2011 i snabbrepris

Under 2011 har det faktiskt hänt lite grejer. Jag roade mig med att titta tillbaka på vad jag skrev i slutet av 2010, och det får jag nog kategorisera som ännu ett i raden av flera ganska odramatiska år.

2011 däremot inleddes med det mycket stora beslutet att separera. Peter och jag gav upp, efter 9 år, och det har förstås präglat väldigt mycket av vad som har hänt sen dess. Det var ett ganska odramatiskt beslut i sig, men konsekvenserna blev av digniteten "ny fas i livet", får jag nog hävda. Nu bor jag själv igen, för första gången på nästan ett decennium. Det gjorde mig alldeles rusig under de första månaderna - jag kände ett pirr av lycka varenda gång jag vek in på min lilla gata, gick fram till min nya port och sen låste upp dörren till min nya, fina lägenhet. Den första förälskelsen har lagt sig nu, men jag är fortfarande lika nöjd med min nya bostad och älskar att vara här hemma.

Året har också bjudit på en annan förälskelse. Just som jag börjat komma till ro i mitt nya liv dök Matte upp. Våra första, svindlande månader råkade sammanfalla med sommaren, som var fantastisk, och några av de allra bästa stunderna i år plockar jag definitivt från vår Österlen-semester. Nu har det gått över ett halvår, och det är inte lika svindlande längre, men vi hänger i. Jag kämpar med våra olikheter och har ganska ofta funderingar på fortsättningen, men det känns oftast mycket bättre när jag låter bli att tänka så förbannat. Bra eller dåligt? Vad vet jag.

Andra bra händelser under 2011: några underbara dagar för mig själv i Nice i juni; jag har börjat spela golf; jag tog med Jossan till smultronstället i Kungshamn; min kära syster har köpt ett hus tillsammans med sin Thomas; pappa fyllde 75 (!) och samlade familjen.

Det har nog hänt en del mindre bra saker också, men dem har jag funderat nog över.

I morgon är det årets sista dag. Jag är som vanligt kluven inför nyårsafton - det är festligt och roligt, men samtidigt en press att man ska göra något så himla speciellt. Men nu blir det bra. Vi åker till Västerås, till vänner till M som jag verkligen gillar.

Vi ses på andra sidan. Nyår, alltså.

Julefrid

Här har det inte skrivits något på år och dag, men varför inte passa på under självaste julafton? Jag befinner mig i ett skönt vacuum mellan julaftonsfrukost med M och det att jag ska åka iväg till mitt eget julfirande. Inga förpliktelser, bara lugn och ro. Jag lyssnar på skön musik, hasar runt i mina tofflor och njuter.

Det har inte hänt så mycket anmärkningsvärt på sistone, förutom att vardagen - och även helgerna - rusar fram som en skock vilda hästar och jag känner att jag alltför sällan har tillfälle att stanna upp och vila ordentligt och göra ingenting och rensa hjärnan som högpresterar mest hela tiden. Stunder som nu. Det är dag, dagsljus - till och med lite soligt - och jag är hemma och har inte en lång to-do-lista utan kan bara hänga. Men jag kan inte säga att jag känner mig stressad eller mår direkt dåligt heller. Det är egentligen inte för högt tempo, bara lite dåligt med ograverade sovmornar och egentid.

Det mest anmärkningsvärda som passerat är vår årliga julfest för några veckor sedan, som var om möjligt ännu roligare än de tidigare. Jag kände mig som festens medelpunkt, trots att det var över tusen pers där, och var hög i flera dygn efteråt. Det blir helt enkelt väldigt härligt när alla samlas för fest. Det blir väldigt högt i tak och mycket glädje. Folk kan bli lite fulla utan att någon rynkar på näsan. Förtroenden och bekräftelser utdelas, man kramas och dansar och blir personlig med sina kollegor på ett sätt som aldrig inträffar på kontoret. Det är lite som att lyfta på locket. Vi är väldigt många som gillar varandra, och på julfesten kommer det fram, liksom.

Det har varit väldigt mycket roligare jobbmässigt på sistone också. Jag har ägnat mig åt ett fantastiskt roligt kunduppdrag den senaste månaden, i gott samarbete med pärlorna Kenneth och Daniel. Nu går jag dock i väntans tider angående ett kommande uppdrag, som jag väldigt gärna skulle vilja ha. De skulle ha bestämt sig innan jul, men det hanns så klart inte med så nu får jag inte veta förrän efter nyår om de väljer mig eller någon annan. Det är som att söka nytt jobb, i miniatyr. Bara det att om jag får uppdraget så jobbar jag ju fortfarande kvar och har mina kära kollegor kvar, och ett gäng nya, hos kunden. Det här med konsulting är inte så dumt...

Nu ska jag ut och springa en sväng, så att jag sen kan ge mig i kast med julmat och chokladaskar med aningens bättre samvete. God jul, vilka ni nu är!