Fredagssvammel

Jag vet inte om det egentligen är ok att komma hem från jobbet kl 21.10 en fredagkväll, mer än charmigt salongsberusad, efter en afterwork - i Råsunda? Men du föll det sig bara så att jag och Kajsa tyckte att vi var tvungna att ses och gå igenom den nyligen hemskickade Apollo taxfree-katalogen från pärm till pärm, för att beställa diverse sprit som kommer att ligga i vår flygstol när vi kliver på charter-planet om några veckor. Vi ska förvisso på någon slags all inclusive - oklart vad det omfattar, men vi har sett någon skrivning om "inhemsk" eller indisk öl och sprit - men oavsett det kan man faktiskt behöva en flaska Captain Morgan eller två. För magen, du vet.

Charmig eller inte så drabbar det ingen annan eftersom som jag kommer hem till min borg där jag inte stör någon annan än mig själv.

Jag pratade med någon om det i veckan, att jag är väldigt, väldigt nöjd med mitt liv som det är nu. Jag rår mig själv, men jag har tillgång till närhet, sex och bekräftelse i precis lagom doser. Just nu längtar jag inte efter något mer. Verkligen inte. Samtidigt har jag reflekterat över det här med tvåsamheten med anledning av att jag de senaste veckorna umgåtts relativt intensivt med kollegor. Bara det är värdefullt och intressant, men jag har också träffat deras respektive och i samtliga fall har jag frapperats över vilka fina par de utgör. Det är slående, i samtliga fall, hur bra de passar i hop, hur de kompletterar varandra. Hur de trivs ihop och hur de utgör en enhet som ter sig ännu större än delarna, om du förstår hur jag menar.

Jag längtar som sagt inte efter det där just nu, men det slår ändå an någon sträng i mig. Det är så där det ska vara. Så tänker jag. Och jag tänker att självklart är det det där som är meningen med livet snarare än att vara ensam. Men kommer jag någonsin att få uppleva det? Såsom de gör? Time will tell, det är det enda jag kan konstatera.