Snart hejdå till 2010

Nyår närmar sig. Ett år tar slut. Har det varit ett bra år? Ja, inte det sämsta i mitt liv, men kanske inte det bästa heller. Å andra sidan skulle jag inte kunna peka ut mitt bästa år hittills. Man minns inte. Och så är ju alla år både uppåt och nedåt, hur mäter man snittet?

Höjdpunkten 2010 var absolut Japan-resan i januari-februari. Den var fantastisk från början till slut. Andra guldkorn att minnas var vissa av sommarens fantastiska dagar; båda våra turer till Österlen, picknick i en park i Halmstad, Mumford & Sons på Way out West i augusti. Jag blir också lycklig av att tänka på hur jag suttit och flabbat med mina allra närmaste vänner sent på natten på flera 40-årsfester (inkl min egen); hur jag stämde träff med min barndomsvän Ursula när vi var i Kalmar, vi har inte setts på över 25 år. Jag minns mer vardagliga men underbara dagar som när jag hängt med Camilla och hennes barn, eller en heldag med Jossan när vi hann med allt från minigolf till rökta räkor och shopping. Jag ser mig själv sitta och äta lunch i septembersolen på torget i Siena med min mamma, fira systersonens tioårsdag och bära runt på den månadsgamla och mycket efterlängtade Fredrika.

Ja, ju mer jag tänker tillbaka, desto fler härliga händelser från året minns jag. Det är ju också så mycket skönare att minas det goda, sköna, glada. Jobbmässigt har det varit ett ganska slitigt år, det har varit några tunga samtal hemma, men det där känns avlägset just precis nu. Jag ska fortsätta drömma mig tillbaka, det känns mycket bättre.

Idag la jag ut ett nyårslöfte på Facebook - att jag ska bli modigare - och efterlyste andras. Det är jättemånga som har svarat, och svarat bra saker. Magnus ska ha 100 träningsdagar, Peter ska ta sånglektioner, Andreas (som verkligen inte är någon löpare) har anmält sig till Lidingöloppet. Flera har skrivit att de ska bli bättre på att leva i stunden och njuta mer, det är inspirerande och glädjande att läsa.

Det blir ett spännande nytt år, bara några timmar bort.