Teneriffa del 2

I tisdags gick det av nagon anledning inte att komma at Blogger, och igar var jag pa utflykt hela dan, men har en en recap:


Man 13/2 kl 20.05
Observationer: Man ser verkligen mest bara gamla manniskor, inte bara bland turisterna. Folk kor valdigt frascha bilar, men uteslutande smabilar, framst franska och tyska. De fa yngre par man ser gor som man ser pa andra stallen i sydeuropa: gar och haller om varandra; han med armen runt hennes axlar, hon med handen i hans bakficka.

Djurobservationer: Inte sa manga, men det finns ett gang hangaround-katter har pa hotellet som jag har sett att nagon matar. (Nej, jag har inte klappat dem.) Nere vid stranden sag jag en massa fina odlor, och pa eftermiddagen idag sag jag till min forvaning en skock getter som gick och betade pa andra sidan vagen och vallades av en man med tva hundar (en getaherde?).


For ovrigt har jag redan varit ute och atit, en omelett. Jag har ingen aptit och inga hungerskanslor. Nar jag ar ute som nu pa kvallen fryser jag och vill bara tillbaka till hotellet. Nu nar jag val ar tillbaka ligger jag halvt tackt av overkastet och kinderna blossar. Febern tillbaka, i nagon man.

Min plan ar ingen annan an att fortsatta ploja min Jo Nesbo-bok - har redan last halften av de 700 sidorna. Tv ar tyvarr inget alternativ. Det finns bara tva engelsprakiga kanaler, CNBC och BBC (och tva kanaler som heter Films for men, som visar filmer som innehaller bilar och flygplan; de raknar jag inte). I ovrigt ar allt dubbat eller pa tyska. Suck.

Wish me luck att jag ar battre i morgon.


Tis 14/2 kl 8.35
Det har varit annu en ganska jobbig natt, men jag har i alla fall sovit lite langre stycken i taget och feberdrommarna har inte varit fullt lika skitjobbiga.


Nu nar jag ar uppstigen och nyduschad kanner jag mig relativt prima.


Jag blir starkt av att bara kunna ga ut pa min balkong och se ut over havet som med stor kraft slar in over de dramatiska lavaformationerna. Det ar mest molnigt, men himlen lyser igenom bade har och dar. Det blir bra det har.


Tis 14/2 kl 13.47
Idag har jag redan gjort tva saker jag inte trodde mig om: tittat pa spackhuggarshow och akt dottotag.
Eftersom det var mulet gick jag bort till Loro Parque som ligger max en km fran mitt hotell som jag trodde var en papegojpark. Och det fanns onekligen valdigt manga papegojor dar, och massor av beslaktade faglar i alla varldens farger och utforanden. Mycket vackra. Ara Macao var tuffast - den ser ut som en parodi pa en papegoja, typ.

Men det visade sig att det var en fullfjadrad djurpark. Det var dyrt att ga in, 33 Euro, men da ingick alla shower. Jag rakade komma precis lagom till spackhuggarshowen sa det vara bara att ga in och banka sig.
Det borjade med att beratta och visa en film om den senast tillkomna valen. Det var nagra fiskare i Holland som hittat en ensam, doende val som djurvardare hade lyckats radda till en djurpark, och sen hade den fatt komma hit for att fa vara med artfrander. Jag borjade grata.
Sen, nar showen hade borjat, borjade jag grata igen. Jag blev sa rord over att de dar gigantiska djuren har formagor att lara sig dessa konster pa ratt simpla order fran sina skotare. Och over det uppbara bandet mellan varje skotare och "deras" val. (jag kan verkligen roras till tarar av de mest markliga saker, men sallan av romantiska filmer och sant.)

Taget da? Peter har alltid kallat dem for dotto, du vet de faniga turisttagen i miniformat. (Han korde sana som sommarjobb i Visby i sin ungdom.) Nu sag jag att det verkligen star Trene Dotto pa dem. Hur som helst gar det ett gratistag till djurparken fran stan och tvartom, och det kom ett precis nar jag kom ut fran parken, sa jag svalde stoltheten och hoppade pa utan att vet exakt vart det gick. Men jag hamnade har i stadskarnan och har nu satt mig for att ata lunch pa strandpromenaden precis vid de imponerande havsbassangerna. Hit hade jag anda tankt ta mig under dagen, sa det var vart pinan.
Har varkar det finnas vissa shoppingmojligheter, aven om det ar mest "bazarer" och krimskrams. Ska utforskas efter min serranomacka och lunchol.

Teneriffa del 1

Son 12 feb kl 8.05
Observation 1: extremt manga pensionarer i gaten. Och en och annan barnfamilj. Inga singelresenarer, forutom jag. Ont i huvudet.

Son 12 feb kl 15.17 (lokal tid)
Jag ar framme och antligen pa vag i bussen till andra sidan on. Alskar det jag ser, trots att regntunga skyar vilar over alltihop.
Allvarligare ar att jag ar sjuk, formodligen ordentligt. Ganska saker pa att jag fatt en attack av menigit igen (hjarnhinneinflammation). Jag har oerhort ont i huvudet, det stramar langst med ryggraden och i nacken. Ar sa saker att jag redan pa planet tog mina tva forsta Valtrex, som jag papassligt tog med mig. Sedan nagra timmar ar jag febrig och elandig. Nu vill jag bara komma fram, sa tar vi det darifran.

Son 12 feb kl 20.15
Det verkar jattebra det har. Pa sodra delen av on ar allt brunt, det vaxer inget annat an kaktusar, det ar oerhort kuperat och dramatiskt med raviner och grottor i den losa jorden. Byarna ar dock fargglada, kompakta och ligger nere vid havet, eller klattrar langst bergssidorna, eller bade och.
Pa norra sidan ar det helt annorlunda - frodigt och vackert, med fargstarka blommor, bouganvilla och sant.
Val framme pa hotellet fick jag en fruktjuice av den snalla receptionisten nar hon horde att jag var sjuk. Dessutom fick jag ett dubbelrum, trots att jag bokat enkel, med utsikt mot Teide och mot havet och med eftermiddags- och kvallssol. Det ar stort och fint, det finns till och med bide i badrummet.
Jag ar dock sa sjuk att jag inte orkade sa mycket mer an att komma i ordning och ga ut och ata pa forsta basta stalle eftersom jag inte atit nat vettigt pa hela dagen. (Nappade inte pa erbjudandet om flygplansmat for 180 kr.) Jag at en pizza som bestod av 80 % ost och drack en lokal ol, Dorada. Fick i min drygt halften och satt i feberfrossa, sa jag blev inte langvarig. Nu ska jag bara sova och be en bon for att jag mar battre i morgon.

Man 13 feb kl 19.41
Vid lunchtid ungefar borjade jag antligen kanna av verkan av tabletterna. I princip feberfri, och smartan har bedarrat ordentligt. Men natten var inte kul, kan jag saga.
Efter att ha petat i mig en macka och en kaffe fran den nastan overdadiga frukostbuffen sov jag nan timme till, men sen dess har jag varit pa benen, om an i sakta mak.
Jag borjade med att ga pa en ganska planlos promenad som inleddes vid stranden, som ar bara nagra hundra meter bort. Det ar valdigt vackert och mysigt pa en gang. Just nu kanns det som jag skulle kunna bara sasa runt har en vecka och bara vara och lasa bocker. Ar helt osugen pa utflykter och aktiviteter, men det kanske vander nar jag kanner mig helt frisk. (Om det skulle vara redan i morgon kan jag vara med pa hotellets pilates-pass kl 10.30.)
Det var lite molnigt mitt pa dagen, och lufttemperaturen ar inte sa imponerande, men nar det sprack upp pa eftermiddagen kunde jag ligga ett par timmar i en solstol pa hotellets solterass. Det jag dromt om. Var nere och kande pa havet - kallt - och det var for blasigt for stranden, men det kommer nog det ocksa.
Hotellet ar for ovrigt nastan fantastiskt. Har finns biljardbord, pingisbord, ett litet gym och till och med en squashhall. Pa andra sidan gatan ligger en idrottsplats. Nja, det ar egentligen bara en illa skott grusplan, men den omges av nagot som skulle kunna definieras som en lopbana, och i mitten finns en slaggkastarring. Mina traningsplaner ska nog kunna inforlivas, sa fort jag... ja, du vet.

Dåliga utsikter

Jag börjar vackla vad det gäller min så länge emotsedda semester. Väderprognosen suger. Det har varit svalt på Kanarieöarna i stort den senaste veckan, och utsikterna för nästa vecka är typ 15 grader och en hel del regn.

Det gör mig så förbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men det går inte att göra ett skit åt det annat än att åka dit och hoppas på det bästa.

Jag har varit förberedd på att det kan vara lite svalare och ostadigare där jag ska bo, men det finns inte i de bilder jag har målat upp att jag ska gå runt med paraply och tjocktröja en vecka. Skit samma om det är på fint hotell, obegränsade sovmornar och en massa bokläsning, om jag inte får ligga i solen och bada i havet. As!

Men, som sagt, allt kan hända. Det kanske blir underbart ändå, eller...?

Frånsett detta bakslag är jag ganska nöjd med tillvaron. Idag har jag lagt sista handen vid det projekt jag jobbat med de senaste månaderna, i och med presentation av vår slutrapport för styrgruppen. Alla nöjda med resultatet. Och det känns oerhört tillfredsställande att verkligen avsluta något (till skillnad från flera av mina andra projekt som jag aldrig lyckas bli av med). Samtidigt har jag börjat mitt nya liv som Södertälje-pendlare. Sedan förra veckan är jag nu på heltidsuppdrag hos en helt ny kund. Allt är nytt. Företaget, människorna, produkterna, det jag ska jobba med. Det är oerhört frustrerande att inte kunna göra någon nytta, utan bara hänga på och insupa allt som bara går. Det är å andra sidan ett stadium som måste passeras och som knappast kan förkortas.

Det känns nytt och fräscht i alla fall, och rejält. Jag har fått ett eget skrivbord, passerkort, dator och välkomnas som en i gänget. Som ett nytt jobb helt enkelt.

Men jag börjar med att åka på semester en vecka. I regn.

Äntligen uggla

Om man läser den här bloggen har man troligen uppfattat att jag är förtjust i fåglar. Jag gillar alla djur (nästan) men har en speciell faiblesse för just fåglar. De är vackra, fascinerande, låter fint och finns i en stor mångfald, som lockar sådana som mig att försöka lära sig och få se och höra så många olika som möjligt. Jag är absolut ingen fågelskådare eller någon som gör omvägar för att få syn på ännu en art att bocka av på nån lista, men om jag är ute i naturen ser och lyssnar jag för att försöka lära mig mer.

Jag har länge trånat efter att få se en uggla. De är verkligen lite coolare än andra fåglar, och svåra att få syn på. Men nu har jag fått uppleva mitt första ugglemöte, med en ståtlig slaguggla. Vid min lokala sjö, där väldigt många fåglar håller till, finns det nästan alltid fågelskådare som man kan ta vägledning av. När de står med sina gigantiska kameror och/eller kikare och väntar vet man att det är nåt på gång. Oftast brukar de spana efter vattenrallen, som jag vet att jag har skrivit om förut, men nu i helgen när jag gick förbi stod det två stycken på ett helt annat ställe, med siktet riktat uppåt, mot ett träd, i stället för in i vassen.

Högt uppe i en tall satt den och... ja.. ugglade. Man hade fin utsikt från marken, men jag fick också låna en kikare och se inzoomade bilder från de riktiga entusiasterna jag pratade med där. Den har tydlig hållit till där i några veckor, av och till. Jag ska gå förbi i helgen igen och se om jag kan få syn på den. Här kan man se en otroligt spännande (?) film på förmodligen just denna uggla.

Den som läser den här bloggen har förmodligen också uppmärksammat att jag ska åka till Teneriffa. Jag är löjligt laddad för denna, möjligen rätt så triviala resa, mest för att det är första gången jag faktiskt lyckas ta mig iväg på en solsemester mitt i vintern. Och, hey, det är nu bara:

Jag och dr House

Vi har sen volleybollträning på tisdagar och när jag kommer hem är jag trött men inte så att jag kan sova. Jag måste sitta uppe ett tag och bara vänta på att kropp och huvud växlar ner och då har jag tagit för vana att titta på House som börjar kl 23. Det är naturligtvis fånigt och orealistiskt och likadant varje gång - en dödssjuk patient kommer in med symptom som är omöjliga att diagnostisera, men efter 50 minuter har någon, oftast House själv, knäckt gåtan och patienten blir botad. Ändå ser jag på det med behållning.

Dr House är hjärtlös, cynisk och hämningslöst politiskt inkorrekt, men jag gillar honom för att han är en sanningssägare, helt orädd för konflikter och har förmåga att backa och erkänna när han faktiskt har fel. Jag skulle inte vilja vara som dr House, men kanske 10 procent som han. Idag är jag närmare 0 procent House, och det är verkligen inte bra.

Jag skulle också behöva vara lite mer Bamse, Madonna, Anja Pärsson och ett gäng andra - och det bästa av mig själv.

Bra kväll, bra framtidsutsikter

Jag har gjort något för mig så ovanligt som att laga mat. Jag tycker jämt att jag ska bli bättre på att laga mat och lägga i frysen och/eller ta med som lunchlåda till jobbet, men det blir liksom aldrig.

När jag kommer hem på kvällarna är det dels så att jag ätit ordentligt på dagen och inte behöver äta mer än typ flingor eller gröt (dvs. jag behöver inte laga kvällsmat), dels ska jag oftast iväg på någon träning eller nåt annat som gör att jag inte hinner. Och inte prioriterar. Det blir i princip bara på helgerna jag eller vi lagar mat, och inte alltid ens då. Igår kväll blev det till exempel indisk take-away.

Men nu har jag lagat mat, om man kan räkna soppa som matlagning. Jag kom hem tidigt, har varit själv hela kvällen, och har inte tränat, utan i stället ägnat mig åt att slutföra det veckolånga projektet att städa lägenheten och fixa med krukväxter. (I min egen utpressningstaktik ingår knepet att dammsugaren inte får ställas in i städskåpet förrän hela lägenheten är städad, och det är ytterst sällan jag gör allt i ett svep.)

Jo, soppa är väl mat? Framför allt är soppa gott och väldigt enkelt och snabbt att göra. Jag förfräste en gul lök i kastrullen, hällde ner ett gäng potatisar och en sötpotatis och kokade ihop med buljong. Sen krydda och mixa med crème fraiche - klart! Jag är extra nöjd med att jag använde båda mina växter i köksfönstret; basilika och en nånting med små chilifrukter på.

För övrigt är jag oerhört nöjd med vår match igår - jag fick mvp-priset i vårt lag - och med att jag har fått ett nytt "jobb" (dvs. kunduppdrag) som verkar jättekul och är långsiktigt och med att jag snart, snart ska åka på semester. Jag ser nästan löjligt mycket fram emot min Teneriffa-resa. Jag ska gå i sandaler och dricka vin på uteservering, bada i havet och åka lokalbuss till olika ställen där man kan vandra eller titta på saker. Det finns faktiskt i min föreställningsvärld att det kanske inte är toppenväder hela tiden, och att det kommer att finnas hotellgäster som går upp klockan 7 och tingar solstolar vid hotellpoolen. Jag kan också tänka mig att jag kommer att få lite långtråkigt och att hotellfrukosten kanske består av sötsliskiga, äckliga saker utan fibrer. Jag är förberedd. Men springskorna och en massa böcker ska med, det finns gym på hotellet. Jag ska bo i en stad där man gå i affärer och sånt om det inte är strandväder. Det kan inte bli annat än helt underbart! 12 februari, yesss.

Bokat och klart, ingen återvändo

Hah! Nu har jag äntligen kommit till skott och bokat min resa! Jag har vänt och vridit, surfat runt, läst på, tittat på bilder, allt under en ganska lång tid. Och nu mot slutet har jag varje gång kommit tillbaka till ett specifikt hotell som känns fint, hyfsat prisvärt, ligger nära stranden, har gym och spa och enkelrum. Så nu slog jag till.

Jag borde kanske först ha kollat att jag verkligen kan vara ledig från jobbet då, men det är i praktiken omöjligt eftersom jag inte vet vilket eller vilka uppdrag jag sitter med om en månad. Jag borde kanske ha letat upp något billigare, men jag vill inte åka ospecificerat och hamna i nån sömnig fiskeby eller i något av turistgettona på sydkusten. Jag kanske borde åka till något av turistgettona på sydkusten, eftersom det är mer solsäkert. Jag kanske inte borde åka nånstans alls, eftersom de senaste 8 månaderna sedan jag flyttade har inneburit en massa investeringar och halvkass ekonomi. Men nu blir det Puerto de la Cruz på norra Teneriffa, regnrisk eller inte. Jag har pengar på banken som är till för sånt här.

Så egentligen är jag oförskämt nöjd!