Det bubblar

Det har just varit helg, ändå längtar jag redan till nästa. Jag hade ingen tid att passa så jag kunde ta sovmorgon både lördag och söndag. Ändå vaknar jag varje morgon med känslan: "Åh, om jag ändå fick sova". Jag vet inte vad det är som gör att jag bara vill vara ledig och slippa jobba. Nu tycker jag att det är riktigt roligt på jobbet, ändå längtar jag hela tiden någon annanstans.

Jag är över huvud taget full av längtan just nu, efter alla möjliga saker. Känslolivet är som en ostrukturerad, otålig bisvärm och jag kastas hit och dit som en vante. Det är mest positiva känslor och jag är glad att det händer nånting där inne, men det är samtidigt frustrerande. Jag behöver få utlopp, liksom. Kan inte säga riktigt hur eller vad jag vill ska hända, men det vanliga gå upp -> gå och jobba -> gå hem känns inte som rätt formel just nu.

Igår var jag på Cykel Activio på gymmet, det fungerade ganska bra som ventil. Jag är nyfrälst på spinning, och har bara varit på två Activio-pass, så jag håller fortfarande på att kalibrera rätt pulsintervall. Men igår var det hårt satan. Underbart. Jag blir hög av att ta i nästan så mycket jag kan, att svettas rännilar, att göra det till pumpande musik och - det måste jag till slut erkänna - att göra det i grupp.

Ser redan fram emot nästa gång. Längtar till det också, så att säga.