Jag längtar hem. Trots att vår lägenhet är täckt av plast, damm och skoavtryck från smutsiga hantverkare längtar jag hem. Det har fungerat bra att bo hos mamma och styvfar i 2½ vecka, men det tär på tålamodet och jag vill hem.
De är jättebra människor, båda två. Generösa och engagerade i mig och Peter, omhändertagande och sociala. Men de har också vissa egenskaper och beteenden som jag skulle kunna reta ihjäl mig på om det inte var därför att jag bestämt mig för från dag 1 att jag måste lägga sordin på sådana känslor om jag skulle överleva med att bo här.
Någonting man inte kan klaga på men som jag har det kämpigt med är att man måste umgås hela tiden när man är här. Jag och Peter har en utmärkt balans hemma när det gäller att bara vara tillsammans. Vi behöver inte prata hela tiden, det är lugnt och skönt. Här kan man inte ens sitta och läsa tidningen till frukost utan att konversera. De - framför allt min mor - har en tendens att kommentera artiklar i tidningen stup i kvarten. Antingen från en av delarna man redan läst (irriterande; "Ja, jag läste det") eller en som man inte läst (irriterande; jag vill upptäcka tidningen själv).
Värst av allt är dock strukturen i det här hushållet. Mamma gör 100 % av allt hushållsrelaterat arbete, det gör mig ytterst illa berörd. Min styvfar kommer till bordet när maten är klar och kan resa sig och gå utan att ens ta bort sig egen tekopp efter frukosten. Gör han det så är det fullt av smulor på hans plats som han inte ser eller bryr sig om. Å andra sidan är mamma helt bortkopplad när det gäller allt tekniskt och hantverksmässigt. När jag var sjuk härom dagen skulle hon visa mig hur man sätter på en dvd-film med de fyra fjärrkontroller som finns till hemmabioanläggningen, det kunde hon inte.
De är säkert nöjda med den där uppdelningen och borde inte lägga mig i. Det gör jag inte heller, men jag mår illa av att se det. De lever precis som min mormor och morfar, med samma maktbalans. Anna Anka hade varit stolt.
Hur som helst flyttar vi hem i morgon. Jag får äntligen hämta min katt på pensionatet och flytta hem. Puh.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar