Stress management à la Karin

Om jag mot förmodan har några läsare kvar vill jag säga: "hallå, jo, jag lever". Med är knappt, i och för sig. Jag har inte tid att leva, jag jobbar. Typ.

Den osannolika pressen fortsätter. Jag jobbar dag och kväll, men oavsett hur mycket jag jobbar hinner jag inte med. Och så lär det fortsätta några veckor till, innan vi uppstår något slags stabilt läge.

Emellanåt tycker jag att det är kul. Det är ett härligt gäng med grymt duktiga och trevliga människor och allt det där. Men andra stunder känner jag mig mest frustrerad, stressad och lätt olycklig över att inte kunna göra ett bra jobb (det har jag inte tid med, liksom). I förra veckan fick jag magkatarrsymptom i några dagar, och en morgon märkte jag att jag hade hjärtklappning när jag stod och borstade tänderna. Jag blev inte förvånad, trots att det aldrig hänt förut. Jag blev heller inte rädd, orolig eller ännu mera stressad. Snarare tyckte jag att det var ganska intressant, och jag blev faktiskt glad över att kroppen reagerade. Tack kropp. Det var bra att du sa till. Nu fick jag anledning att fundera en sväng och byta attityd. Eller snarare påminna mig om den attityd jag egentligen har: Jag kan inte göra mer än jag gör, tiden är begränsad och jag också. Och det är inget att hetsa upp sig över.

Jag bestämde mig också för att aktivt jobba på att inte känna mig stressad eller frustrerad över sådant jag inte kan påverka (vilket är ganska mycket just nu). Jag behöver heller inte engagera mig i vartenda mail som kommer (speciellt inte när det kommer 50 om dagen). En del slänger jag bara, för de innehåller saker som någon annan får ta hand om. Och gör "någon annan" inte det, är det inte mitt problem eller i alla fall inte mitt uppdrag att lösa det.

Så det känns mycket bättre nu. Idag har jag haft lika mycket att göra som alla andra dagar, men jag har mått bra och trivts och unnade mig första utomhuslunchen på gräset nere vid vattnet.

Det finns glädjeämnen i tillvaron också. Våra nya möbler t ex. Jag kryssar runt i vardagsrummet och sitter omväxlande i vår nya, sköna soffa och i vår nya, sköna fåtölj och i min Lamino (äntligen är den min!). Det känns roligt att komma hem, nu när det börjar bli fint här hemma.

Jag hade också en otroligt skön, avslappnad och rolig helg. Vi åkte till Fabian och Anna i deras nya hus, invigde både grillen och bastun, gick på promenader, satt i solen på trappan, drack en massa vin. Jag är jäkligt bra på att byta fokus faktiskt. Helg är helg, vila är vila. Jag kan koppla bort, och jag sover gott om nätterna. Så jag ska nog överleva det här också.