Återrapportering

För övrigt kanske jag borde knyta an till mina båda tidigare inlägg om pågående lägenhetsaffärer.

1. Yes, jag köpte min lägenhet, det gick som smort. "Inga konstigheter", som man säger. Tillträde i mitten av april, vilket känns oändligt långt bort.

2. Yes, vår nuvarande lägenhet blev också såld inom loppet av tre dagar. Det blev budgivning, och en häftig sådan också. Vi fick mer än vi hoppats på. Frid och mycket fröjd.

Som en teaser, mitt blivande kök:

Åhhh, det blir så bra! Men först i april...

Dubbla träningspass

Vi var så dåliga att vi förlorade även dagens match. B-laget har en minst sagt dålig trend just nu. Därför var jag tvungen (?) att kötta på med ett spinningpass också, för att liksom straffa mig själv. För de där passen, Cykel RPM, de är inte nådiga. Varje gång jag går dit ångrar jag mig halvvägs igenom och tycker att det sannerligen är för jobbigt för mig. Men så kommer jag in i nån slags andra andning lagom till sista låten eller så, och genast efteråt blir jag sugen på att köra igen och kanske orka lite, lite mer nästa gång.

Jag är inte vad man skulle kalla en tävlingsmänniska eller vinnarskalle, som ger järnet och presterar mitt allra bästa när det gäller. Tvärtom har jag en tendens att vilja ge upp och ge vika för motgångar (när det gäller fysiska prestationer alltså). Jag kan vara sur och låg när vi har förlorat en match, men det handlar mer om min egen insats i så fall. Har jag själv spelat bra när vi har förlorat är jag inte alls lika förbannad. Känner jag att det är asjobbigt på spinningpasset längtar jag därifrån snarare än att lyda ledarens uppmaning att skruva på ytterligare lite mer motstånd och köra ända in i kaklet.

Däremot har jag stark revanschinstinkt. Jag vill på det igen; göra bättre nästa gång. Vad säger det om mig, mer än att jag har kort minne? Jag vet faktiskt inte. Får fundera en vända på det.

Det är så konstigt det här med tiden. Hur den oftast rusar förbi, men hur den kryper fram när man väntar eller ser fram emot någonting. Då är man oerhört medveten om tiden, det är väl det som är skillnaden.

Nu ser jag - dock med fasa - fram emot budgivningen på vår lägenhet. Om det blir någon. Oh my god, måtte det bli någon! Jag vill att det ska vara överstökat, så att jag kan sluta oroa mig och förhoppningsvis kunna bli glad. Nu är jag inte den oroliga typen, oro är bara en meningslös och okonstruktiv känsla, men jag kan inte riktigt slappna av heller så länge det här hänger över mig.

Jävla pengar, vilken makt de har över en!

Snart jätteglad

Jag borde inte skriva det här förrän i morgon, men jag kan inte låta bli. I morgon - om inget oförutsett händer - sätter jag bläck på ett kontrakt på en lägenhet. Jag har köpt den, genom en djärv kupp som eventuellt inte var jättesmart, men det får vi aldrig veta och nu är den min! Det är bara det där med det eventuella och oförutsedda... I fastighetsköpar- och säljarbranschen kan allt hända. Folk kan ångra sig, nya köpare kan dyka upp som gubben i lådan och förvida huvudet på illojala mäklare som lovat. Jag kan inte känna mig riktigt, riktigt glad förrän i morgon kväll när det är skrivet och klart.

Men glad är jag. Ju längre tiden går, desto mer nöjd känner jag mig. Jag får skriva mer sen, efter bläcket.

För övrigt så drömde jag i natt jag blev vittne till hur en av mina kollegor blev överkörd av en ångvält som kom i så där 70 km/h och inte stannade för rött. Han blev förstås totalt mosad och död. Är det normalt?

En gnutta kroppskontakt

Det var någon som tog i mig idag, en man. Det kändes fantastiskt. Det var inget märkvärdigt egentligen; ingen beröring med några implikationer alls. Han är bara en person som är fysisk med sina medmänniskor - på det där sättet som jag skulle vilja vara - och just nu var det jag som var i närheten.

Att jag ens reflekterar över en sådan sak beror förstås på att jag är fullkomligt skadad och svältfödd efter många år i en så gott som helt ofysisk relation. Jag var på väg att skriva att jag varit fast i en ofysisk relation, men det är inte sant. Det är ingen som har hindrat mig från att bryta mig loss från den. Det har bara inte blivit så. Ja, det är komplicerat.

Det fantastiska med den här beröringen är också att om den hade visat sig ha några implikationer, så hade det varit helt ok. Jag är en fri kvinna nu, jag får nuddas med vem jag vill och i vilken utsträckning jag vill. Det känns faktiskt lätt svindlande.

Nya godingar i Mitt i Solna

Veckans höjdare från lokalpressen (sorry, jag kan inte låta bli):

"Attraktiv 52-årig gentleman 190, vältränad, lever en priviligierad livsstil. Söker en glad, ung kvinna att skämma bort. Du som svarade, hör av dig ännu en gång."

I annonsen direkt under:

"Attraktiv 52-årig gentleman 190, med god ekonomi. Söker en attraktiv, glad, ung kvinna som resesällskap till Mauritius. Jag älskar djuphavsfiske."

Han har alltså fått ett svar från någon, men slarvat bort henne. Och nu vill han locka fler genom en exotisk resa. Verkar skumt. Mindre skum verkar denne charmör:

"Jag är en ljushårig man, lite tråkig, mörkblå ögon, 63 år, 55-60 kg. Söker en kvinna på 59+. Jag är rökare och tar medicin, ingen sprit, jungfruns horoskop. Bor i Hagsätra."

Jag kan bli SÅ nyfiken på varför folk väljer att skriva som de gör. Det värsta är att jag väl måste svara på annonserna för att få veta...