Akterseglad

Min kära syster och systerson for iväg och tog morgonbåten tillbaka till fastlandet nu på morgonen och jag är själv kvar i huset. Tack och lov har jag (tillfälligt?) fått upp bredbandet så att jag kan sysselsätta mig och lyssna på musik, men det känns lite snopet att det åter är mulet, blåsigt och regn i luften. Gotland blir liksom aningen tråkigare när man inte kan åka och bada...

Men jag ska nog kunna sysselsätta mig. Nu har jag två hela dagar för mig själv och ingen agenda. Heller inga av de här vanliga sakerna att ta mig för, som man har hemma. Jag kan inte tvätta, åka in till stan, sy upp de där byxorna eller städa. Jag har en dator, några böcker, en bil och en tv med fyra kanaler på. Jag har en kökssoffa att sitta i, en öppen spis och ett gäng hungriga katter som sällskap.

Sporta kan man alltid göra. Vi har sprungit duktigt tre kvällar den här veckan redan. Jag har fått till två otroligt bra och lätta 9 km-rundor på skogsvägar nedåt havet. Det är inte så långt till Grannen i Lärbro där det finns gym. Och så ska jag åka till Slite GK som är bara några km bort och träna lite mer golf. Kroppen har egentligen fått nog med sol efter de senaste tre fantastiska stranddagarna, så det är nog bra att jag inte kan åka till stranden.

Sen finns det ju alltid lite jobb att ta tag i...

Njuter av ön

Onsdag morgon:
Vilken lycka att sitta ute i en trädgård klockan 8 på morgonen och bara lyssna på svalorna och humlorna; titta på de nyvakna katterna som smyger runt – nära men utan att våga komma ända fram. Mamma katt har vi blivit bundis med, men hennes fjolårsungar är alltför försiktiga. Ändå känns de som en del av familjen här. De är nyfikna och håller sig i närheten, smyger in i vårt hus och nosar runt så fort de får tillfälle, men låter sig inte klappas.

Nu väntar jag på att de andra ska vakna och konstaterar att det ser ut att bli en vacker dag efter en kall och ostadig inledning. Det har slagits både regn- och temperaturrekord den här juni och länge såg det ut som om även den här semesterveckan skulle bli katastrof, men nu ser det plötsligt hoppfullt ut. Gotland kan man lita på! Jag kanske inte ska säga för mycket än, men bara den här morgonen är värd hela resan. Så känns det nu i alla fall.

Det går alldeles utmärkt att hänga med syster och systerson. Jag som brukar ha svårt att ha folk för nära inpå mig trivs alldeles utmärkt med tempot och samvaron. Alla tre kan vara försvinna försjunken i en bok emellanåt, sen är det någon som vill göra något och då är det minst en till som hänger på. Vi har varit ute på kvällspromenader i de underbara omgivningarna – klappat hästar, känt på havet (2-3 km bort) och garvat åt de nyklippta alpackorna som står i ett hägn i närheten.

I måndags var det riktigt pissigt väder, men då åkte vi in till Visby och gick runt på Fornsalen i flera timmar. Vi åt lunch på den mycket mysiga hamnkrogen i Lickershamn och stannade till i Hangvar och hälsade på grisarna. Igår var det uppehåll hela dagen, om än inget strandväder, och vi hann med både golf och minigolf. Vi köpte rökt fisk i Lergrav och fikade i mysiga Valleviken. Turistsäsongen har verkligen inte börjat ännu. Det är ganska folktomt och sömnigt, men det gör ju inget, tvärtom.
---
Det blev lite drama under frukosten, som intogs i trädgården. En av de många svalorna som virvlar runt här, eller närmare bestämt en tornseglare, frontalkrockade med flaggstången och föll till marken. Det tog ungefär 1,5 sekund innan en av katterna var där och så att säga tog hand om den. Det tackar vi för.
---
Onsdag kväll:
Eftersom det mulnade på lite, men såg klarblått ut norröver, tog vi kurs mot Fårö. På vägen åkte vi förbi och morsade på mina gamla ”svärföräldrar” och stannade sen till och tittade på motorcyklar på Gotland Ring. Det är ”banprovardagar” nu och massor av racers på plats. Jag är inte intresserad av motorsport, men jag måste erkänna att det var rätt kul att vara där och kolla när de bränner fram i 200+ knyck.

Som väntat sken solen på Fårö och vi fick några underbara timmar på Sudersand. Varmt i vattnet, förhållandevis (typ 18), glest med folk och lagom varmt. Vi omväxlande slappade och spelade strandtennis eller beachvolleyboll. För mig är det där ren lycka, att få ligga på en solig strand vid havet. Det blir ännu bättre när det är så här lite oväntat, när man inte har förväntat sig att det ska vara fint väder och när man fått vänta så länge på det.

Som avslutning på dagen sprang jag en ny, härlig 9 km-runda utan större ansträngning. Det är så ljuvligt att springa utan backar, det är väl tyvärr kontentan. Men bra för löparsjälvförtroendet. Nu ska jag försöka ägna uppmärksamheten åt EM-fotbollen. Och äta dagens dos av jordgubbar.

Det finns inget dåligt väder...

Jag har lagt en rejäl klick vaniljkesella på mina jordgubbar, korkat (ok, skruvat) upp en flaska vitt vin, kylskåpskallt, och sjunkit ner i soffan. Nyss hemkommen efter en kvällspromenad. De här promenaderna runt Råstasjön i juni är en ynnest. Det är inget bra näktergalår i år, men jag hörde i alla fall en, på det vanliga stället. Högt och ljudligt, mer galet än vackert, som tropiskt. Den här helgen är det annars golfkurs som gäller. Jag borde förstås ha gått den här kursen för länge sen. Nu har jag spelat utan teknikcoachning i alla fall en halv säsong, och som väntat har magistern en massa saker att förändra. Nu får jag knappt iväg bollen alls, men jag vet att det kommer att lossna och att det är guld värt på sikt. Han tror på mig och säger att bara är "små detaljer" att jobba på, även om det absolut inte känns så. Men kort sagt lär jag mig otroligt mycket, men det kommer ta ett tag innan jag kan praktisera det. Den här dagen har varit en riktig kick, trots att det regnat nästan hela dagen. Ännu roligare är att det nu äntligen bara en vecka kvar tills vi åker till Gotland. Jag har sett fram emot det så grymt mycket i flera månader. Nu verkar det också som om det är högtryck på väg, som planerat. Snart ligger jag och flyter i Östersjön.

Kaka söker maka?

Ursäkta, jag kan inte hålla mig. Jag måste få delge en kontaktannons igen, från mitt favoritforum Mitt i: "76-årig handikappad man, intresserad av musik och kärlek, söker 76-årig handikappad kvinna, som också intresserad av musik och kärlek." Det är ju nästan episkt.

Tid, massor av tid

Livet börjar gå in i sommarläge. Från att ha haft en väldigt späckad kalender – i alla fall av och till – har jag nu plötsligt inte så mycket allt inbokat. Inomhussäsongen är över, så nu finns inga måsten på vardagskvällarna längre. Till och med helgerna är fria framöver. Det känns nästan lite tråkigt, men också ganska skönt.

Idag hade vi ett möte fram till 16 på Berget (ett annat kontor på området) och sen var det ingen idé att åka tillbaka igen, så jag fick skjuss hem av Mattias och var hemma redan vid 17. Jag kan inte minnas när det hände senast. Det kändes så otroligt lyxigt! Kvällen har varit väldigt lång, eller i alla fall mycket längre än mina vardagskvällar brukar vara. Jag började med att sätta mig i fåtöljen och läsa ut min bok, sen åt jag lite och sen färdigställde jag ett projekt som påbörjades för typ ett år sen, innan jag gick och tränade. Det där med ett år, det är pinsamt men sant. Jag har valt ut ett gäng bilder från det digitala arkivet och fått dem printade. Jag har köpt ramar till dem. Sen har det hela blivit liggande i bokhyllan.

I förra veckan tog jag tag i projektet att sätta in bilderna i ramarna (ja, du hör, det är låg nivå här), i förrgår arrangerade jag bilderna i lite olika varianter på golvet, och idag satte jag äntligen upp dem.

Där är den. Väggen.

Det var inte jobbigt, det tog inte lång tid. Det blev heller inte perfekt, eftersom jag inte har tålamod att mäta så petnoga, men det blev bra. Nu sitter jag och ser min fina samling från platsen i soffan. Ser ett porträtt (ja, faktiskt) på min älskade katt, offpiståkning i Niseko, ett gotländskt fiskeläge och magnifika Mount Fitz Roy. Bland annat. Förutom att det är väldigt vackra bilder är de valda med omsorg och samtliga förknippade med väldigt starka och positiva minnen. Jag kommer att bli glad varenda gång jag går igenom den tidigare ganska anonyma och meningslösa passagen från hallen till vardagsrummet.

Det är bara för bedrövligt att det har tagit så lång tid! Jag tycker inte att jag generellt är en oföretagsam person. Men det är väl bara så, att vissa saker liksom hakar upp sig.

Grönt och skönt

Det är nästan så det börjar bli dags för den där champagnen. Den som jag skulle dricka när jag kände mig riktigt glad igen. Jag tycker faktiskt att det mesta i livet ser ganska ljust ut för tillfället.

Idag har försommaren äntligen, äntligen kommit, men sedan några veckor har det varit lummigt, ljusgrönt och blommigt. Trots att jag har levt så många år blir jag lika överrumplad av årstiderna vartenda år. Lika barnsligt glad blir jag av att cykla, sitta ute och fika (idag: Stora Skuggan) och sätta på mig skor utan strumpor.

Jag är glad över att ha betat av en massa måsten och några lite jobbiga saker, både jobb- och fritidsrelaterade; det känns skönt. Idag är dessutom den första dagen på över en vecka som jag känner mig frisk - efter ännu en av mina mystiska förkylningar, eller vad det är, då jag är lindrigt sjuk men väldigt länge - och jag känner mig bra igen efter det ryggskott (typ) som slog till tidigare i veckan. Hemmet är i god ordning, jag är långledig (Kristi Himmelsfärd) och har haft en bra blandning av ensamtid och umgänge, av aktivitet och slapp vila.

Jag är också glad över min relation med Matte. Det vill säga den nya formen av relation vi har. Han har inte försvunnit. Han finns kvar och jag har fortfarande tillgång till valda delar av honom. Vi sågs igår och käkade middag och umgicks. Förra helgen spelade vi golf tillsammans. Det lutar åt att det blir precis så bra som jag tänkte mig.

Det finns andra saker som är glädjande också. Det finns fågelsång och vitt vin, bra böcker att läsa, roligt på jobbet och Bayern Munchen på tv. Varför leta fel? Ibland blir det bara enkelt.

Om att säga sitt hjärtas mening

Igår sa jag till någon som på sätt och vis står mig nära, men som jag å andra sidan egentligen inte alls känner: "Du är en viktig person i mitt liv". Och så gav jag honom en kram, och det hela kändes så jäkla bra att jag fortfarande är glad. Det kändes bra eftersom det var en lite oväntad - djärv om man så vill - sak att säga till någon man inte har en privat relation till. Men framför allt kändes det bra eftersom jag verkligen menar det och att det togs emot på rätt sätt. Jag alla bli ännu bättre på att säga såna där saker. Det känns viktigt.