Men dagen har börjat bra. När jag slog på datorn vid halv 9 hade jag redan fått 13 st grattis på Facebook och nu har det droppat in fyra sms också. Jag ska nog överleva.
Det senaste halvåret eller så har jag känt ett växande obehag faktiskt, åldersnoja. Jag har inte alls sett fram emot den här dagen och det som kommer. Jag har haft oerhört svårt att förlika mig med att jag från och med nu ska vara 40-nånting i stället för 30-nånting. Plötsligt har jag blivit åldersmedveten på ett sätt som jag aldrig varit tidigare; börjat jämföra mig med andra och hur gamla de är (i alla fall de som är yngre). Jag har ojat mig och känt mig rynkig, tråkig och eländig.
Jag kan inte säga att det har gått över direkt, men jag har i alla fall börjat inse faktum och skärpa till mig. Det rimmar verkligen illa med min livsfilosofi i övrigt att hålla på och oja sig och oroa sig över sådant som man ändå inte kan påverka.
Eller, förresten, det är ju inte ens sant. Jag kan förvisso inte påverka hur gammal jag är rent teoretiskt, men jag kan påverka min egen attityd. Och det är väl det jag till slut har börjat med.
Hur som helst ska jag ha en underbar Karin-dag och göra sköna saker och inte jobba. Snart ska jag åka iväg på fotvård, sen kan det hända att jag går och köper en present eller två till mig själv, äter en schysst lunch med ett glas vin till och tar en lång promenad. Because I'm worth it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar