Splendid isolation?

Jag är så kallad gräsänka under en långhelg, men i stället för att tänka: "åh, vad tråkigt" tänker jag: "åh, vad skönt". Jag förvånas över hur pass överväldigande känslan av frihet är, och jag inser självklart att det inte är så det ska vara.

Jag sticker förvisso inte under stol med att jag har vissa dubier kring den långsiktiga hållbarheten i min relation, men det är något annat också. Behovet - eller ev bara den intensiva viljan - att vara själv, styra min tid själv, tror jag har blivit ännu starkare på senare år. Om det är något som har med livet-efter-Peter att göra eller om det är något som växer med åldern kan jag inte svara på. (Med Peter upplevde jag dock ingen som helst känsla av instängdhet, så det har knappast med den historiken att göra.) Det är inte heller så att jag drar mig undan fram omvärlden och aldrig vill träffa någon, det är mer nånting med det vardagliga; att komma hem från jobbet och ha en obokad kväll för mig själv utan kravet att ens höra av mig utan bara göra precis vad jag vill. Att vakna och äta frukost själv utan att behöva småprata med någon eller vara trevlig.

Det är inte så att jag lider av att ha frukostsällskap när jag har det, och det är jättehärligt att vakna långsamt och snooza tillsammans. Jag uppskattar även opretentiösa, degiga vardagskvällar när vi bara hänger ihop. Men det är något som händer när jag är fri från detta - och jag måste tyvärr välja ordet "fri" för att beskriva - som eventuellt (eventuellt!) väger ännu tyngre. Jag måste naturligtvis väga och värdera noggrant om det verkligen är så.

Varför har jag blivit så här? Och då menar jag inte blivit som i "blivit på sistone". Jag har alltid varit enstörig av mig. Det ligger knappast i människans natur, eller i en objektiv beskrivning av ett rikt liv. Jobbigt läge, jag måste gå och lägga mig.

kvalitetshelg

Min helg var perfekt. I fredags kväll, när jag kom hem så där lagom efter-arbetsveckan-mosig visade det sig att M skulle på aw och jag fick kvällen för mig själv, med tupplur i soffan, lite ostrukturerat tv-tittande och allmänt slappnade.
M utlovade att komma med frukost och färskt bröd kl 10 i lördags, men eftersom jag vaknade redan 8.30 chockade jag mig själv med att sticka ut och springa! Sen blev det kvalitetstid på förmiddagen med bland annat bra samtal (förvisso om inte helt positiva saker, men bra ändå) innan vi stack iväg och gjorde en massa grejer. Bland annat var vi och tittade på gulliga små lamm på Överjãrva gård, fikade på det utmärkta cafet i handelsträdgården vid Ulriksdals slott och promenerade i vårsolen.
När vi kom hem glodde vi på friidrotts-vm på tv - det är nåt visst med att titta på tv på dagtid, speciellt om det är sport. Det är så förknippat med helg.
Vi lagade god middag (kött!) och drack vin och gick och la oss ganska tidigt. För mig som är kvällstrött finns det inget mervärde i att vara uppe extra länge på helger. Jag tycker att det är skönt att gå och lägga mig när jag blir trött helt enkelt.
Söndag var matchdag. Då måste jag ladda och vara i fred och gå på promenad på förmiddagen, så även den här dagen. Vi gjorde en förvånansvärt bra match och pressade de obesegrade serieledarna till en femsetare. Jag gjorde en bra match också; det var skönt efter en rad mediokra eller rentav dåliga insatser på sistone.
Jag hann med ett besök hos min kära syster också och hennes lilla familj som har utökats med ytterligare en katt, en mycket tjusig sak. Normala människor har väldigt tät kontakt med sin familj och ses ofta. Jag gör inte det tyvärr, trots att jag trivs väldigt bra just med syrran. Mer av sånt.
Nu är arbetsveckan i full gång igen. Det känns riktigt bra på mitt nya uppdrag. Men mer om det en annan gång.

Dagdrömmer

Jag längtar tillbaka till DN. Nappade av någon anledning på ett erbjudande att testa SvD en månad, men det är en plåga att inte ha rätt tidning till frukosten. När jag har testat Svenskan tidigare, eller läst den hos mamma på somrarna, har jag tyckt att det varit helt ok, men nu känns den som... som ett skavsår. Kulturdelen är hemsk. När jag kommer över DN på ett fik eller kvarlämnad på pendeltåget kastar jag mig över den och läser den med samma känsla som en alkis som får sin första, efterlängtade återställare för dagen. (Eller, vad vet jag om alkisar, men du fattar...)

Solbrännan från semestern har bleknat, känslan från mina promenader vid havet börjar gå samma öde till mötes. Första veckan efter det att jag kommit hem var jag så underbart pigg. Jag hade några nätter den veckan då jag inte sov så mycket, men jag kände mig verkligen fräsch och frisk. Nu är det mer normalläge. Jag tar gärna en tupplur på tåget hem från jobbet, är otroligt seg på mornarna och har vissa hemska svackor på jobbet ibland när det känns som om jag skulle kunna döda för att få gå och lägga mig en stund.

Det är bra att åka bort helt enkelt. Jag är väldigt sugen på att sticka iväg snart igen. Vart som helst, en sista minuten, i april-maj kanske? Det behöver inte bli så dyrt eller omständligt. I stället för att köpa ett par skor, lite kläder och några restaurangbesök på en månad skulle jag kunna lägga de pengarna på en en resa i stället. Det skulle inte ens vara en uppoffring. Min kompis Kajsa gör så; reser så fort hon bara får tillfälle. Ibland på charter till Turkiet, nästa gång drar hon till Bangladesh eller Namibia. Nu tjänar hon väl mer än vad jag gör, men det handlar nog lika mycket om vad man väljer att lägga sina pengar på. Jag skulle lätt kunna snåla lite och fixa en resesparbössa i stället. Ja, det ska jag banne mig göra.

Teneriffa del 6, med bilder

Söndag 19/2 kl 16.00

På flyget, på hemväg. Hem till slask och vardag och pendeltåg. Men också hem till Matte. Jag har börjat sakna honom mer och mer, och har vi väldigt många tillfällen önskat att han var med mig. I morse när jag tog en promenad, gick ner till stranden och bara såg ut över havet, då kände jag mig nästan sorgsen. Över att han inte var med mig där och då, men också över att det faktum att min semester i vissa avseenden varit ganska misslyckad och nu stod jag där och tog farväl av havet. Jag har verkligen inte vantrivts eller så, men jag hade hoppats så mycket på sol och att få bada i havet, och så blev det bara en enda gång. Men jag skakade det snart av mig, promenerade lite till och gick sen upp och körde ett pass i gymet innan jag checkade ut och hoppade på transferbussen.

Igår blev det också en lite speciell dag. Det var halvmulet på morgonen, men det hängde inte tunga moln över bergen som det brukar - en perfekt dag för trekking. Jag tog bussen upp till Aguamansa som ligger rakt ovanför Puerto Cruz. Söderut är det väl, men det skulle snarare säga "uppåt" om riktningen.

Därifrån utgick en massa vandringsleder av varierande längd, ganska väl utmärkta. Jag valde en som var 6,8 km - lagom och snabbt avklarat, tänkte jag och började gå. Det var väldigt vackert där uppe. En ganska bred grusväg som slingrade längst med bergssidan, mitt i skogen. Dramatiska, branta berg åt ena hållet och dalgången - eller snarare bergssidan neråt havet - på den andra sidan.

So far, so good, tills jag tog fel väg. Den sista skylten jag såg, där det stod att det var 2,5 km kvar, uppmärksammade jag inte att leden vek av på en stig nedåt, utan jag fortsatte på vägen som där började gå uppåt, i serpentiner. Jag hann gå ganska många böjar innan jag började inse att jag gått fel. Det fanns inga som helst tecken på annalkande civilisation, och vid närmare eftertanke var det länge sen jag såg någon ledmarkering...

För att vara på den säkra sidan stannade jag en mycket tjusig MTB-cyklist, också på väg uppåt. Han var inte så bra på engelska, men han gjorde det klart för mig att uppåt fanns det definitivt ingen busshållplats i alla fall. Bara att vända. Eftersom jag var less på att gå började jag småjogga - det var ju utför nu. På några ställen hittade jag spontanstigar, kanske cykelstigar för våghalsiga, som skar serpentinen, så jag tog mig ner ganska snabbt till skylten där jag gått fel.

Leden böjde av lodrätt nedåt, i form av en smal stig. Jag fortsatte taktiken att småspringa, trots att det ganska snabbt började brinna i låren. Men det var direkt njutbart för min träningshungrande kropp. Halvvägs ner kom jag ut ur skogen och ut bland gårdar med stora odlingsträdgårdar. Stigen övergick till asfaltsväg och nu var det inte möjligt att springa längre, bara hålla emot så gott det gick. Vi snackar brant!

Byn var väldigt gullig. Folk red på hästar på gatorna trots att det var vanliga asfalterade bilvägar. Dock tog jag fel beslut igen när jag valde höger i stället för vänster i jakt på busshållplatsen. Jag frågade ändå en man, men han pekade fortsatt nedåt i den riktning jag var på väg. Efter ett tag började jag misstänka att han missuppfattat mig eller jag honom, men jag struttade vidare på de branta gatorna. (Alltså, hur kan folk bo så där? Jag som ändå är hyfsat vältränad hade vissa problem. Ändå var jag glad att jag inte gick uppför, för då hade jag smällt av.) Jag började smått undra hur fan jag skulle ta mig hem igen, och började umgås med tanken på att lifta. Men efter ett tag hittade jag en man till att fråga. Han pratade engelska, tyska och alla möjliga språk, och han visade mig mot en busshållplats som faktiskt bara låg 100 meter bort.

Väl där fanns det ingen tidtabell, och det kändes som om jag var i en håla där det potentiellt skulle kunna gå en buss om dan. Men jag gick in och frågade på en bar och fick veta att den skulle komma efter en kvart, och det gjorde den också. Det var inte alls långt kvar till Orotava där jag skulle byta buss och som jag hade i sikte hela tiden när jag gick, men jag var ändå glad över att jag inte behövde gå hela vägen.

Så, det gick bra till slut, men när jag kom ner till stan hade solen försvunnit bakom ett envist, retligt molntäcke som liksom tidigare dagar ligger precis över land, med kanten precis längst med vattenbrynet. Så där missade jag sista chansen att sola, men jag är ändå glad över att jag gjorde den där utflykten. Jag hade inte velat åka hem utan att ha sett bergen.

Det svider rejält i låren idag. Flygplan är tråkiga.

------

Så, bilder:

Havet, stranden

Moi

Tuffaste djuret på djurparken

Okej, kanske ännu lite tuffare.

...och den tuffaste bilden på hela ön. Vill ha!!

Klänningsfynd 1

Klänningsfynd 2

Skogspromenad (innan jag gick vilse)

Teneriffa del 5

Torsd 16/2 kl 14.42

Förutom ett outhärdligt, smäktande flöjtspel i min absoluta närhet är livet väldigt bra idag. Hela förmiddagen låg jag i en solstol på hotellet. Precis lagom varmt, precis lagom länge (för hudens skull). Testade ett dopp i poolen - svinkallt! Hellre +15 i havet än +18 i en jävla pool. Usch!

Sen gick solen i moln och jag tog bussen till Santa Cruz i stället. Nu skiner solen här i stället och jag har för första gången kunnat gå runt utan kofta och sjal eller jacka.

Det här är en riktig stad, mer stad än Puerto de la Cruz, som ändå är otroligt mycket mer stad än Los Cristianos. Här finns gågator med bara affärer och turisterna är helt klart i minoritet.

Det blir nog inte så jättemycket shopping, men det är ändå tillfredsställande för ett proffs som jag att få gå runt i butiker, prova lite saker här och där, förkasta det mesta. Det finns gott om lågprisbutiker här à la Lindex, men bara det faktum att det inte är Lindex gör dem aningens mer intressanta.

Jag köpte faktiskt en otroligt cool klänning redan igår, när jag skulle byta buss i Santa Cruz på hemvägen. I stället för att stå ute och frysa ihjäl hoppade jag över en avgång och gick in i det gigantiska varuhuset som ligger precis vid bussterminalen. När jag väl kom till rätt avdelning, med lite mer ungdomliga kläder, fick jag den välbekanta, rusiga känslan av nästan lycka när jag såg mig om, såg fina saker överallt och visste knappt var jag skulle börja. (Detta händer bara utomlands, i alla fall för mig.)

Det råkar vara rea nu också.

I slutänden blev det bara den där enda klänningen. Provade en del annat också som var fel storlek eller inte satt perfekt. Och det mesta i 36 var urplockat, i alla fall från rean. Men jag är nöjd ändå. Det stod typ "Karin" på den där klänningen. Får lägga upp en bild på den sen när jag kommer hem, som en riktig modebloggerska. (Det är bara det att min smak inte alltid har så mycket med mode att göra.) Nu ska jag äta min croissant med kalkon.

16 feb kl 18.45

Tillbaka på hotellet och njuter av öl och snacks från supermercadon i mitt kvarter, och av en ganska usel romarriketfilm. Den ser ut att vara från 50-, 60-talet. Allt är väldigt färgglatt och skådisarna spelar över så det står härliga till. Undrar om det inte är Anita Ekberg jag ser? Kanske är inte Movies4Men en så pjåkig kanal ändå?

Jag utforskade inga stora arealer av Santa Cruz, och det var siesta mesta tiden så många affärer var stängda, men det gör inget. Jag hittade EN affär som kompenserade för övriga. Hittade en sån när jag var i Nice också; en sån där man får hjärtklappning av. De hade nästa bara klänningar och alla var fina. Mirakulöst nog begränsade jag mig till en enda. Bild kommer på den också.

Jag har för övrigt bytt bok efter Nesbö, till "something completely different". Det är en journalist som skildrar livet i Nordkorea genom intervjuer med desertörer. Extremt intressant och helt jäkla otroligt allting. "Nothing to envy". Rekommenderas.

Fredag 17/2 kl 19.35

Denna fantastiska dag avrundas med hotellrumssupé bestående av manchego, bröd och öl. Lyssnar på musik.

För första dagen känner jag mig helt frisk.

För första dagen har det varit varmt på riktigt, så att jag har kunnat gå i t-shirt och barbent.

För första dagen har jag legat på stranden och badat i havet.

För första dagen har jag tränat i hotellets gym, och det var nästan löjeväckande lustfyllt. Kroppen är full av energi och lust att arbeta, dvs träna. (Men jag tog det lugnt förstås, jag är inte stålmannen.)

Låg på hotellterassen på förmiddagen för det var så blåsigt, men när jag gick in till stan för att äta lunch märkte jag att det var varmt, underbart sommarvarmt. Gick längst havet bort. Mellan min strand och hamnen är det ett märkligt område, egentligen bara en stor grusplan som används som parkering. Men längst ut mot vattnet går det en cementerad väg, eller snarare mur eller nåt. Det är rejäla vågor som rullar in och slår upp mot stenblocken nedanför. Mäktigt och absorberande på nåt vis, det där med havet.

Åt en långsam, njutbar lunch i solen nere i hamnen, eller vad det är, sen gick jag tillbaka till min strand, Playa Jardin, som jag är väldigt förtjust i och kunde ligga nån timme till innan molnen kom. Havet var inte alls kallt, säkert +18 eller så. Det var nog inte långt ifrån röd flagg för det var stora vågor och strömt som tusan, men höll man sig nära stranden gick det bra. Barnsligt kul och en ren lycka. Nu var det extra efterlängtat också, så det kändes som en ynnest om det så bara blir en dag.

Teneriffa del 4, typ

Eftersom det ar sa dyrt med internettid har pa hotellet har jag bytt taktik och kommer att skriva ikapp mina handskrivna anteckningarn nar jag kommer hem i stallet. Men jag kan rapportera att sedan sist har jag badat i havet, blivit frisk, atit kanin och gatt vilse pa ett berg. I morgon aker jag hem igen. Rapporter om blotsno och elande hemma - jag skulle hellre stanna!

Teneriffa del 3

Nagot ska jag val saga om gardagen ocksa:
Jag tog en av de manga bussarna ner till Los Cristianos och halsa pa pappa, styvmor hennes bror och brorson. Att det skulle vara varmare och soligare pa sydkusten: pyttsan. Det var mulet och typ 18 grader, men jag har insett att det ar bara att kla pa sig langarmat sa ar det skont att vara ute anda.
Det var en trevlig dag som forflot i sakta mak. Vi strosade, drack sangria och at en sen lunch. Jag fick min paella till slut, men den var ett skamt. Otroligt snalt med grejer forutom ris. Men det var bara en av manga saker som forstarkte mitt intryck - som for ovrigt stammer med mina forutfattade meningar - att de dar stallen ar oerhort turistiga och ganska ocharmiga. Restaurangera ar dyrare, personalen oengagerad, det draller av forsaljare som forsoker kranga klockor och solglasogon utan nagon som helst framgang.
Men, som sagt, vi hade det trevligt anda och det ar kul att ha varit dar.
Nu ska jag ut i solen. Ja, hor och hapna, jag vaknade upp till bla himmel idag och raknar med att det gar att ligga lite pa solterassen i alla fall pa formiddagen. (Alldeles for kyligt och blasigt for stranden, tyvarr.) Sen far dagen utveckla sig precis som den vill.

Sjukdomsrapport: Hade aterigen ratt sa besvarande huvudvark igar, men idag ar det battre igen. Jag ar pigg i alla fall, och hade i morse till och med aptit for frukost.
Fortsattning foljer.