Eftersom Bodil Malmsten finns borde man egentligen inte blogga, eller ens hävda att man skriver. Det blir lite futtigt, liksom. Läs till exempel vad hon skriver om högmod som en dygd, inte en synd. Hon är så klok och rolig och fullständigt charmerande. Jag började läsa hennes dikter för många, många år sedan och har slukat hennes självbiografiska böcker. Allt är underbart. Tänk om man kunde skriva så!
På tal om att skriva så där bra, och på tal om högmod, pratade vi om i helgen - jag, min syster och systerson - om vad man är bra på. Jag har haft alldeles för mycket ångest i mitt liv över min inbillade brist på talang. Nu vet jag att jag har talang för alla möjliga saker, även om jag inte har absolut gehör, är mattesnille eller proffs i någon sport. Och jag tränar mig på att både tänka på det och kunna säga det. Vid anställningsintervjuer till exempel måste man kunna plocka fram det där, och faktiskt i en del andra situationer också. Då duger det inte att komma med ett blygt: "Nej, jag vet inte. Jag är väl inte bra på något särskilt."
Pontus sa i alla fall till min syster: "Jag vet vad du är bäst på. Du är bäst på att vara mamma." Det var väl gulligt? Nio år är han. Dessutom är det sant. Min syster är bäst på att vara syster också, det måste jag komma ihåg att säga till henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar