Om att säga sitt hjärtas mening

Igår sa jag till någon som på sätt och vis står mig nära, men som jag å andra sidan egentligen inte alls känner: "Du är en viktig person i mitt liv". Och så gav jag honom en kram, och det hela kändes så jäkla bra att jag fortfarande är glad. Det kändes bra eftersom det var en lite oväntad - djärv om man så vill - sak att säga till någon man inte har en privat relation till. Men framför allt kändes det bra eftersom jag verkligen menar det och att det togs emot på rätt sätt. Jag alla bli ännu bättre på att säga såna där saker. Det känns viktigt.