Nja, det blev ju inte så mycket bloggande från den där semestertrippen som jag hade tänkt mig. Jag fick inte fart på det satans mobila bredbandet något mer, så jag gav upp till slut. Och sen jag kom hem har jag... ja... varit upptagen (?). Eller, egentligen inte, men jag har umgåtts med Matte i princip dygnet runt och när jag är med någon annan har jag lite svårt att ta time-out och säga: "Nej, nu får du hitta på nåt ett tag för jag ska göra min grej." Umgås jag så umgås jag. Jag kan inte säga att jag gillar det riktigt; inte så där dygnet runt i flera veckor. Men nu fick det bli så, och idag har han börjat jobba igen och jag har två, ljuvliga veckor kvar på egen hand då jag kan disponera mina dagar precis som jag vill själv. Så nu ska det ena och det andra tas i kapp.Till exempel tänkte jag presentera en resumé av vår fantastiska Skåne-resa:
Efter lantgården i Småland åkte vi ner till Österlen och kamperade på en annan lantgård i två nätter, en fin skånelänga som ligger mycket vackert ute bland sädesfält och hagar. Därefter blev det en vandrarhemsnatt i Brantevik och en spontanövernattning på ett otroligt charmigt 50-talsmotell i Linderöd, där vi stannade efter en felkörning på vägen ner. Det är en stockholmskille som emigrerat till Skåne och tagit över ett gammalt övergivet och lätt bedagat motell och inrett det helt i gammal stil. Han tassar runt där, bor själv på övervåningen med sin gulliga hund, och serverar räkmackor i fiket på dagarna. Helt oemotståndligt, även om det var kallvatten i duschen och vi fick vänta lite på frukosten.
Nere på Österlen åkte vi runt och tittade, promenerade i bokskog, hittade kantareller som vi plockade och stekte till kvällsmat. Vi hade två fina stranddagar, en på vackra Vitemölla strand och en på Sandhammaren, där vi hittade en perfekt solgrop och där det gick höga vågor som var roliga att bada i.
Lycklig badare
Vi åt på fina restauranger, lunchade i Kiviks hamn, grillade på gården där vi bodde (och bjöd husets katter och hundar på det som blev över). Vi joggade, spanade på fåglar, pratade med trevliga medresenärer, tog kvällsdopp. Det var några underbara, underbara dagar, helt enkelt.
Kantarellsmörgås och skumpa! Semesterkvalitet à la Karin & Matte!
Jag måste också berätta solskenshistorian om den räddade kattungen. Efter att ha tittat på Ales stenar gick vi ner till hamnen i Kåseberga för att äta glass. Precis intill glasstället hörde jag en katt som jamade oroväckande, men vi såg ingen katt. Efter glassen ville jag gå tillbaka och kolla, och då var det en kvinna som stod och ojade sig och tittade ner i ett dagvattenrör som låg öppet - och där nere, 1,5 meter ner, satt den fast. Den hade suttit där i flera dagar. De som jobbade på fiskrökeriet hade försökt få upp den med alla möjliga metoder; Räddningstjänsten hade till och med varit där, men inte lyckats fiska upp den. Min hjälte började genast försöka locka och pocka med den remsa av säckväv som låg intill, som de uppenbarligen försökt med tidigare. Det gick inte alls. Fortsatt jamande. En man kom förbi och berättade om läget och sa att de börjat diskutera att slänga ner gift så att den inte skulle behöva lida mer.
Jag var på väg att ge upp efter 10 minuter eller så, men Matte gjorde ett sista försök och doppade säckväven i en hink räkor som stod där, som de också använt som lockbete. Och så plötsligt fick han napp, bokstavligt talat. Som av ett litet mirakel lyckades han hala upp det våta lilla livet, som hakat sig fast med en klo - och vi fick upp den.
Den ojande kvinnan offrade utan att blinka sin tröja att vira in den i, och jag sprang och hämtade rökerikillen igen, som kom rusande med flera engagerade kollegor som tog hand om den och började ringa för att få tag på "Kerstin" som brukade ta hand om katterna i hamnen.
Det var en härlig händelse, som man mådde gott av i flera dagar efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar