Karin syr en kjol

Jag bedriver min semester i det lilla formatet, så här långt. Förutom en liten skärgårdstripp har jag varit hemma, och till stor del ensam. (Peter var först ute och paddlade, och nu har han stuckit i förväg till Gotland.) Jag bedriver mina dagar med att träna, titta lite på Tour de France som sagt; jag har travat runt i stan lite. Igår ägnade jag större delen av dagen åt att slutföra ett sy-projekt som påbörjades för två-tre år sedan. Nu har jag sytt min första kjol, efter mönster och allt. Det var lite knixigt, men inte oöverstigligt. Mönstret var märkt med två pluppar av fyra i svårighetsgrad, vad det nu betyder.

När jag till exempel syr avslöjas en av mina sämre egenskaper. Oftast har jag ett stort tålamod och är ganska noggrann, men det gäller inte när jag gör saker med händerna. Jag kan inte riktigt och då orkar jag inte vara noga, utan tror att jag kan göra saker lite på en höft. Det blir oftast inte så bra. När man syr ska man sprätta upp och göra om när det blir snett eller fel, men jag har en tendens att tycka "äsch, det gör inte så mycket" och strunta i det. I fallet med kjolen var det framför allt på ett ställe där två sömmar skulle mötas som jag misslyckades med. Jag tyckte att jag nålade noga, men när jag såg resultatet var det snett. Men det kommer inte att synas så mycket. Dessutom hittar jag på något konstigt argument om att jag ju var ganska duktig ändå som sydde min första kjol, och då kan ingen förvänta sig ett perfekt resultat. (Men om jag hade haft det där tålamodet hade jag inte nöjt mig förrän det var perfekt. Som Peter. Jag beundrar honom för det.)

Hur som helst, på tal om lågmäld och ensam semester; i morgon ska jag i alla fall åka på utflykt och träffa vänner. Det kommer att bli underbart, jag längtar. Jossan, jag hämtar upp dig i vrålåket kl 9!

Cykelnörd

Som jag säkert har kommenterat förut har jag en fantastisk förmåga att engagera mig i sport, trots att jag hävdar att jag inte har något generellt sportintresse. Men det väcks liksom till liv när det är mästerskap eller andra tv-sändningar som jag börjar följa. Just nu är det Tour de France.

Jag har förvisso följt touren de senaste åren. Både jag och Peter har blivit helt hooked på bergsetapperna, lagstrategierna, den makalösa uthålligheten och farten - och kanske framför allt Roberto Vacchi och Anders Adamson som kommenterar.

Dagens etapp var dock något alldeles extra - en stor sportupplevelse. En bergsetapp där bröderna Schleck slet för varandra, Armstrong jagade (7-faldig vinnare, comeback i år efter flera års frånvaro, för den oinvigde), den omtalade turbulensen i Astana-stallet visade sig, fjolårssegraren Sastre försökte men misslyckades, osv, osv. Det var underbart. Solen strålade ute, men jag satt klistrad i soffan. Det var underbart.

Nu måste jag sova, så jag orkar med morgondagens tempolopp.

Min ludna hjälte

Jag var hos veterinären med Pekka igår. Han måste vaccineras för att få bo på kattpensionat, och jag passade på att resonera med doktorn om hans allmäntillstånd. Hon var mycket imponerad av hur gott skick han är i med tanke på sin höga ålder (17), men jag fick bland annat höra att han nog ser lite dåligt och att han har artros. Nu ska han äta kosttillskott.

Det togs också blodprov, vilket var en riktig pärs för samtliga inblandade, för att ta reda på sköldkörtelstatus. Hans förändrade beteende - att han jamar (ännu) mer än tidigare, att han verkar orolig och springer runt i lägenheten på nätterna - kan bero på förändringar i sköldkörteln som utvecklas till giftstruma. Alternativ två är att han börjar bli senil helt enkelt, vilket varit min spontana gissning. Vi får svar i nästa vecka. Njurstatus fick jag svar om på en gång, och den var bra. Det är väl annars det man hört blir problem hos gamla katter.

Jag känner verkligen en stor och varm kärlek till min katt, och jag blir lite mallig när jag får höra att han är fin och fräsch för sin ålder (som om det var min förtjänst?). Han kommer inte att hänga med hur länge som helst, men jag är glad så länge han är en del av familjen.

Jag har inte tid, jag är ledig

Efter bara några dagar är jag uppenbarligen i semesterdvala till den grad att jag inte tar mig för att blogga. Å andra sidan händer det inte så mycket. Det bästa var att jag såg en räv utanför vårt hus häromdagen, sent på kvällen. Den kom springande uppför trappan från Östervägen och vek sen av, så jag hann inte se mer än en glimt, men en räv var det med en rejäl plym till svans. En stadsräv.

Det var förvisso trevligt i helgen också när Jessica kom på besök. Vi grillade och hade vinprovning - ja, det dyraste vinet var godast - och sen åkte vi in till Gondolen och drack drinkar. När vi satt där och beundrade utsikten och fick syn på Gröna Lund kom Peter på att han absolut ville testa Insane, så hux flux tog vi Djurgårdsfärjan över och gick på Grönan vid halv elva eller något i den stilen. Lite annorlunda, speciellt i jämförelse med Gondolen. Jag nöjde mig med att åka Vilda musen. Läskiga saker måste jag ladda lite mer för.

Och idag har det äntligen varit badväder igen. Det har varit varmt och skönt uteväder i flera dagar, men först idag molnfritt och rejält varmt. Jag måste erkänna det: jag älskar att sola och bada. Jag älskar värmen och jag är fåfäng nog att gilla att bli solbränd. Åker man till stranden med Peter dröjer det fem minuter innan han frågar: "Vad ska vi göra nu då?". För mig tar det väldigt lång tid innan jag blir rastlös. Jag kan ligga där och läsa, slumra och titta på folk i många timmar. En förutsättning är förstås att jag kan bada emellanåt. Det har jag gjort 7-8 gånger idag, minst.

I morgon väntar sämre väder. Då får det bli en nyttodag. Och motionsträff med syster.

Fem veckors frihet - börjar nu!

Nu har jag lagt in ett out of office-reply till den 17 augusti, stängt ned outlook och intranät. Nu har jag semester. I över en månad. Det känns helt overkligt. Jag har jobbat ganska intensivt fram till nu, även om jag unnade mig lite lugnare, kortare dagar nu den sista veckan. Känner mig inte direkt förberedd på ledighet, men jag ska nog kunna vänja mig. Å andra sidan lämnar jag inte med känslan av att jag har en massa ogjora saker. Tvärtom har jag betat av ungefär det jag hade tänkt mig.

Fem veckor i sträck - det har jag aldrig haft. Det känns otroligt lyxigt. Jag kommer kunna slösa med dagar, rentav.

Nej, nu stänger jag av datorn också. Wow.

Nedtrappning

Upps, det blev visst ett litet uppehåll i mitt annars hyfsat flitiga skrivande. Det beror på.... eh, jag vet inte. Ingenting just. Det har blivit juli, Peter har kommit hem, Tour de France har börjat. Vi drack ett antal strawberry daquiris i helgen, jag har börjat springa igen, jobbar min sista vecka på ett mycket ödsligt kontor. Det har kort sagt inte hänt så mycket.

Det finns faktiskt fördelar med att jobba, trots att jag är nästan ensam om det. Denna sista vecka unnar jag mig att ta det LUGNT för första gången på ett år eller så. Jag kan utyttja lite flex, ta en lång promenad på lunchen, rensa i stökiga mappar. Jag hinner ändå göra det jag ska. Det är njutbart faktiskt.

Utmaningen är bara att inte ta det FÖR lugnt; att mentalt påbörja semestern innan fredag eftermiddag.