De sista dagarna

Idag ringde en kollega till mig. Jag såg namnet på displayen men min ledighetshjärna lyckades inte koppla över huvud taget vem det var (och det är ändå en person jag jobbat med ganska mycket). Poletten trillade ned direkt när jag hörde hans röst, så det var ingen fara, men jag tyckte det var ett lustigt bevis på att jag kopplat bort jobbet helt och befinner mig djupt in i semestervärlden.

Men jag börjar faktiskt komma upp till ytan igen. Denna sista semestervecka har vädret vänt till lite mer höstlikt, och nu de sista dagarna är vi hemma (den sista trippen, till Norrtälje, blir inställd fick jag precis veta). Vardagen känns inte längre lika avlägsen. Jag kan inte säga att jag längtar tillbaka till jobbet, men jag inser att det kommer kännas helt ok när jag väl är där. Min semester har varit lång och jättebra.

Vi var ute på Utö söndag till tisdag. Peter har verkligen lärt mig genom åren att uppskatta tältning, men det här blev faktiskt ingen lyckad campning. Det var ett stort ungdomsgäng på den annars nästan tomma campingplatsen, och andra natten höll de fanimej igång HELA natten och skrek som apor. De såg väldigt unga ut, inte mer än 15-16 och hade ingen direkt känsla för att de inte var ensamma där. Peter gick faktiskt ut och sa till vid ett tillfälle, men det glömdes snabbt bort. Så jag sov inte mer än ett par timmar.

Vädret blev inte heller så fantastiskt som SMHI utlovat, men det var helt ok. Det var varmt och vi badade, men det var inte direkt gassande sol. Å andra sidan märkte vi dirket när vi närmade oss fastlandet att molntäcket var betydligt tjockare över land, och det började regna också. Vädret är generellt bättre i skärgården, och vi har tillbringat ganska mycket tid där de senaste veckorna. Jag är faktiskt mer solbränd efter den här semestern än jag tror att jag någonsin har varit.

Men nu är det snart slut, som sagt. Först dock, en helg med Fabian och Anna. Det blir kul.