Sol ute och sol i sinne

Det är över 20 grader klockan 11 på kvällen. Bara en sån sak. Jag har varit och badat nästan hela dagen och är fortfarande solvarm - lätt bränd - i huden. Egentligen jobbar jag och kan absolut inte ta en dag ledigt, men nu föll det sig så att jag gjorde det ändå, och det kändes bra.

Nu kommer jag från en väldigt trevlig middag på stan med ett väldigt trevligt projektgäng som jag nu lämnar. Det är egentligen ytterligt sorgligt, men jag känner mig ändå glad.

Till det bidrar att jag fick höra opera på bussen på vägen hem; den fina kommentaren från Ulrica på mitt förra inlägg; tanken på min man som jag tillbringat dagen med (badat säkert 10 gånger, druckit bubbel och spelat backgammon). Jag älskar sommaren - den här sommaren - och jag älskar min tillvaro och jag borde verkligen gå och lägga mig eftersom det är en (arbets-)dag i morgon också. Men jag ville bara dela med mig av mitt lilla jubel.

Godnatt.

Nya tider

Jag har målat tånaglarna för första gången i mitt liv. Det ser riktigt fint ut. Varför har jag inte gjort det förut? Jag har också varit på mitt livs första Djurgården-match (fotboll) och firat en underbar midsommar med ett gäng 50-plusare. Allt är M's fel.

Jag menar förstås förtjänst.

Jag är väldigt glad över att jag sätter mig över mina förutfattade meningar om hur saker ska vara. Det enda som har hänt hittills är att jag blivit positivt överraskad. Och jag är väldigt, väldigt glad över att plötsligt ha en som han i mitt liv, även om det inte var tänkt så. Jag blir behandlad som en prinsessa av en man som är ett enda stort leende och en enda stor famn där halva mänskligheten ryms. Det känns fint, och sommaren är ännu ung och jag flyter bara med.

Efter en sista hektisk vecka på jobbet räknar jag också med att snart gå ner i tempo rejält och äntligen få lite fritid som jag kan ägna åt att hänga här, på gymet, på stranden eller hemma - eller var som helst. Jag behöver luft nu. Men det är inte långt borta.

Den gyllene vardagen

Jag åker förbi spegelblanka sjöar och ängar i skymning som svalor virvlar över. Och jag känner lycka över livet som har bjudit på ännu en magisk kväll. Jag har varit på middag hos min kära vän Charlotte som är värd ett hyllande inlägg bara hon. Jag landade mitt i hennes vardag med mamma på besök från Norrland, mannen som kom hem från jobbet och tre bedårande döttrar. Jag övade svärdfäktning med den yngsta inför lördagens piratkalas, jag beundrade mellantjejens alla maskeraddräkter (från ninja turtles till snickare) och äldsta, tova, kommer garanterat köra Kenneth Anderssons målgest på fotbollsmatcherna framöver.

Jag fylls av någon slags tacksamhet över att få vara med. Och jag hoppas att jag kan förmedla något litet av min känsla av att människor i min närhet - Charlotte och Johan i det här fallet - lever fantastiska liv och ÄR fantastiska, var och en för sig och tillsammans. Jag vill att de ska känna det och stanna upp för en stund och känna det. För jag tror att de kanske glömmer bort det ibland, på samma sätt som alla andra säkert också gör när de går där o vad de tror är hjulspär och tänker att barnen kanske väsnas, fastän de bara är underbara små individer.

Livet, åh livet.

En perfekt dag, del 2

Jag måste bara få återkomma med att jag toppade med en fantastisk sista Nice-middag, och att jag nu känner mig barnsligt glad över min Spotify-snilleblixt som absolut avrundning på dagen. Jag lyssnar på Gerry Raffertys "City to City" från 1978 som man förmodligen bara kan älska om man är hans mamma eller en flicka som hittade den i form av ett kasettband som någon tappat på gatan någon gång i slutet av 70-talet och sedan lyssnat på tusen gånger i sin barndom.

Jag köpte faktiskt lp'n (?) i vuxen ålder, men har inte lyssnat på den speciellt många gånger. Nu är den ett lika kärt återseende (återhörande) igen. Speciellt under rådande omständigheter, när jag är så otroligt välvilligt inställd till det mesta.

Jag ansträngde mig lite mer idag, och letade upp en av de mer genuina restaurangerna, vars bord tar upp merparten av den smala gränden och där även lokalbefolkningen äter. Det fanns väldigt många rätter på den vanliga menyn som kändes lockande (t ex risotto med anka), men jag valde "dagens kött" som stod på griffeltavla med den där typiska, franska handstilen. Utan att riktigt veta vad jag skulle få, förutom att jag kände till huvudingrediensen, lapin (kanin), fick jag en utsökt måltid. Det var väl typ en halv kanin, kokt i tomatsås med en massa örtkryddor. Den charmige kyparen kom med en liten limoncello som digestif och sen åt jag en löjligt god chokladfondant till dessert.

Nu blir det godnatt, och troligen ännu en natts otroligt bra sömn. A tout à l'heure.

En perfekt dag (men lite dyr)

Alltså, jag måste utbrista i ett fyrfaldigt leve för det här resan. Den har blivit perfekt. Igår var det lite tråkigt och det regnade, men helt ok ändå. Det enda som egentligen störde mig var att jag inte gick till Moderna Museet här (men det började hällregna när jag var i närheten så jag prioriterade att kasta mig på spårvagnen och åka hem till hotellet i stället), och att jag åt en dålig middag. Jag vet inte hur det kommer sig, men det händer ganska ofta när jag är själv och ska ut och äta eller fika nånstans, att jag väljer dåliga ställen. Har på något sätt inte tålamod att gå runt tillräckligt länge för att hitta den där riktigt bra restaurangen. Eller så är det att jag inte har någon att resonera med, diskutera menyn med, utan jag väljer något lite för snabbt.

Restaurangen jag valde var väl inte direkt dålig, och jag fick en helt ok menymiddag för ett jättebra pris - och den innehöll musslor, vilket jag var ute efter - men det finns nog hundra ställen i närheten som hade varit trevligare och bättre och mindre turistfälleaktiga.

Nåväl, idag har jag i stället haft en helt perfekt dag. Väderprognosen igår ingav visst hopp, även om den sa att det skulle bli bara halvsol på förmiddagen och regn på eftermiddagen. Direkt när jag vaknade såg jag genom en glipa i gardinen att det var sol, och när jag öppnade lite mer såg jag inget annat än en klarblå himmel.

Så jag har haft en ljuvlig dag på stranden. Ljuvlig. Det har varit runt +25, blåst lite, så att det har varit varmt men inte outhärdligt att ligga i solen. Jag har gjort avbrott för en god baguettelunch och sen badat lite till, tills jag kände mig nöjd och övergick till att strosa, äta gudomlig glass på uteservering, softa lite på hotellrummet.

Jag kände mig helt färdig med shopping och gick i stället bort till gamla stan där det finns lite gallerier och är oändligt mysigt att bara gå runt i största allmänhet. Det var trevligt, men så råkade jag gå förbi en affär med en jättefin klänning utanför och när jag tittade in fick jag nästan hjärtklappning. Jag har aldrig varit med om att gå helt bananas i en butik, men det hände nu. Jag ville köpa ALLT i hela affären. Det var så min stil, det var billigt, det var underbart. Efter att ha provat en massa och genomgått en mycket plågsam bortväljningsprocess gick jag därifrån med "bara" fyra plagg; två toppar, en kjol och en klänning. Det hade kunnat bli väldigt mycket mer. Och jag bubblade på i ren iver på nån slags låtsasfranska eftersom jag blev så glad över kläderna och den förtjusande innehaverskan.

Ojoj, det är nog tur att jag åker hem i morgon.

Efter denna fantastiska shoppingupplevelse gick jag på lätta steg tillbaka till hotellet, bytte om till löparskor och stack ut på en varm men underbar tur längst havet. Jag sprang en bit västerut längst Promenad d' Anglais, sen vände jag och sprang andra hållet, runt udden bort till hamnen och glodde på de absurda lyxbåtarna. Det blev nog uppåt 7 km, och det gick så lätt, så lätt. Så kan det vara ibland, när man springer med rätt förutsättningar.

Så nu sitter jag här på min balkong igen, fem meter över folkvimlet och spårvagnarna, och lyssnar på musik och dricker rödvin och funderar på i vilken riktning jag ska gå för kvällens middag. Det blir bitterljuvt att åka hem i morgon, men härligt att komma hem till någon som förmodligen kommer att stå och vänta på mig på Arlanda med det varmaste leendet.

Dag 2, något mindre njutningsfull men helt ok

Väderprognosen stämde lite bättre idag, tyvärr. Dvs det har regnat. Det började redan i går kväll faktiskt, med ett rejält åskväder och hällregn, lagom till jag skulle gå ut och äta middag, men det gick bra ändå.

Idag var det ljummet och uppehåll fram till en bit in på eftermiddagen, men absolut inget strandväder. Efter en överraskande bra hotellfrukost gick jag i stället på upptäcktsfärd. När jag var här för 20 år sedan minns jag att jag blev hänförd av den ryskortodoxa katedralen, och det blev jag den här gången också. Förutom att det är en vacker byggnad är det mäktigt att kliva in när det pågår mässa (eller vad det kan tänkas heta). Jag gick bara in och ställde mig precis innanför entrén, men det räckte bra. Det var en kör som sjöng oerhört vackert, människor som korsade sig och kysste helgonbilder, en präst som mässade lite då och då, också han med en mycket vacker röst.

Jag har ingen större förståelse för människor som utövar religion på det där viset, men jag hyser respekt för dem och tycker att det är fint att betrakta. Fascinerande.

Sen gick jag till Marc Chagall-museet och beundrade hans fantastiska konstverk. Satt en bra stund i auditoriet och tittade på en film om hans liv, och till min häpnad förstod jag ganska mycket trots att allt berättades på franska.

Därpå tog jag sikte på en park högt uppe på en kulle, Cimiez, där det skulle vara nordafrikansk festival. Jag såg framför mig lite tjo och tjim, multikulturell familjefest och en massa god mat. Men jag insåg snart att detta handlade om Nordafrika som i franska-koloni-Nordafrika, inte det berbiska, arabiska eller afroafrikanska. Det var kort sagt en ganska sömnig historia, med damer och herrar i övre medelåldern som stod i halvtomma tält och berättade om saker. Men det var för all del ganska trevligt ändå. Det fanns matstånd och det grillades och kokades och serverades vin. Folk satt och hade picnic på platsstolar och verkade ha en trevlig söndag.

Själv köpte jag en korv med bröd och dryck, men då menar jag inte hotdog med skumgummibröd och läsk, utan en utsökt Merguez i baguette och ett glas vin. Jag lyckades både köpa och ställa följdfrågor på franska. Och eftersom det var totalt turistfritt där blev jag till och med tilltalad av en äldre man och kunde leverera svar på franska. ("Var har du köpt det där vinet?", "Där borta".) (Det kanske inte är så mycket att skryta med efter sex års franskstudier, men det var länge sen och känns faktiskt ganska avlägset. Dock kommer det fram lättare än man kan tänka sig när man väl är här.)

Nå, sen kom det där regnet, som sagt. Det var inte lite regn utan mycket. Men jag har utan större problem sysselsatt mig med shopping, och någon mellanlandning på hotellrummet. Och nu har det slutat och klarnat upp. Jag har vissa förhoppningar om att det blir ok väder i alla fall halva dagen i morgon, men det får vi se. Nu när det blev klart och fint igen gick jag ner till stranden och bara satte mig och läste och njöt, trots att det både är ganska svalt och efter-regn-känsla. Men det var härligt ändå, att sitta i kvällssolen och lyssna på havet och inte bry sig om något alls.

Nu ska jag snart iväg och leta middag. Målet för dagen är musslor, och det ska nog inte bli några problem. Gamla stan är full av restauranger, varav många ser väldigt mysiga ut. Jag ska nog slippa gå och lägga mig hungrig.

Det blir ganska ordrikt det här, men så blir det när jag reser ensam. Har jag ingen att dela med får jag dela med... internet (?).

En mycket njutningsfull rapport från Rivieran

Jag förstår nu varför jag har längtat hit i alla dessa år sen jag passerade här på tågluff! Nice är underbart! Om det så regnar de återstående dagarna så här den här dagen ändå varit värt hela resan. Jag känner mig nästan andäktigt glad.

Sitter på min hotellrumsbalkong (!) som vetter ut mot stadens paradgata, Juan Médecin (som just här är gågata), dricker vin i plastmugg, glor på folk, lyssnar på musik på den medhavda datorn och mår oförskämt bra.

Den här dagen har varit magisk. Det var hur lätt som helst att ta sig in den korta biten från flygplatsen, lätt att hitta hit och när jag kom kunde jag checka in på rummet trots att klockan bara var 12. Rum 206 är minimalt, men riktigt fräscht. Frukost och gratis wlan ingår och - som sagt - en balkong. Läget är perfekt.

När jag dumpat grejerna och bytt om till sommarklänning gick jag och åt himmelskt god lunch - ravioli på papptallrik - i en intilliggande park där det just nu är italiensk utomhusmässa (typ "Smaka på Italien"). Sen gick jag de återstående 100 meterna ner till stranden och slängde mig i solen, dök ner i havet och började nästan gråta av glädje. Det blev precis, precis som jag hade tänkt mig.

Till saken hör att det skulle vara regn idag, enligt prognosen. Jag har nästan känt att jag inte vill åka eftersom det är högsommarvärme hemma och är skulle det bli regn en vecka. Men de hade fel. Det har väl varit +25 minst, klart eller lite soldis och blåsigt nere vid havet, så att det var fullkomligt perfekt temperatur att ligga på stranden (och fina vågor att bada i). Nu är klockan över 20 på kvällen och det är så där sydeuropeiskt ljummet, eller egentligen varmt, så att jag kan sitta i linne och kjol. För eftermiddagens uteserveringsöl var det lagom att sitta i skuggan.

Jag älskar, älskar det här. Jag tragglar på lite med franskan, men alla pratar engelska. Jag har semester; jag gör vad jag vill. Men det hade kunnat vara ännu lite bättre. Det finns plötsligt någon där hemma som borde varit med här. Det har hänt väldigt storslagna saker, som jag kanske inte borde eller vill skriva om riktigt ännu, men å andra sidan kan jag inte låta bli. (Det där med match.com kan slänga sig i väggen; jag har hittat det rätta virket på närmare håll än så.) Men det får jag återkomma om.

Nu när jag har duschat bort havssaltet och softat ett tag på balkongen börjar jag fundera på middag. Möjligheterna är oändliga. Puss, livet!