sen jag kom hem har jag... ja... varit upptagen (?). Eller, egentligen inte, men jag har umgåtts med Matte i princip dygnet runt och när jag är med någon annan har jag lite svårt att ta time-out och säga: "Nej, nu får du hitta på nåt ett tag för jag ska göra min grej." Umgås jag så umgås jag. Jag kan inte säga att jag gillar det riktigt; inte så där dygnet runt i flera veckor. Men nu fick det bli så, och idag har han börjat jobba igen och jag har två, ljuvliga veckor kvar på egen hand då jag kan disponera mina dagar precis som jag vill själv. Så nu ska det ena och det andra tas i kapp.Till exempel tänkte jag presentera en resumé av vår fantastiska Skåne-resa:

Efter lantgården i Småland åkte vi ner till Österlen och kamperade på en annan lantgård i två nätter, en fin skånelänga som ligger mycket vackert ute bland sädesfält och hagar. Därefter blev det en vandrarhemsnatt i Brantevik och en spontanövernattning på ett otroligt charmigt 50-talsmotell i Linderöd, där vi stannade efter en felkörning på vägen ner. Det är en stockholmskille som emigrerat till Skåne och tagit över ett gammalt övergivet och lätt bedagat motell och inrett det helt i gammal stil. Han tassar runt där, bor själv på övervåningen med sin gulliga hund, och serverar räkmackor i fiket på dagarna. Helt oemotståndligt, även om det var kallvatten i duschen och vi fick vänta lite på frukosten.

Nere på Österlen åkte vi runt och tittade, promenerade i bokskog, hittade kantareller som vi plockade och stekte till kvällsmat. Vi hade två fina stranddagar, en på vackra Vitemölla strand och en på Sandhammaren, där vi hittade en perfekt solgrop och där det gick höga vågor som var roliga att bada i.

Lycklig badare

Vi åt på fina restauranger, lunchade i Kiviks hamn, grillade på gården där vi bodde (och bjöd husets katter och hundar på det som blev över). Vi joggade, spanade på fåglar, pratade med trevliga medresenärer, tog kvällsdopp. Det var några underbara, underbara dagar, helt enkelt.

Kantarellsmörgås och skumpa! Semesterkvalitet à la Karin & Matte!

Jag måste också berätta solskenshistorian om den räddade kattungen. Efter att ha tittat på Ales stenar gick vi ner till hamnen i Kåseberga för att äta glass. Precis intill glasstället hörde jag en katt som jamade oroväckande, men vi såg ingen katt. Efter glassen ville jag gå tillbaka och kolla, och då var det en kvinna som stod och ojade sig och tittade ner i ett dagvattenrör som låg öppet - och där nere, 1,5 meter ner, satt den fast. Den hade suttit där i flera dagar. De som jobbade på fiskrökeriet hade försökt få upp den med alla möjliga metoder; Räddningstjänsten hade till och med varit där, men inte lyckats fiska upp den. Min hjälte började genast försöka locka och pocka med den remsa av säckväv som låg intill, som de uppenbarligen försökt med tidigare. Det gick inte alls. Fortsatt jamande. En man kom förbi och berättade om läget och sa att de börjat diskutera att slänga ner gift så att den inte skulle behöva lida mer.

Jag var på väg att ge upp efter 10 minuter eller så, men Matte gjorde ett sista försök och doppade säckväven i en hink räkor som stod där, som de också använt som lockbete. Och så plötsligt fick han napp, bokstavligt talat. Som av ett litet mirakel lyckades han hala upp det våta lilla livet, som hakat sig fast med en klo - och vi fick upp den.

Den ojande kvinnan offrade utan att blinka sin tröja att vira in den i, och jag sprang och hämtade rökerikillen igen, som kom rusande med flera engagerade kollegor som tog hand om den och började ringa för att få tag på "Kerstin" som brukade ta hand om katterna i hamnen.

Det var en härlig händelse, som man mådde gott av i flera dagar efteråt.

På äventyr i trakten av Skillingaryd

Jag sitter på golvet framför en braskamin i ett hus i djupaste Småland. Jag ska inte säga att det är en stuga, för det är ett hus, som vi har helt för oss själva. Det ligger omgivet av hästhagar (med hästar i), överblickar en vacker sjö och vi har fått tips om hur vi kan traska en bit in i skogen för att få se älgar.

Det ingår till och med en katt!

Det är löjligt bra det här! Vi dricker Cava, har ätit kvällsmat bestående av Serrano-skinka och Gruyère och väntar på att den vedeldade bastun precis utanför ska bli varm.

Vi bor på lantgård. Det är underbart. Och dagen fram till nu har också varit bra. Vi stannade och åt lunch på golfklubben i Jönåker, varpå Matte lyckades övertala mig att vi skulle slå lite på drivingrangen. Mycket motvilligt testade jag, tog emot några tekniska råd, och jag lyckades faktiskt få iväg i alla fall några av bollarna i den där hinken. Inte högt och inte långt, men jag träffade i alla fall, och fick en föraning om hur det kanske borde kännas. Vi tränade till och med puttar på... puttningövningsplätten (vad den nu kan heta). Det var ungefär lika svårt, men jag satte i alla fall en ganska lång putt.

Vi är på väg till Österlen, jag har semester, livet leker.

Fortsättning följer.