Kappvändare

Jag funderar över saker jag läser i tidningen utan att veta vad jag egentligen tycker.

Är det bra eller dåligt med ett delat partiledarskap i Vänsterpartiet (eller något annat parti)?
Är det självklart att Sverige ska lägga ner en massa krut på att rädda svenskar som klantat sig i andra länder och kanske till och med brutit på lagar i det land de befinner sig i?
Borde SAAB bara få självdö eller ska svenska staten gå in och rädda bolaget?
Har en mamma rätt när hon blir väldigt upprörd över att hennes 12-årige son brottas ned och handfängslas av SL-väktare, när han är en trotsig bråkstake som upprepade gånger kallar väktarna för "jävla hora"?

Det finns så många här i världen som har självklara åsikter om allting hela tiden. Emellanåt avundas jag dem, andra stunden tycker jag att de måste bluffa och litar inte på deras bevekelsegrunder. Det jag vet är att jag är en åsiktssvag person som oftast ser poänger i både för- och motargument runt en och samma fråga. Det är inget jag är stolt över, men å andra sidan har jag sedan länge accepterat att jag är en diplomat och jag ser det faktiskt inte längre som ett handikapp utan snarare än styrka.

Är det bra eller dåligt?