Om man läser den här bloggen har man troligen uppfattat att jag är förtjust i fåglar. Jag gillar alla djur (nästan) men har en speciell faiblesse för just fåglar. De är vackra, fascinerande, låter fint och finns i en stor mångfald, som lockar sådana som mig att försöka lära sig och få se och höra så många olika som möjligt. Jag är absolut ingen fågelskådare eller någon som gör omvägar för att få syn på ännu en art att bocka av på nån lista, men om jag är ute i naturen ser och lyssnar jag för att försöka lära mig mer.
Jag har länge trånat efter att få se en uggla. De är verkligen lite coolare än andra fåglar, och svåra att få syn på. Men nu har jag fått uppleva mitt första ugglemöte, med en ståtlig slaguggla. Vid min lokala sjö, där väldigt många fåglar håller till, finns det nästan alltid fågelskådare som man kan ta vägledning av. När de står med sina gigantiska kameror och/eller kikare och väntar vet man att det är nåt på gång. Oftast brukar de spana efter vattenrallen, som jag vet att jag har skrivit om förut, men nu i helgen när jag gick förbi stod det två stycken på ett helt annat ställe, med siktet riktat uppåt, mot ett träd, i stället för in i vassen.
Högt uppe i en tall satt den och... ja.. ugglade. Man hade fin utsikt från marken, men jag fick också låna en kikare och se inzoomade bilder från de riktiga entusiasterna jag pratade med där. Den har tydlig hållit till där i några veckor, av och till. Jag ska gå förbi i helgen igen och se om jag kan få syn på den. Här kan man se en otroligt spännande (?) film på förmodligen just denna uggla.
Den som läser den här bloggen har förmodligen också uppmärksammat att jag ska åka till Teneriffa. Jag är löjligt laddad för denna, möjligen rätt så triviala resa, mest för att det är första gången jag faktiskt lyckas ta mig iväg på en solsemester mitt i vintern. Och, hey, det är nu bara: