Restaurangen jag valde var väl inte direkt dålig, och jag fick en helt ok menymiddag för ett jättebra pris - och den innehöll musslor, vilket jag var ute efter - men det finns nog hundra ställen i närheten som hade varit trevligare och bättre och mindre turistfälleaktiga.
Nåväl, idag har jag i stället haft en helt perfekt dag. Väderprognosen igår ingav visst hopp, även om den sa att det skulle bli bara halvsol på förmiddagen och regn på eftermiddagen. Direkt när jag vaknade såg jag genom en glipa i gardinen att det var sol, och när jag öppnade lite mer såg jag inget annat än en klarblå himmel.
Så jag har haft en ljuvlig dag på stranden. Ljuvlig. Det har varit runt +25, blåst lite, så att det har varit varmt men inte outhärdligt att ligga i solen. Jag har gjort avbrott för en god baguettelunch och sen badat lite till, tills jag kände mig nöjd och övergick till att strosa, äta gudomlig glass på uteservering, softa lite på hotellrummet.
Jag kände mig helt färdig med shopping och gick i stället bort till gamla stan där det finns lite gallerier och är oändligt mysigt att bara gå runt i största allmänhet. Det var trevligt, men så råkade jag gå förbi en affär med en jättefin klänning utanför och när jag tittade in fick jag nästan hjärtklappning. Jag har aldrig varit med om att gå helt bananas i en butik, men det hände nu. Jag ville köpa ALLT i hela affären. Det var så min stil, det var billigt, det var underbart. Efter att ha provat en massa och genomgått en mycket plågsam bortväljningsprocess gick jag därifrån med "bara" fyra plagg; två toppar, en kjol och en klänning. Det hade kunnat bli väldigt mycket mer. Och jag bubblade på i ren iver på nån slags låtsasfranska eftersom jag blev så glad över kläderna och den förtjusande innehaverskan.
Ojoj, det är nog tur att jag åker hem i morgon.
Efter denna fantastiska shoppingupplevelse gick jag på lätta steg tillbaka till hotellet, bytte om till löparskor och stack ut på en varm men underbar tur längst havet. Jag sprang en bit västerut längst Promenad d' Anglais, sen vände jag och sprang andra hållet, runt udden bort till hamnen och glodde på de absurda lyxbåtarna. Det blev nog uppåt 7 km, och det gick så lätt, så lätt. Så kan det vara ibland, när man springer med rätt förutsättningar.
Så nu sitter jag här på min balkong igen, fem meter över folkvimlet och spårvagnarna, och lyssnar på musik och dricker rödvin och funderar på i vilken riktning jag ska gå för kvällens middag. Det blir bitterljuvt att åka hem i morgon, men härligt att komma hem till någon som förmodligen kommer att stå och vänta på mig på Arlanda med det varmaste leendet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar