Äntligen några soliga, kalla dagar. Äntligen några dagar hos kund; mycket uppfriskande. Jag är nöjd över det och över att alla fönster i lägenheten (utom ett, om jag ska vara ärlig) är tvättade, över att det är glöggsäsong och att huvudvärken har släppt för dagen, även om det finns risk att den är tillbaka i morgon igen.
Det är mycket, mycket att göra nu - igen, eller fortfarande kanske man ska säga. Jag funderar på om kanske kroppen protesterar en aning. Jag hävdar ju bestämt att jag sällan eller aldrig känner mig stressad, och det gör jag inte nu heller trots det jag precis skrev. Men kroppen är emot mig. Jag har gått med den här huvudvärken i flera dagar, jag är öm och stel i nacken och ryggen. När jag var hos naprapaten i förra veckan - för första gången på flera månader - kände jag allt kändes segt och trögt och vägrade ge efter. Han suckade mest lite uppgivet och konstaterade att han inte kunde göra så mycket just nu, utan att skriva mig något på näsan.
Det är intressant mer än något annat, om det nu är någon slags stress eller annat dåligt som jag inte upplever intellektuellt men som kanske visar sig på det här sättet. Men det kan för all del vara något helt annat också, hormoner eller så. Eller influensa som ligger på lur? Jag tar det lugnt så länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar