Jag borde kanske börja skriva om lite mer angelägna saker. Jag inser att det inte är så intressant hur jag tvålar in mina fötter - för någon. Även om det inte var det som mitt förra inlägg handlade om egentligen. Typ.
Jag vill gärna berätta om mig själv; lämna ut mig själv, i alla fall lagom mycket. Inte bara när jag skriver här, utan alltid. Jag har hört alltför många gånger att jag är svår att komma inpå livet, och det stör mig lika mycket varje gång. Det är verkligen inget medvetet val; jag vill inte vara en hemlig, inbunden tråkmåns och tycker oftast inte att det finns skäl att hålla inne med privata saker.
I de stunder då jag är elak mot mig själv kan jag tänka att jag inte når fram till folk eftersom jag inte är en intressant person. Men nu har jag blivit gammal och klok nog att inse att det inte är sant. Jag är banne mig inte mer ointressant än någon annan. Jag kanske till och mer är MER intressant än vissa. Än många?
Nej, det är nog bara så att det mesta med mig går lite långsamt. Det går visst att lära känna mig, om man inte har så bråttom. Jag tror rentav att man kan lära känna mig genom att läsa hur jag tvålar in mina fötter. Typ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar