Panama del 4

Idag kom jag till jobbet kl 7.30 och gick därifrån vid 19. När jag kom hem, framåt åtta, var jag så trött och frustrerad att jag kände mig gråtfärdig. Och den första riktiga försommardagen har jag suttit inlåst på ett kontor. Bittert! Semestern känns vid det här laget väldigt avlägsen. Men jag har ju sagt att jag skulle avsluta odyssén, so here we go:

Dag 11-12: Vi insåg ganska tidigt att det skulle bli lite problematiskt att ta sig ifrån Bocas del Toro, eftersom vi tänkte åka på Annandag påsk då precis alla andra skulle åka hem också. Att flyga hem var bara att glömma, och vi hade heller ingen lust att sitta på buss till Panama city i 10 timmar, men jag kom på den briljanta idén att åka tillbaka till David och ta flyget därifrån. Det var inget problem att boka.

Efter lite pyssel kunde vi ta oss dit också. Vi delade en taxi med tre andra; 25 dollar per huvud för tre timmars färd kändes helt ok. Det blev några timmar över i David innan flyget, som vi spenderade vid en hotellpool och hade det utmärkt bra, trots att det var typ 40 grader.

Väl framme i Panama city hoppade vi på en buss och åkte en dryg timme längst Interamericana och klev av vid ett ställe vi identifierat via min guidebok - som är väldigt bra att ha även om Kajsa hånar mig lite för den. (Åka buss i Panama är väldigt smidigt. Det finns hur många som helst och de går tätt. Vi blev inte klara över om det fanns någon tidtabell, eller om principen är att bussen går när den är full. Vi lutar åt det senare alternativet.)

El Palmar visade sig vara en liten pärla. Ett pytteställe med några schyssta villor, några surfställen och två-tre hotell. Vi klev rakt in på urcharmiga Manglar Lodge och kände direkt: här vill vi bo! Ett litet ställe med bara 5-6 rum, en fin trädgård med två katter, jättetrevlig personal och glada amerikanska gäster. Det råkade finnas ett rum kvar - vårt vanliga flyt - som var otroligt fint med en stor balkong ut mot trädgården.

Vi fick en sista fin dag på stranden. Det var svårt att bada till en början eftersom det var så stenigt, men när tidvattnet dragit undan var det långgrunt och fint. På eftermiddagen åkte vi in till närmaste lilla stad, ungefär en mil bort, för att shoppa, men det gick sådär. Det fanns helt enkelt inte särskilt intressanta saker att köpa, men det blev kul ändå.

Dagen därpå, hemresedagen, lyckades vi bättre. Vi vinkade adjö på morgonen, åkte in till Panama igen men fortsatte direkt med taxi bort till ett av flera fantastiska shoppingcenter. Taktiken var att åka nära flygplatsen, så att vi inte skulle fastna i rusningstrafiken, vilket var ett smart drag. Tyvärr blev det bara några timmar där, då vi fick turas om att springa runt respektive att passa packningen. Jag fick den välbekanta shopping-lyckorus-känslan av utbudet av affärer, men hann som sagt inte omsätta den i någon större utsträckning. Men det är inget att klaga över, köpa saker kan man göra någon annan gång.

Det kändes så klart väldigt vemodigt att lämna värmen och kliva in på flygplatsen, och att sen veckla in sig i en flygstol i 10 timmar, men vi hade råflyt igen och fick dela själva på en tresits i ett i övrigt smockfullt plan. Jag lyckades faktiskt sova en hel del också, så det var nog den smidigaste långflygningen någonsin.

Men, som sagt, allt det där börjar redan kännas avlägset. Solbrännan har bleknat och man är trött och utarbetad igen. Det känns väldigt välkommet med en långhelg igen. Bara en arbetsdag kvar att ta sig igenom.

Vi såg inte särskilt mycket av Panama city. Men några coola byggnader från taxin i alla fall..