Det är nästan så det börjar bli dags för den där champagnen. Den som jag skulle dricka när jag kände mig riktigt glad igen. Jag tycker faktiskt att det mesta i livet ser ganska ljust ut för tillfället.
Idag har försommaren äntligen, äntligen kommit, men sedan några veckor har det varit lummigt, ljusgrönt och blommigt. Trots att jag har levt så många år blir jag lika överrumplad av årstiderna vartenda år. Lika barnsligt glad blir jag av att cykla, sitta ute och fika (idag: Stora Skuggan) och sätta på mig skor utan strumpor.
Jag är glad över att ha betat av en massa måsten och några lite jobbiga saker, både jobb- och fritidsrelaterade; det känns skönt. Idag är dessutom den första dagen på över en vecka som jag känner mig frisk - efter ännu en av mina mystiska förkylningar, eller vad det är, då jag är lindrigt sjuk men väldigt länge - och jag känner mig bra igen efter det ryggskott (typ) som slog till tidigare i veckan. Hemmet är i god ordning, jag är långledig (Kristi Himmelsfärd) och har haft en bra blandning av ensamtid och umgänge, av aktivitet och slapp vila.
Jag är också glad över min relation med Matte. Det vill säga den nya formen av relation vi har. Han har inte försvunnit. Han finns kvar och jag har fortfarande tillgång till valda delar av honom. Vi sågs igår och käkade middag och umgicks. Förra helgen spelade vi golf tillsammans. Det lutar åt att det blir precis så bra som jag tänkte mig.
Det finns andra saker som är glädjande också. Det finns fågelsång och vitt vin, bra böcker att läsa, roligt på jobbet och Bayern Munchen på tv. Varför leta fel? Ibland blir det bara enkelt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar