En förtrollad dag

Det klarnade upp. Efter en lugn morgon och 1,5 timme på golfbanan (range och övningsbana) åkte jag hem och åt lunch och konstaterade att det var +23 och faktiskt sol hela tiden. Jag åkte till det coolaste stället, Smöjen, och när jag sent på eftermiddagen åkte därifrån, på den gropiga kalkstensvägen mot Kyllaj, med havet till höger och nedvevade bilrutor, då grät jag av lycka. Det är faktiskt sant. Det högg till i bröstet och tårarna kom, i glädje över solvarm, solbrun hud; över hur vacker denna plats är; över hur otroligt fin den här veckan har varit; över ynnesten att få ligga på denna magiska stenstrand och lyssna på havet och en ihärdig lärka och ingenting mer.

När jag kom var jag ensam, själv, mol allena. Bara en sån sak. Sen kom det några till, men det var inte mer än sju personer totalt och jag kunde i godan ro ligga nästan naken och ligga och känna på de vita, lena stenarna och bada i de stora vågorna.

På vägen hem åkte jag till golfbanan igen, eftersom jag hade en bollhinkspolett kvar att göra slut på. Det gick inte rakt igenom bra, men jag fick till tre av de bästa slagen jag någonsin gjort. Häromdagen när vi var där filmade Lena mig, och då fick jag inte bara en utan flera aha-upplevelser. Tyvärr är det inte så enkelt att man bara för att man vet hur man ska göra kan göra det. Det är så många moment som ska stämma på kort tid, men vid några tillfällen lyckades jag pricka in dem. Det gör det mödan värt - det är en nästan rusig känsla. Alla de mediokra eller dåliga slag man står och harvar igenom bleknar när man får det att stämma. Och jag vet att ju mer jag tränar, desto tätare kommer det att bli mellan dessa tillfällen, och jag kommer sakta att bli bättre. Vet inte riktigt vart mitt tålamod kommer ifrån när det gäller golfen, men jag har väl på känn att det finns inom räckhåll. Jag är inte helt obegåvad, och även om jag aldrig kommer att bli jättebra skulle jag kunna  få det att gå hyfsat bra. Det räcker som sporre.

Nu ligger jag dessutom mycket bra till hos instruktören från kursen förra veckan, så jag räknar kallt med att jag kommer att få fortsatt bra hjälp när jag visar mig på Ulriksdal. Det tänker jag vara fräck nog att dra fördel av.

Nu ska jag ta en kvällspromenad och supa in det sista av denna underbara plats. I morgon bitti åker jag hem - jag bokade om  så att jag kommer hem mitt på dagen i stället för sent på kvällen, det kändes som ett bra beslut trots allt.

Akterseglad

Min kära syster och systerson for iväg och tog morgonbåten tillbaka till fastlandet nu på morgonen och jag är själv kvar i huset. Tack och lov har jag (tillfälligt?) fått upp bredbandet så att jag kan sysselsätta mig och lyssna på musik, men det känns lite snopet att det åter är mulet, blåsigt och regn i luften. Gotland blir liksom aningen tråkigare när man inte kan åka och bada...

Men jag ska nog kunna sysselsätta mig. Nu har jag två hela dagar för mig själv och ingen agenda. Heller inga av de här vanliga sakerna att ta mig för, som man har hemma. Jag kan inte tvätta, åka in till stan, sy upp de där byxorna eller städa. Jag har en dator, några böcker, en bil och en tv med fyra kanaler på. Jag har en kökssoffa att sitta i, en öppen spis och ett gäng hungriga katter som sällskap.

Sporta kan man alltid göra. Vi har sprungit duktigt tre kvällar den här veckan redan. Jag har fått till två otroligt bra och lätta 9 km-rundor på skogsvägar nedåt havet. Det är inte så långt till Grannen i Lärbro där det finns gym. Och så ska jag åka till Slite GK som är bara några km bort och träna lite mer golf. Kroppen har egentligen fått nog med sol efter de senaste tre fantastiska stranddagarna, så det är nog bra att jag inte kan åka till stranden.

Sen finns det ju alltid lite jobb att ta tag i...

Njuter av ön

Onsdag morgon:
Vilken lycka att sitta ute i en trädgård klockan 8 på morgonen och bara lyssna på svalorna och humlorna; titta på de nyvakna katterna som smyger runt – nära men utan att våga komma ända fram. Mamma katt har vi blivit bundis med, men hennes fjolårsungar är alltför försiktiga. Ändå känns de som en del av familjen här. De är nyfikna och håller sig i närheten, smyger in i vårt hus och nosar runt så fort de får tillfälle, men låter sig inte klappas.

Nu väntar jag på att de andra ska vakna och konstaterar att det ser ut att bli en vacker dag efter en kall och ostadig inledning. Det har slagits både regn- och temperaturrekord den här juni och länge såg det ut som om även den här semesterveckan skulle bli katastrof, men nu ser det plötsligt hoppfullt ut. Gotland kan man lita på! Jag kanske inte ska säga för mycket än, men bara den här morgonen är värd hela resan. Så känns det nu i alla fall.

Det går alldeles utmärkt att hänga med syster och systerson. Jag som brukar ha svårt att ha folk för nära inpå mig trivs alldeles utmärkt med tempot och samvaron. Alla tre kan vara försvinna försjunken i en bok emellanåt, sen är det någon som vill göra något och då är det minst en till som hänger på. Vi har varit ute på kvällspromenader i de underbara omgivningarna – klappat hästar, känt på havet (2-3 km bort) och garvat åt de nyklippta alpackorna som står i ett hägn i närheten.

I måndags var det riktigt pissigt väder, men då åkte vi in till Visby och gick runt på Fornsalen i flera timmar. Vi åt lunch på den mycket mysiga hamnkrogen i Lickershamn och stannade till i Hangvar och hälsade på grisarna. Igår var det uppehåll hela dagen, om än inget strandväder, och vi hann med både golf och minigolf. Vi köpte rökt fisk i Lergrav och fikade i mysiga Valleviken. Turistsäsongen har verkligen inte börjat ännu. Det är ganska folktomt och sömnigt, men det gör ju inget, tvärtom.
---
Det blev lite drama under frukosten, som intogs i trädgården. En av de många svalorna som virvlar runt här, eller närmare bestämt en tornseglare, frontalkrockade med flaggstången och föll till marken. Det tog ungefär 1,5 sekund innan en av katterna var där och så att säga tog hand om den. Det tackar vi för.
---
Onsdag kväll:
Eftersom det mulnade på lite, men såg klarblått ut norröver, tog vi kurs mot Fårö. På vägen åkte vi förbi och morsade på mina gamla ”svärföräldrar” och stannade sen till och tittade på motorcyklar på Gotland Ring. Det är ”banprovardagar” nu och massor av racers på plats. Jag är inte intresserad av motorsport, men jag måste erkänna att det var rätt kul att vara där och kolla när de bränner fram i 200+ knyck.

Som väntat sken solen på Fårö och vi fick några underbara timmar på Sudersand. Varmt i vattnet, förhållandevis (typ 18), glest med folk och lagom varmt. Vi omväxlande slappade och spelade strandtennis eller beachvolleyboll. För mig är det där ren lycka, att få ligga på en solig strand vid havet. Det blir ännu bättre när det är så här lite oväntat, när man inte har förväntat sig att det ska vara fint väder och när man fått vänta så länge på det.

Som avslutning på dagen sprang jag en ny, härlig 9 km-runda utan större ansträngning. Det är så ljuvligt att springa utan backar, det är väl tyvärr kontentan. Men bra för löparsjälvförtroendet. Nu ska jag försöka ägna uppmärksamheten åt EM-fotbollen. Och äta dagens dos av jordgubbar.

Det finns inget dåligt väder...

Jag har lagt en rejäl klick vaniljkesella på mina jordgubbar, korkat (ok, skruvat) upp en flaska vitt vin, kylskåpskallt, och sjunkit ner i soffan. Nyss hemkommen efter en kvällspromenad. De här promenaderna runt Råstasjön i juni är en ynnest. Det är inget bra näktergalår i år, men jag hörde i alla fall en, på det vanliga stället. Högt och ljudligt, mer galet än vackert, som tropiskt. Den här helgen är det annars golfkurs som gäller. Jag borde förstås ha gått den här kursen för länge sen. Nu har jag spelat utan teknikcoachning i alla fall en halv säsong, och som väntat har magistern en massa saker att förändra. Nu får jag knappt iväg bollen alls, men jag vet att det kommer att lossna och att det är guld värt på sikt. Han tror på mig och säger att bara är "små detaljer" att jobba på, även om det absolut inte känns så. Men kort sagt lär jag mig otroligt mycket, men det kommer ta ett tag innan jag kan praktisera det. Den här dagen har varit en riktig kick, trots att det regnat nästan hela dagen. Ännu roligare är att det nu äntligen bara en vecka kvar tills vi åker till Gotland. Jag har sett fram emot det så grymt mycket i flera månader. Nu verkar det också som om det är högtryck på väg, som planerat. Snart ligger jag och flyter i Östersjön.

Kaka söker maka?

Ursäkta, jag kan inte hålla mig. Jag måste få delge en kontaktannons igen, från mitt favoritforum Mitt i: "76-årig handikappad man, intresserad av musik och kärlek, söker 76-årig handikappad kvinna, som också intresserad av musik och kärlek." Det är ju nästan episkt.