För första gången på länge är jag riktigt, riktigt glad. Jag har varit lite låg eller i bästa fall rätt så likgiltig en ganska lång period nu, och inte haft någon riktig gnista. Volleybollsäsongen har startat, men jag har inte känt mig så motiverad. Det har känts jobbigt att först inte bo hemma och sen bo hemma i ett dammigt kaos. Och så vidare.
Men nu har allting bara tagit fart och jag känner hur jag har levt upp på alla plan. Två sega månader på jobbet har slagit över i överbeläggning - äntligen. Det "nya" B-laget, som jag kommer att spela med den här säsongen, börjar hitta varandra och jag måste säga att jag trivs otroligt bra med de flesta i laget.
Det största och mest inspirerande som hänt är dock den gångna helgens resa till Polen. Jag fick följa med på en fyra dagars övning med process- och visionsarbete med Svenska Volleybollförbundet. Det var styrelsen och de anställda, och ett gäng inbjudna människor, t ex valberedningsfolk som jag. Totalt nästan 40 personer som stötts och blötts under intensiva, kreativa och sociala former de här dagarna, som dessutom kröntes av EM-slutspelet för damer. Vi såg semifinaler, brons- och guldmatch i en hall med 13500 sjungande, tutande och totalt hängivna polacker - det var magiskt.
Det var så roligt och härligt att jag drabbades av en ganska svårartad separationsångest under hemresan och sen jag kom hem. Så blir det alltid när jag är iväg på sådana där saker. Det är något speciellt med att bo tillsammans, sitta uppe och prata på nätterna, lära känna med nya människor och återse gamla bekanta. Jag får en massa bekräftelse, och känner i gengäld att det finns så många människor som jag tycker väldigt mycket om. En sådan här upplevelse väcker en massa känslor och tankar som biter sig fast, långt efter det att man kommit hem. Ett tillstånd som både är behagligt och sorgligt.
På tal om positivt så går det faktiskt framåt i lägenheten också. Idag har de börjat gjuta golv i badrummet och all rördragning verkar vara klar. Enligt planen ska det bara vara tre veckor kvar nu. Vi får väl se...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar