Karin syr en kjol

Jag bedriver min semester i det lilla formatet, så här långt. Förutom en liten skärgårdstripp har jag varit hemma, och till stor del ensam. (Peter var först ute och paddlade, och nu har han stuckit i förväg till Gotland.) Jag bedriver mina dagar med att träna, titta lite på Tour de France som sagt; jag har travat runt i stan lite. Igår ägnade jag större delen av dagen åt att slutföra ett sy-projekt som påbörjades för två-tre år sedan. Nu har jag sytt min första kjol, efter mönster och allt. Det var lite knixigt, men inte oöverstigligt. Mönstret var märkt med två pluppar av fyra i svårighetsgrad, vad det nu betyder.

När jag till exempel syr avslöjas en av mina sämre egenskaper. Oftast har jag ett stort tålamod och är ganska noggrann, men det gäller inte när jag gör saker med händerna. Jag kan inte riktigt och då orkar jag inte vara noga, utan tror att jag kan göra saker lite på en höft. Det blir oftast inte så bra. När man syr ska man sprätta upp och göra om när det blir snett eller fel, men jag har en tendens att tycka "äsch, det gör inte så mycket" och strunta i det. I fallet med kjolen var det framför allt på ett ställe där två sömmar skulle mötas som jag misslyckades med. Jag tyckte att jag nålade noga, men när jag såg resultatet var det snett. Men det kommer inte att synas så mycket. Dessutom hittar jag på något konstigt argument om att jag ju var ganska duktig ändå som sydde min första kjol, och då kan ingen förvänta sig ett perfekt resultat. (Men om jag hade haft det där tålamodet hade jag inte nöjt mig förrän det var perfekt. Som Peter. Jag beundrar honom för det.)

Hur som helst, på tal om lågmäld och ensam semester; i morgon ska jag i alla fall åka på utflykt och träffa vänner. Det kommer att bli underbart, jag längtar. Jossan, jag hämtar upp dig i vrålåket kl 9!