Sju veckors kaos väntar

Igår kom barackerna på plats, som kommer att bli vårt badrum under två månader. Stambytet är här!

Efter flera år av förberedelser som stött på patrull, konflikter och till och med en rättsprocess är det nu äntligen dags. Snart kan vi ta farväl av vårt kvaddade badkar, toalettsitsen i brun bakelit och det spruckna kaklet. Det kommer att bli sorgligt - INTE. Men faktum är att vårt badrum gjorde att vi kunde köpa den lägenhet vi bor i nu. Alla av kvinnligt kön som var på visningen tittade in och skrek i högan sky: "Aldrig att jag skulle sätta min fot i det här äckliga badrummet." Utom jag, då. Men det tackar vi för, vi fick lägenheten för utropspris och kommer att göra en rejäl slant om vi säljer den.

Planen är att vi ska evakuera, åtminstone delar av tiden. Det kommer ju att bli lite struligt, men jag tycker nästan att det ska bli lite mysigt också. Jag har avtalat med mamma att vi kan bo hos dem ett tag, och det kan nog bli riktigt trevligt. Bo i villa - det har jag inte gjort på nästan 20 år. Inte bott med min mamma heller, annat än på semestern. Det blir spännande.

För övrigt har tillvaron förändrats radikalt i och med att semestern tog slut. Annan dygnsrytm, andra kläder, nya, sunda vanor (både Peter och jag är inställda på konceptet "mycket träning, sundare mat, minimalt med alkohol" osv en tid framöver nu). Dessutom har det rasslat till ordentligt i almanackan som nu har återtagit sin vanliga, plottriga skepnad med aktiviteter, aktiviteter och åter aktiviteter. Man är back in business, helt enkelt.