10-månader-till-nästa-sommar-känsla

Jag lider av en lättare släng efter-sommaren-depp. Det kanske är så här varje år vid den här årstiden, jag minns inte, men just nu känns det som värre än vanligt. Det känns extra jobbigt att värmen och ljuset drar sig tillbaka och att friheten och den obokade tillvaron får ge vika. Tempot har skruvats upp rejält på jobbet, och jag kan redan nu säga att det blir en väldigt intensiv höst. Och så börjar det bokas upp en massa saker på kvällar och helger, saker som ska fixas. Åtaganden.

Allt detta kräver en massa energi, som jag känner att jag inte har. Jag vill sticka huvudet i sanden, skita i allt – eller i alla fall det mesta. Just nu ångrar jag bittert att jag tar på mig en massa saker hela tiden. Jag vill inte göra nånting alls. Vill inte ens spela volleyboll, eller i alla fall inte gå på träningar sena kvällar på bestämda dagar.

Det kommer att gå över, som det alltid gör. Får jag gå och sura och gruva mig några dagar kommer jag att kunna ta mig samman, sen kommer jag att hitta tillbaka till glädjen och energin och kunna disponera min tid bättre.

Det jobbiga när jag känner så här är att allt känns så tungt och jobbigt också. Jag tycker att tillståndet i världen är förfärligt, och blir bedrövad och arg över att läsa tidningen. Det är så mycket misär och orättvisor överallt – svält och krig och förståndshandikappade 11-åringar som stoppas i fängelse i Pakistan. Miljöförstöring, fattigdom och knark. Och mer triviala saker som att folk i välfärdsländer stressar, bantar och mår dåligt.

Men, äh, så jäkla farligt är det inte. Jag ska inte klaga. Och är det något jag har tagit på mig som jag absolut inte vill göra eller bara mår dåligt av, då kan jag faktiskt låta bli. Jag kan svika, banga och dra mig ur, och ingen kommer att dö eller lida allvarlig skada av det. Faktiskt.

Den bästa sommaren

I morgon är det definitivt slut på det ljuva livet. Och då menar jag inte bara att OS är slut, utan att sommaren i en bemärkelse ändar. Jag provjobbade lite redan förra veckan - var på kontoret bara torsdag och fredag - men efter den här helgen är alla tillbaka och jobbvardagen börjar på allvar.

Det är segt och bedrövligt, men jag kan å andra sidan se tillbaka på en fantastisk semester. Den har varit annorlunda, men den bästa semestern jag kan minnas. Jag har varit bortrest den mesta tiden, det är det som är ovanligt, och jag har gjort så fina, bra saker med fina, bra människor, det är det bästa. Denna kalla och regniga sommar har jag lyckats pricka in att vara på ställen med nästan bara fint väder; jag har badat som en tok, fått solblekt hår och ätit merparten av mina middagar utomhus.

Camilla och Jossan i vårt tillfälliga hem på Utö.

Efter den strålande inledningen på Utö åkte jag ner till västkusten och mor och svärfar, och lyckades pricka in de tre-fyra bästa dagarna på hela sommaren där. Kungshamn och Smögen är så idylliskt och unikt - som ett annat land - och man måste säga att vara i havsbandet en strålande sommardag är svårslaget. Vi åkte båten ut till en öde kobbe och låg och solbadade en hel dag, åt goda middagar, spelade golf, fiskade makrill (tyvärr resultatlöst) och tog det allmänt väldigt lugnt. Det var fina dagar.

Minuter innan vårt första nakenbad

Efter att ha varit hemma och vänt ytterligare några dagar åkte jag och Kajsa på en fantastisk roadtrip i cab till Danmark. Vi hade bara bokat färjan Göteborg-Fredrikshamn och två spridda hotellnätter, i övrigt improviserade vi. Och allt blev bara så otroligt bra. Hela Jyllands kust är en enda lång sandstrand, kantad av mysiga byar och småstäder. Vi lyckades pricka in några riktiga pärlor, och trivdes dessutom otroligt bra i varandras sällskap. Det är första gången vi reser tillsammans, så det var lite av en chansning, men jag hade förvisso inte förväntat mig annat än att det skulle gå jättebra.

Vi har nakenbadat i Atlantens vågor, druckit en hel del dansk öl, Captain Morgan och rosévin, berättat våra livshistorier för varandra och morgonjoggat på oändliga sanddyner. Korsvirkeshusen vi letade efter hittade vi i supermysiga Nyborg, som vi övernattade i efter det att vi börjat vända hemåt och österut igen.

Saltrum strand, 400 meter bred eller så. Sanslöst.

Mellan alla trippar (nästan i dubbel bemärkelse) har jag spelat en massa golf. Jag tränar och tränar, fortsätter tyvärr att blanda succé med magplask, men jag vet att jag har det - och jag får höra det om och om igen av min hjälte till "personlig tränare" som uppvisar samma tjurskalliga envishet som jag i att få ordning på min teknik. Det är konstigt egentligen att jag är så enveten, men belöningen i att få till ett riktigt bra slag - och ofta flera, många i rad - är berusande. Jag ger mig inte.

Livet leker

Det har bara gått en vecka på semestern, men jag kan redan säga att den är - och kommer att fortsätta vara - fantastisk. Jag är så nöjd, jag är lycklig, mycket tillfreds. Av en massa anledningar. För att nämna några:

• trots den allmänt regniga sommaren är jag brunare än jag nånsin varit, tror jag. Jag har haft en fantastisk vecka på Gotland, och nu senast en dryg vecka på Utö med mina närmaste vänner och massor av sol och annat fint.
• jag har blivit lätt besatt av golfen och gjort väldigt stora framsteg. Till exempel 25 poäng på 9 hål igår.
• det finns romantiska inslag i livet.
• i morgon åker jag ner till västkusten till mamma och styvfar och ser väldigt mycket fram emot det, faktiskt.
• jag har hittat en massa ny, fantastisk musik.
• jag är frisk och känner att kroppen är i princip problemfri och i fin form.

Men sammanfattningsvis njuter jag fulländat av själva semesterkonceptet. Jag känner mig fullkomligt fri, jag har lagom mycket att göra och gott om tid. Hinner göra saker som jag prioriterar bort annars - som att lägga upp ett par nyinköpta byxor och tvätta fönster - och ändå ha hur mycket som helst kvar av dagen. Jag reser lite hit och dit, träffar folk, och hinner vara själv också.

I mitt allmänna tillstånd av välbefinnande spontanskickade jag just ett Twitter-meddelande till den galante cyklisten Mark Cavendish och önskade honom lycka till på OS. Det är förmodligen en befängd och/eller larvig sak att göra, men å andra sidan fullt möjlig i dessa dagar när sådana som han gör sig väldigt tillgängliga. Han kanske till och med blir glad? 

Kolla ögonfransarna!

In between vacations

Jag har haft två mycket hektiska veckor sedan semestern, och nu är det snart semester igen. Av det förväntade lugnet blev inget. Min långa lista av sommarprojekt på jobbet har jag knappt rört. Det känns lite frustrerande. Jag skulle vilja ha minst en vecka utan störningar och bara sitta och beta av saker, och kanske titta lite framåt också. Men nu har det i stället bara blivit att hantera problem och frågor från användarna.

Det är samtidigt väldigt kul. Jag trivs verkligen mycket bra hos kunden, och de trivs med mig. Jag har fått förlängt året ut, och det är uppenbart att de ser mig som en del av teamet. Kanske till och med en viktig del.

Jag kan inte göra så mycket mer än jag gör. På fredag får jag helt enkelt resa mig och gå därifrån, och ta upp alla trådar i augusti igen.

Min semester börjar arta sig utmärkt bra också. Efter ett långt velande och dividerande, när vi väl bestämt oss för Azorerna bara för att konstatera att resorna var slut, har vi nu i kväll hux flux bestämt oss för en stuga på Utö (!) i stället. Det blir underbart, och så mycket enklare och billigare än de många andra alternativ vi tittat på. Sen ska jag ner till västkusten en sväng, och de sista dagarna av min ledighet har Kajsa och jag värsta planen. Däremellan räknar jag med att vara hemma och bara slappa, spela golf, träna och hänga med folk - om det är någon hemma. Det känns kort med tre veckor, men å andra sidan har jag ju redan haft en jättefin vecka, och å tredje sidan blir det nog 3,5 vecka.

Jag har haft en skön, välbehövlig hemmakväll och faktiskt städat här hemma. Jag måste säga att jag slarvar rätt mycket med städningen, men det heller blir inte så värst smutsigt - dammigt - i den här lägenheten. Går inte att jämföra med den förra, där det blev dammigt på några dagar. Jag har också tagit tag i sånt som pappershögar som legat i veckor, plockat i ordning kläder och skor, fixat lite administrativa saker (i stället för att skriva upp på en lista att jag ska göra dem sen - smart, Karin!).

Nu tittar jag på gulliga djur på tv, sippar vin och väntar på att jag ska bli trött och gå och lägga mig. Det känns inte som det är i närheten, tyvärr. De senaste dagarna har jag gått och lagt mig före tio för att jag helt inte kunnat hålla mig vaken. Nu är det inte alls så. Men det går ingen nöd på mig.

En förtrollad dag

Det klarnade upp. Efter en lugn morgon och 1,5 timme på golfbanan (range och övningsbana) åkte jag hem och åt lunch och konstaterade att det var +23 och faktiskt sol hela tiden. Jag åkte till det coolaste stället, Smöjen, och när jag sent på eftermiddagen åkte därifrån, på den gropiga kalkstensvägen mot Kyllaj, med havet till höger och nedvevade bilrutor, då grät jag av lycka. Det är faktiskt sant. Det högg till i bröstet och tårarna kom, i glädje över solvarm, solbrun hud; över hur vacker denna plats är; över hur otroligt fin den här veckan har varit; över ynnesten att få ligga på denna magiska stenstrand och lyssna på havet och en ihärdig lärka och ingenting mer.

När jag kom var jag ensam, själv, mol allena. Bara en sån sak. Sen kom det några till, men det var inte mer än sju personer totalt och jag kunde i godan ro ligga nästan naken och ligga och känna på de vita, lena stenarna och bada i de stora vågorna.

På vägen hem åkte jag till golfbanan igen, eftersom jag hade en bollhinkspolett kvar att göra slut på. Det gick inte rakt igenom bra, men jag fick till tre av de bästa slagen jag någonsin gjort. Häromdagen när vi var där filmade Lena mig, och då fick jag inte bara en utan flera aha-upplevelser. Tyvärr är det inte så enkelt att man bara för att man vet hur man ska göra kan göra det. Det är så många moment som ska stämma på kort tid, men vid några tillfällen lyckades jag pricka in dem. Det gör det mödan värt - det är en nästan rusig känsla. Alla de mediokra eller dåliga slag man står och harvar igenom bleknar när man får det att stämma. Och jag vet att ju mer jag tränar, desto tätare kommer det att bli mellan dessa tillfällen, och jag kommer sakta att bli bättre. Vet inte riktigt vart mitt tålamod kommer ifrån när det gäller golfen, men jag har väl på känn att det finns inom räckhåll. Jag är inte helt obegåvad, och även om jag aldrig kommer att bli jättebra skulle jag kunna  få det att gå hyfsat bra. Det räcker som sporre.

Nu ligger jag dessutom mycket bra till hos instruktören från kursen förra veckan, så jag räknar kallt med att jag kommer att få fortsatt bra hjälp när jag visar mig på Ulriksdal. Det tänker jag vara fräck nog att dra fördel av.

Nu ska jag ta en kvällspromenad och supa in det sista av denna underbara plats. I morgon bitti åker jag hem - jag bokade om  så att jag kommer hem mitt på dagen i stället för sent på kvällen, det kändes som ett bra beslut trots allt.

Akterseglad

Min kära syster och systerson for iväg och tog morgonbåten tillbaka till fastlandet nu på morgonen och jag är själv kvar i huset. Tack och lov har jag (tillfälligt?) fått upp bredbandet så att jag kan sysselsätta mig och lyssna på musik, men det känns lite snopet att det åter är mulet, blåsigt och regn i luften. Gotland blir liksom aningen tråkigare när man inte kan åka och bada...

Men jag ska nog kunna sysselsätta mig. Nu har jag två hela dagar för mig själv och ingen agenda. Heller inga av de här vanliga sakerna att ta mig för, som man har hemma. Jag kan inte tvätta, åka in till stan, sy upp de där byxorna eller städa. Jag har en dator, några böcker, en bil och en tv med fyra kanaler på. Jag har en kökssoffa att sitta i, en öppen spis och ett gäng hungriga katter som sällskap.

Sporta kan man alltid göra. Vi har sprungit duktigt tre kvällar den här veckan redan. Jag har fått till två otroligt bra och lätta 9 km-rundor på skogsvägar nedåt havet. Det är inte så långt till Grannen i Lärbro där det finns gym. Och så ska jag åka till Slite GK som är bara några km bort och träna lite mer golf. Kroppen har egentligen fått nog med sol efter de senaste tre fantastiska stranddagarna, så det är nog bra att jag inte kan åka till stranden.

Sen finns det ju alltid lite jobb att ta tag i...

Njuter av ön

Onsdag morgon:
Vilken lycka att sitta ute i en trädgård klockan 8 på morgonen och bara lyssna på svalorna och humlorna; titta på de nyvakna katterna som smyger runt – nära men utan att våga komma ända fram. Mamma katt har vi blivit bundis med, men hennes fjolårsungar är alltför försiktiga. Ändå känns de som en del av familjen här. De är nyfikna och håller sig i närheten, smyger in i vårt hus och nosar runt så fort de får tillfälle, men låter sig inte klappas.

Nu väntar jag på att de andra ska vakna och konstaterar att det ser ut att bli en vacker dag efter en kall och ostadig inledning. Det har slagits både regn- och temperaturrekord den här juni och länge såg det ut som om även den här semesterveckan skulle bli katastrof, men nu ser det plötsligt hoppfullt ut. Gotland kan man lita på! Jag kanske inte ska säga för mycket än, men bara den här morgonen är värd hela resan. Så känns det nu i alla fall.

Det går alldeles utmärkt att hänga med syster och systerson. Jag som brukar ha svårt att ha folk för nära inpå mig trivs alldeles utmärkt med tempot och samvaron. Alla tre kan vara försvinna försjunken i en bok emellanåt, sen är det någon som vill göra något och då är det minst en till som hänger på. Vi har varit ute på kvällspromenader i de underbara omgivningarna – klappat hästar, känt på havet (2-3 km bort) och garvat åt de nyklippta alpackorna som står i ett hägn i närheten.

I måndags var det riktigt pissigt väder, men då åkte vi in till Visby och gick runt på Fornsalen i flera timmar. Vi åt lunch på den mycket mysiga hamnkrogen i Lickershamn och stannade till i Hangvar och hälsade på grisarna. Igår var det uppehåll hela dagen, om än inget strandväder, och vi hann med både golf och minigolf. Vi köpte rökt fisk i Lergrav och fikade i mysiga Valleviken. Turistsäsongen har verkligen inte börjat ännu. Det är ganska folktomt och sömnigt, men det gör ju inget, tvärtom.
---
Det blev lite drama under frukosten, som intogs i trädgården. En av de många svalorna som virvlar runt här, eller närmare bestämt en tornseglare, frontalkrockade med flaggstången och föll till marken. Det tog ungefär 1,5 sekund innan en av katterna var där och så att säga tog hand om den. Det tackar vi för.
---
Onsdag kväll:
Eftersom det mulnade på lite, men såg klarblått ut norröver, tog vi kurs mot Fårö. På vägen åkte vi förbi och morsade på mina gamla ”svärföräldrar” och stannade sen till och tittade på motorcyklar på Gotland Ring. Det är ”banprovardagar” nu och massor av racers på plats. Jag är inte intresserad av motorsport, men jag måste erkänna att det var rätt kul att vara där och kolla när de bränner fram i 200+ knyck.

Som väntat sken solen på Fårö och vi fick några underbara timmar på Sudersand. Varmt i vattnet, förhållandevis (typ 18), glest med folk och lagom varmt. Vi omväxlande slappade och spelade strandtennis eller beachvolleyboll. För mig är det där ren lycka, att få ligga på en solig strand vid havet. Det blir ännu bättre när det är så här lite oväntat, när man inte har förväntat sig att det ska vara fint väder och när man fått vänta så länge på det.

Som avslutning på dagen sprang jag en ny, härlig 9 km-runda utan större ansträngning. Det är så ljuvligt att springa utan backar, det är väl tyvärr kontentan. Men bra för löparsjälvförtroendet. Nu ska jag försöka ägna uppmärksamheten åt EM-fotbollen. Och äta dagens dos av jordgubbar.