tekniken är emot mig

Det finns en missräkning med min nya telefon, som förvisso inte är så ny längre. Jag köpte den delvis därför att jag ville ha en mobil med riktig webbläsare så att jag bland annat skulle kunna blogga med den. Ja, hej vad jag skulle blogga. På bussen till och från jobbet, på en parkbänk, i sängen. Det är bara det att den här texteditorn får för sig att man bara kan skriva med stora bokstäver när jag använder telefonens tangentbord. Jag måste därför för varje bokstav trycka ned shift-tangenten. Behöver jag säga att det lägger viss sordin på kreativiteten och glädjen med att kunna skriva var som helst.

Det är en ganska stor missräkning faktiskt. Jag tillbringar relativt mycket tid i kollektivtrafiken, som jag för all del inte har något större problem med att fördriva ändå, men hade varit så kul att kunna blogga. Vissa mornar när jag är på väg till jobbet, som igår, har min hjärna alla spjäll öppna. Jag är oerhört receptiv - ser och reflekterar över en oändlig mängd detaljer. Det är som en tombola i huvudet med ett virrvarr av tankar, idéer och intryck och jag känner mig väldigt vaken. Det är ett ganska jobbigt tillstånd - det blir snabbt för mycket - men det är också ett kreativt läge. Eller skulle kunna vara. Om jag t ex skulle kunna skriva samtidigt. Och då menar jag inte på papper, det går för långsamt.

I stället försöker jag förvalta tillståndet, samla energi från det. För det bryts när jag exempelvis kommer till jobbet och börjar interagera med folk eller fokusera på något enskilt.

Det känns hur som helst upplyftande att känna sig så där levande ibland, på just det sättet. Jag blir påmind om att jag faktiskt har ett helt universum inom mig.