En mycket njutningsfull rapport från Rivieran

Jag förstår nu varför jag har längtat hit i alla dessa år sen jag passerade här på tågluff! Nice är underbart! Om det så regnar de återstående dagarna så här den här dagen ändå varit värt hela resan. Jag känner mig nästan andäktigt glad.

Sitter på min hotellrumsbalkong (!) som vetter ut mot stadens paradgata, Juan Médecin (som just här är gågata), dricker vin i plastmugg, glor på folk, lyssnar på musik på den medhavda datorn och mår oförskämt bra.

Den här dagen har varit magisk. Det var hur lätt som helst att ta sig in den korta biten från flygplatsen, lätt att hitta hit och när jag kom kunde jag checka in på rummet trots att klockan bara var 12. Rum 206 är minimalt, men riktigt fräscht. Frukost och gratis wlan ingår och - som sagt - en balkong. Läget är perfekt.

När jag dumpat grejerna och bytt om till sommarklänning gick jag och åt himmelskt god lunch - ravioli på papptallrik - i en intilliggande park där det just nu är italiensk utomhusmässa (typ "Smaka på Italien"). Sen gick jag de återstående 100 meterna ner till stranden och slängde mig i solen, dök ner i havet och började nästan gråta av glädje. Det blev precis, precis som jag hade tänkt mig.

Till saken hör att det skulle vara regn idag, enligt prognosen. Jag har nästan känt att jag inte vill åka eftersom det är högsommarvärme hemma och är skulle det bli regn en vecka. Men de hade fel. Det har väl varit +25 minst, klart eller lite soldis och blåsigt nere vid havet, så att det var fullkomligt perfekt temperatur att ligga på stranden (och fina vågor att bada i). Nu är klockan över 20 på kvällen och det är så där sydeuropeiskt ljummet, eller egentligen varmt, så att jag kan sitta i linne och kjol. För eftermiddagens uteserveringsöl var det lagom att sitta i skuggan.

Jag älskar, älskar det här. Jag tragglar på lite med franskan, men alla pratar engelska. Jag har semester; jag gör vad jag vill. Men det hade kunnat vara ännu lite bättre. Det finns plötsligt någon där hemma som borde varit med här. Det har hänt väldigt storslagna saker, som jag kanske inte borde eller vill skriva om riktigt ännu, men å andra sidan kan jag inte låta bli. (Det där med match.com kan slänga sig i väggen; jag har hittat det rätta virket på närmare håll än så.) Men det får jag återkomma om.

Nu när jag har duschat bort havssaltet och softat ett tag på balkongen börjar jag fundera på middag. Möjligheterna är oändliga. Puss, livet!