Äntligen uggla

Om man läser den här bloggen har man troligen uppfattat att jag är förtjust i fåglar. Jag gillar alla djur (nästan) men har en speciell faiblesse för just fåglar. De är vackra, fascinerande, låter fint och finns i en stor mångfald, som lockar sådana som mig att försöka lära sig och få se och höra så många olika som möjligt. Jag är absolut ingen fågelskådare eller någon som gör omvägar för att få syn på ännu en art att bocka av på nån lista, men om jag är ute i naturen ser och lyssnar jag för att försöka lära mig mer.

Jag har länge trånat efter att få se en uggla. De är verkligen lite coolare än andra fåglar, och svåra att få syn på. Men nu har jag fått uppleva mitt första ugglemöte, med en ståtlig slaguggla. Vid min lokala sjö, där väldigt många fåglar håller till, finns det nästan alltid fågelskådare som man kan ta vägledning av. När de står med sina gigantiska kameror och/eller kikare och väntar vet man att det är nåt på gång. Oftast brukar de spana efter vattenrallen, som jag vet att jag har skrivit om förut, men nu i helgen när jag gick förbi stod det två stycken på ett helt annat ställe, med siktet riktat uppåt, mot ett träd, i stället för in i vassen.

Högt uppe i en tall satt den och... ja.. ugglade. Man hade fin utsikt från marken, men jag fick också låna en kikare och se inzoomade bilder från de riktiga entusiasterna jag pratade med där. Den har tydlig hållit till där i några veckor, av och till. Jag ska gå förbi i helgen igen och se om jag kan få syn på den. Här kan man se en otroligt spännande (?) film på förmodligen just denna uggla.

Den som läser den här bloggen har förmodligen också uppmärksammat att jag ska åka till Teneriffa. Jag är löjligt laddad för denna, möjligen rätt så triviala resa, mest för att det är första gången jag faktiskt lyckas ta mig iväg på en solsemester mitt i vintern. Och, hey, det är nu bara:

Jag och dr House

Vi har sen volleybollträning på tisdagar och när jag kommer hem är jag trött men inte så att jag kan sova. Jag måste sitta uppe ett tag och bara vänta på att kropp och huvud växlar ner och då har jag tagit för vana att titta på House som börjar kl 23. Det är naturligtvis fånigt och orealistiskt och likadant varje gång - en dödssjuk patient kommer in med symptom som är omöjliga att diagnostisera, men efter 50 minuter har någon, oftast House själv, knäckt gåtan och patienten blir botad. Ändå ser jag på det med behållning.

Dr House är hjärtlös, cynisk och hämningslöst politiskt inkorrekt, men jag gillar honom för att han är en sanningssägare, helt orädd för konflikter och har förmåga att backa och erkänna när han faktiskt har fel. Jag skulle inte vilja vara som dr House, men kanske 10 procent som han. Idag är jag närmare 0 procent House, och det är verkligen inte bra.

Jag skulle också behöva vara lite mer Bamse, Madonna, Anja Pärsson och ett gäng andra - och det bästa av mig själv.

Bra kväll, bra framtidsutsikter

Jag har gjort något för mig så ovanligt som att laga mat. Jag tycker jämt att jag ska bli bättre på att laga mat och lägga i frysen och/eller ta med som lunchlåda till jobbet, men det blir liksom aldrig.

När jag kommer hem på kvällarna är det dels så att jag ätit ordentligt på dagen och inte behöver äta mer än typ flingor eller gröt (dvs. jag behöver inte laga kvällsmat), dels ska jag oftast iväg på någon träning eller nåt annat som gör att jag inte hinner. Och inte prioriterar. Det blir i princip bara på helgerna jag eller vi lagar mat, och inte alltid ens då. Igår kväll blev det till exempel indisk take-away.

Men nu har jag lagat mat, om man kan räkna soppa som matlagning. Jag kom hem tidigt, har varit själv hela kvällen, och har inte tränat, utan i stället ägnat mig åt att slutföra det veckolånga projektet att städa lägenheten och fixa med krukväxter. (I min egen utpressningstaktik ingår knepet att dammsugaren inte får ställas in i städskåpet förrän hela lägenheten är städad, och det är ytterst sällan jag gör allt i ett svep.)

Jo, soppa är väl mat? Framför allt är soppa gott och väldigt enkelt och snabbt att göra. Jag förfräste en gul lök i kastrullen, hällde ner ett gäng potatisar och en sötpotatis och kokade ihop med buljong. Sen krydda och mixa med crème fraiche - klart! Jag är extra nöjd med att jag använde båda mina växter i köksfönstret; basilika och en nånting med små chilifrukter på.

För övrigt är jag oerhört nöjd med vår match igår - jag fick mvp-priset i vårt lag - och med att jag har fått ett nytt "jobb" (dvs. kunduppdrag) som verkar jättekul och är långsiktigt och med att jag snart, snart ska åka på semester. Jag ser nästan löjligt mycket fram emot min Teneriffa-resa. Jag ska gå i sandaler och dricka vin på uteservering, bada i havet och åka lokalbuss till olika ställen där man kan vandra eller titta på saker. Det finns faktiskt i min föreställningsvärld att det kanske inte är toppenväder hela tiden, och att det kommer att finnas hotellgäster som går upp klockan 7 och tingar solstolar vid hotellpoolen. Jag kan också tänka mig att jag kommer att få lite långtråkigt och att hotellfrukosten kanske består av sötsliskiga, äckliga saker utan fibrer. Jag är förberedd. Men springskorna och en massa böcker ska med, det finns gym på hotellet. Jag ska bo i en stad där man gå i affärer och sånt om det inte är strandväder. Det kan inte bli annat än helt underbart! 12 februari, yesss.

Bokat och klart, ingen återvändo

Hah! Nu har jag äntligen kommit till skott och bokat min resa! Jag har vänt och vridit, surfat runt, läst på, tittat på bilder, allt under en ganska lång tid. Och nu mot slutet har jag varje gång kommit tillbaka till ett specifikt hotell som känns fint, hyfsat prisvärt, ligger nära stranden, har gym och spa och enkelrum. Så nu slog jag till.

Jag borde kanske först ha kollat att jag verkligen kan vara ledig från jobbet då, men det är i praktiken omöjligt eftersom jag inte vet vilket eller vilka uppdrag jag sitter med om en månad. Jag borde kanske ha letat upp något billigare, men jag vill inte åka ospecificerat och hamna i nån sömnig fiskeby eller i något av turistgettona på sydkusten. Jag kanske borde åka till något av turistgettona på sydkusten, eftersom det är mer solsäkert. Jag kanske inte borde åka nånstans alls, eftersom de senaste 8 månaderna sedan jag flyttade har inneburit en massa investeringar och halvkass ekonomi. Men nu blir det Puerto de la Cruz på norra Teneriffa, regnrisk eller inte. Jag har pengar på banken som är till för sånt här.

Så egentligen är jag oförskämt nöjd!

2011 i snabbrepris

Under 2011 har det faktiskt hänt lite grejer. Jag roade mig med att titta tillbaka på vad jag skrev i slutet av 2010, och det får jag nog kategorisera som ännu ett i raden av flera ganska odramatiska år.

2011 däremot inleddes med det mycket stora beslutet att separera. Peter och jag gav upp, efter 9 år, och det har förstås präglat väldigt mycket av vad som har hänt sen dess. Det var ett ganska odramatiskt beslut i sig, men konsekvenserna blev av digniteten "ny fas i livet", får jag nog hävda. Nu bor jag själv igen, för första gången på nästan ett decennium. Det gjorde mig alldeles rusig under de första månaderna - jag kände ett pirr av lycka varenda gång jag vek in på min lilla gata, gick fram till min nya port och sen låste upp dörren till min nya, fina lägenhet. Den första förälskelsen har lagt sig nu, men jag är fortfarande lika nöjd med min nya bostad och älskar att vara här hemma.

Året har också bjudit på en annan förälskelse. Just som jag börjat komma till ro i mitt nya liv dök Matte upp. Våra första, svindlande månader råkade sammanfalla med sommaren, som var fantastisk, och några av de allra bästa stunderna i år plockar jag definitivt från vår Österlen-semester. Nu har det gått över ett halvår, och det är inte lika svindlande längre, men vi hänger i. Jag kämpar med våra olikheter och har ganska ofta funderingar på fortsättningen, men det känns oftast mycket bättre när jag låter bli att tänka så förbannat. Bra eller dåligt? Vad vet jag.

Andra bra händelser under 2011: några underbara dagar för mig själv i Nice i juni; jag har börjat spela golf; jag tog med Jossan till smultronstället i Kungshamn; min kära syster har köpt ett hus tillsammans med sin Thomas; pappa fyllde 75 (!) och samlade familjen.

Det har nog hänt en del mindre bra saker också, men dem har jag funderat nog över.

I morgon är det årets sista dag. Jag är som vanligt kluven inför nyårsafton - det är festligt och roligt, men samtidigt en press att man ska göra något så himla speciellt. Men nu blir det bra. Vi åker till Västerås, till vänner till M som jag verkligen gillar.

Vi ses på andra sidan. Nyår, alltså.

Julefrid

Här har det inte skrivits något på år och dag, men varför inte passa på under självaste julafton? Jag befinner mig i ett skönt vacuum mellan julaftonsfrukost med M och det att jag ska åka iväg till mitt eget julfirande. Inga förpliktelser, bara lugn och ro. Jag lyssnar på skön musik, hasar runt i mina tofflor och njuter.

Det har inte hänt så mycket anmärkningsvärt på sistone, förutom att vardagen - och även helgerna - rusar fram som en skock vilda hästar och jag känner att jag alltför sällan har tillfälle att stanna upp och vila ordentligt och göra ingenting och rensa hjärnan som högpresterar mest hela tiden. Stunder som nu. Det är dag, dagsljus - till och med lite soligt - och jag är hemma och har inte en lång to-do-lista utan kan bara hänga. Men jag kan inte säga att jag känner mig stressad eller mår direkt dåligt heller. Det är egentligen inte för högt tempo, bara lite dåligt med ograverade sovmornar och egentid.

Det mest anmärkningsvärda som passerat är vår årliga julfest för några veckor sedan, som var om möjligt ännu roligare än de tidigare. Jag kände mig som festens medelpunkt, trots att det var över tusen pers där, och var hög i flera dygn efteråt. Det blir helt enkelt väldigt härligt när alla samlas för fest. Det blir väldigt högt i tak och mycket glädje. Folk kan bli lite fulla utan att någon rynkar på näsan. Förtroenden och bekräftelser utdelas, man kramas och dansar och blir personlig med sina kollegor på ett sätt som aldrig inträffar på kontoret. Det är lite som att lyfta på locket. Vi är väldigt många som gillar varandra, och på julfesten kommer det fram, liksom.

Det har varit väldigt mycket roligare jobbmässigt på sistone också. Jag har ägnat mig åt ett fantastiskt roligt kunduppdrag den senaste månaden, i gott samarbete med pärlorna Kenneth och Daniel. Nu går jag dock i väntans tider angående ett kommande uppdrag, som jag väldigt gärna skulle vilja ha. De skulle ha bestämt sig innan jul, men det hanns så klart inte med så nu får jag inte veta förrän efter nyår om de väljer mig eller någon annan. Det är som att söka nytt jobb, i miniatyr. Bara det att om jag får uppdraget så jobbar jag ju fortfarande kvar och har mina kära kollegor kvar, och ett gäng nya, hos kunden. Det här med konsulting är inte så dumt...

Nu ska jag ut och springa en sväng, så att jag sen kan ge mig i kast med julmat och chokladaskar med aningens bättre samvete. God jul, vilka ni nu är!

Le Volvo

Jag är troligen en av få svenskar som varken varit i Usa, Thailand eller på Kanarieöarna. Däremot har jag varit i Chile, Polen och Taiwan, vad det nu säger om mig. Just nu går jag i resetankar, och börjar närma mig beslut och bokning av tripp till Tenerife. Om vi bestämmer oss för - och lyckas genomföra - att sälja bilen kan det nog bli en resa till New York också, inom en inte alltför avlägsen framtid. Men det där med bilen... det är inte ett helt lätt beslut. Den är fin och bra, det är praktiskt att ha den och upplägget med "delad vårdnad" - och därmed delade kostnader - är både bra och funkar. Faktum är att den där bilen är en bidragande anledning till att vi hörs ganska ofta, och då passar vi förstås på att avhandla andra saker också. Jag menar och tror inte att vi skulle tappa kontakten om vi inte hade kvar bilen, men den är tveklöst en social länk. Jag vill inte gå in i en alltför detaljerad beskrivning här av min och Peters relation, varken hur den är eller hur den var, men jag är mån om att ha kvar den. Efter att ha delat livet i 9 år har vi nån slags vänskap som jag vill vårda, även om den inte är lika okomplicerad som med exempelvis en väninna. Jag kanske får fundera på nåt annat sätt att finansiera en usa-resa?