Flitig!

Jag njuter i fulla drag av mina lediga hemmadagar. Jag får så mycket gjort, och jag trivs så oerhört bra med att skrota runt här hemma.

Igår ägnade jag en halvtimme åt att få rent min ugnslucka; jag städade och fixade en massa administrativa saker. Idag har jag målat, organiserat mitt vindsförråd, flyttat in i min nya verktygslåda samt planerat den blivande uteplatsen. (Tänkte att det kunde vara trevligt att få den på plats innan sommaren är slut, typ.) Det är varmt och skönt ute, och det gör mig ingenting att det inte är strålande sol. Jag till och med föredrar det, så kan jag vara hemma utan att känna mig pressad av att egentligen helst vilja åka och bada.

Nu ska jag försöka ladda för träning, men jag blev plötsligt sömnig och kom att tänka på min ohyggliga träningsvärk som fortfarande sitter i vader och rumpa efter badmintonträningen i söndags. Men sådant är till för att övervinnas!

Semester-recap

Nja, det blev ju inte så mycket bloggande från den där semestertrippen som jag hade tänkt mig. Jag fick inte fart på det satans mobila bredbandet något mer, så jag gav upp till slut. Och sen jag kom hem har jag... ja... varit upptagen (?). Eller, egentligen inte, men jag har umgåtts med Matte i princip dygnet runt och när jag är med någon annan har jag lite svårt att ta time-out och säga: "Nej, nu får du hitta på nåt ett tag för jag ska göra min grej." Umgås jag så umgås jag. Jag kan inte säga att jag gillar det riktigt; inte så där dygnet runt i flera veckor. Men nu fick det bli så, och idag har han börjat jobba igen och jag har två, ljuvliga veckor kvar på egen hand då jag kan disponera mina dagar precis som jag vill själv. Så nu ska det ena och det andra tas i kapp.Till exempel tänkte jag presentera en resumé av vår fantastiska Skåne-resa:

Efter lantgården i Småland åkte vi ner till Österlen och kamperade på en annan lantgård i två nätter, en fin skånelänga som ligger mycket vackert ute bland sädesfält och hagar. Därefter blev det en vandrarhemsnatt i Brantevik och en spontanövernattning på ett otroligt charmigt 50-talsmotell i Linderöd, där vi stannade efter en felkörning på vägen ner. Det är en stockholmskille som emigrerat till Skåne och tagit över ett gammalt övergivet och lätt bedagat motell och inrett det helt i gammal stil. Han tassar runt där, bor själv på övervåningen med sin gulliga hund, och serverar räkmackor i fiket på dagarna. Helt oemotståndligt, även om det var kallvatten i duschen och vi fick vänta lite på frukosten.

Nere på Österlen åkte vi runt och tittade, promenerade i bokskog, hittade kantareller som vi plockade och stekte till kvällsmat. Vi hade två fina stranddagar, en på vackra Vitemölla strand och en på Sandhammaren, där vi hittade en perfekt solgrop och där det gick höga vågor som var roliga att bada i.

Lycklig badare

Vi åt på fina restauranger, lunchade i Kiviks hamn, grillade på gården där vi bodde (och bjöd husets katter och hundar på det som blev över). Vi joggade, spanade på fåglar, pratade med trevliga medresenärer, tog kvällsdopp. Det var några underbara, underbara dagar, helt enkelt.

Kantarellsmörgås och skumpa! Semesterkvalitet à la Karin & Matte!

Jag måste också berätta solskenshistorian om den räddade kattungen. Efter att ha tittat på Ales stenar gick vi ner till hamnen i Kåseberga för att äta glass. Precis intill glasstället hörde jag en katt som jamade oroväckande, men vi såg ingen katt. Efter glassen ville jag gå tillbaka och kolla, och då var det en kvinna som stod och ojade sig och tittade ner i ett dagvattenrör som låg öppet - och där nere, 1,5 meter ner, satt den fast. Den hade suttit där i flera dagar. De som jobbade på fiskrökeriet hade försökt få upp den med alla möjliga metoder; Räddningstjänsten hade till och med varit där, men inte lyckats fiska upp den. Min hjälte började genast försöka locka och pocka med den remsa av säckväv som låg intill, som de uppenbarligen försökt med tidigare. Det gick inte alls. Fortsatt jamande. En man kom förbi och berättade om läget och sa att de börjat diskutera att slänga ner gift så att den inte skulle behöva lida mer.

Jag var på väg att ge upp efter 10 minuter eller så, men Matte gjorde ett sista försök och doppade säckväven i en hink räkor som stod där, som de också använt som lockbete. Och så plötsligt fick han napp, bokstavligt talat. Som av ett litet mirakel lyckades han hala upp det våta lilla livet, som hakat sig fast med en klo - och vi fick upp den.

Den ojande kvinnan offrade utan att blinka sin tröja att vira in den i, och jag sprang och hämtade rökerikillen igen, som kom rusande med flera engagerade kollegor som tog hand om den och började ringa för att få tag på "Kerstin" som brukade ta hand om katterna i hamnen.

Det var en härlig händelse, som man mådde gott av i flera dagar efteråt.

På äventyr i trakten av Skillingaryd

Jag sitter på golvet framför en braskamin i ett hus i djupaste Småland. Jag ska inte säga att det är en stuga, för det är ett hus, som vi har helt för oss själva. Det ligger omgivet av hästhagar (med hästar i), överblickar en vacker sjö och vi har fått tips om hur vi kan traska en bit in i skogen för att få se älgar.

Det ingår till och med en katt!

Det är löjligt bra det här! Vi dricker Cava, har ätit kvällsmat bestående av Serrano-skinka och Gruyère och väntar på att den vedeldade bastun precis utanför ska bli varm.

Vi bor på lantgård. Det är underbart. Och dagen fram till nu har också varit bra. Vi stannade och åt lunch på golfklubben i Jönåker, varpå Matte lyckades övertala mig att vi skulle slå lite på drivingrangen. Mycket motvilligt testade jag, tog emot några tekniska råd, och jag lyckades faktiskt få iväg i alla fall några av bollarna i den där hinken. Inte högt och inte långt, men jag träffade i alla fall, och fick en föraning om hur det kanske borde kännas. Vi tränade till och med puttar på... puttningövningsplätten (vad den nu kan heta). Det var ungefär lika svårt, men jag satte i alla fall en ganska lång putt.

Vi är på väg till Österlen, jag har semester, livet leker.

Fortsättning följer.

Kontoret, hej då!

Det kan faktiskt vara så att min semester har börjat nu, trots att det bara är torsdag. Den har smygbörjat, så mycket kan man säga. När jag gick från kontoret vid fyratiden i eftermiddags fylldes jag av en jublande känsla när jag insåg att jag inte kommer att åka dit igen på nästan en månad (för ska jag jobba i morgon så sker det hemifrån). Det känns helt magiskt. Speciellt som det var +27 eller så när jag gick till bussen.

När jag kom hem slängde jag av mig mina svettiga kläder (efter att ha suttit på två olika bussar som lätt höll över +35), kastade mig på cykeln och åkte ner till Mälaren vid Huvudsta och badade.

Det är lite lynnigt väder nu; soligt och fint i några dagar, sen blir det mulet eller regnigt några dagar, sen kommer det fina vädret tillbaka. Igår var det jättefint med ganska normal temperatur, 22-23, och idag plötsligt tropiskt igen. Under alla omständigheter är det sommar och jag kommer nu att vara ledig i fyra hela veckor, vilket känns nästan oöverskådligt länge.

Nu sitter jag på min lilla trädgårdstrappa med ett glas vin i den sista kvällssolen (innan den försvinner ner bakom trädtopparna i parken här intill). Bara det är magiskt. Jag har inte tjatat om min lägenhet på ett tag, men faktum är att förälskelsen består, och det är inte bara lägenheten jag älskar utan också "min" trädgård. Det är fantastiskt att kunna ha öppet och kliva rakt ut på en gräsmatta omgärdad av buskar och lummiga träd. Till 98 % är det jag och min otroligt söta och trevliga granne Lars som utnyttjar trädgården, resten sitter på sina balkonger eller vad de gör. Att köpa den här lägenheten var ett riktigt lyckokast.

Nu har jag också kommit igång igen med att bocka av saker på min to-do-lista. Det är inga stora grejer, men diverse småfix som höjer kvaliteten. Igår satte jag t ex upp min nya duschdraperianordning, som jag sågade till och fixade alldeles själv. Peter var här igår och hjälpte mig borra hål - jag har inte ens en borrmaskin och ännu mindre en kakelborr. Han hjälper till när jag frågar, men det hans beredvillighet är trots allt något begränsad. Därav stegade jag själv iväg och köpte en bågfil och våtrumssilikon, varpå jag mätte, fixade och sågade och fick det hela på plats utan bekymmer.

Jag skulle gärna vilja vara händig och duktig, men det är jag inte. Efter 9 år med mr Handyman har jag heller inte behövt vara det. Så nu kändes det rätt bra att få till det där utan vidare hjälp. Inte för att det var något komplext eller så, men själva principen.

I morgon åker jag med käraste Josefin till västkusten, och då börjar semestern på riktigt. Jag ser oerhört mycket fram emot det faktiskt. Under förra sommaren var jag inte där alls, så jag riktigt längtar till det fina, fina huset i det fina, fina fiskesamhället, och att hänga med mamma och styvfar några dagar. Och det bästa av allt är att jag får visa upp allt för Jossan! Det blir perfekt!

Jag längtar också plågsamt mycket efter min fina man som jag inte får träffa förrän nästa vecka. Det är nästan löjligt, men på kort tid har jag fått så många referenser till honom. Jag läser saker i tidningen som jag vill kommentera till honom; jag cyklar förbi uteserveringar och trånar efter att sitta där och dricka vin med honom; jag vill sitta och äta middag med honom och säga saker som får honom att lägga huvudet på sned och sträcka sig fram och stryka mig över kinden med det mest kärleksfulla uttrycket. Men snart så...

Nu är det så där bra igen

Jag har varit och lämnat av min man på Arlanda idag vilket kändes fånigt sorgligt. Jag blev en liten apa som inte ville släppa taget och låta honom gå in i avgångshallen. Nu ses vi inte på minst 10 dagar.

Å andra sidan njuter jag nu i fulla drag av att ha resten av helgen själv och obokad. Och det råkar vara 30 grader, vilket man kanske kan tycka är jobbigt, men jag är väldigt förtjust i sånt här väder. Det är så exotiskt och ovanligt att jag njuter snarare än klagar. Nu gjorde jag dessutom den för mig något överraskande bedömningen att det var för varmt för att ligga på stranden, så jag åkte till IKEA i stället, och Plantagen och andra roliga ställen. Först vid fyratiden åkte jag ned till Huvudsta och tog ett mycket vällustigt bad och en rejäl simtur, varpå jag la mig i skuggan och torkade och läste tidningen och upplevde en känsla av total frihet och lycka.

Nu är jag hemma igen och tvättar, dricker öl och knaprar vinägerchips och känner mig fullständigt bekymmersfri. Jag ska jobba en vecka till innan semestern, men jag har ju hela, härliga dagen i morgon också innan jag behöver fundera på det. Jag är frisk och solbränd, jag lyssnar på magiskt bra Mumford & Sons, sommaren ligger framför mig. I am blessed!