Jag försöker köra lite mer renlevnadsstuk nu, efter en semester med alldeles för mycket vin, glassar och allmän skörlevnad. Av min intensiva träning blev det inte heller så mycket under sommaren. Det började bra, men sen blev det mest sol och bad och bokläsning i soffan.
Det lustiga är att när jag väl bestämmer mig för uppskärpning är det så lätt. Suget efter sötsaker och småätande försvinner, och kroppen vill träna hela tiden. Den känns tightare och fräschare efter bara några dagars ökad träningsdos. Det har förstås ingenting med verkligheten att göra utan är bara psykologi, men det spelar ingen större roll. Det är ett väldigt mycket mer angenämt tillstånd än den där svullkänslan när man äter fel och för mycket och bara degar. Men jag har förvisso inga problem att unna mig sådana perioder också, speciellt inte under semestern. Det är lite som med årstider - tillstånden måste växla för att man ska kunna uppskatta dem.
Nu har det äntligen börjat släppa med löpträningen också. Nu i veckan hade jag min första runda på mycket länge som kändes riktigt bra (eller i alla fall förhållandevis bra; det var inte skitjobbigt). Eftersom det har gått lite trögt nu ett tag, efter ett långt uppehåll i början av sommaren, har jag tillåtit mig att gå när jag tycker det blir för tungt. Nu gick jag 50 meter på ett ställe, och tog mig direkt efter uppför en ganska brant och seg backe utan några som helst problem.
Det är stärkande. Och det är så otroligt skönt efteråt. Jag älskar känslan i benen och bålen efter en längre löprunda, och nu längtar jag tills jag kan öka på distanserna mer. Förra sommaren, när jag tränade inför halvmarathon sprang jag rundor på 13-15 km utan problem. Nu är jag väldigt peppad att ta mig tillbaka till den nivån. Halvmarathon nästa år igen, under 2 timmar, är mitt mål. Det låter modest kanske, men en hyfsad utmaning för mig som springer långsamt.
lördag 22 augusti 2009
onsdag 19 augusti 2009
Sju veckors kaos väntar
Igår kom barackerna på plats, som kommer att bli vårt badrum under två månader. Stambytet är här!
Efter flera år av förberedelser som stött på patrull, konflikter och till och med en rättsprocess är det nu äntligen dags. Snart kan vi ta farväl av vårt kvaddade badkar, toalettsitsen i brun bakelit och det spruckna kaklet. Det kommer att bli sorgligt - INTE. Men faktum är att vårt badrum gjorde att vi kunde köpa den lägenhet vi bor i nu. Alla av kvinnligt kön som var på visningen tittade in och skrek i högan sky: "Aldrig att jag skulle sätta min fot i det här äckliga badrummet." Utom jag, då. Men det tackar vi för, vi fick lägenheten för utropspris och kommer att göra en rejäl slant om vi säljer den.
Planen är att vi ska evakuera, åtminstone delar av tiden. Det kommer ju att bli lite struligt, men jag tycker nästan att det ska bli lite mysigt också. Jag har avtalat med mamma att vi kan bo hos dem ett tag, och det kan nog bli riktigt trevligt. Bo i villa - det har jag inte gjort på nästan 20 år. Inte bott med min mamma heller, annat än på semestern. Det blir spännande.
För övrigt har tillvaron förändrats radikalt i och med att semestern tog slut. Annan dygnsrytm, andra kläder, nya, sunda vanor (både Peter och jag är inställda på konceptet "mycket träning, sundare mat, minimalt med alkohol" osv en tid framöver nu). Dessutom har det rasslat till ordentligt i almanackan som nu har återtagit sin vanliga, plottriga skepnad med aktiviteter, aktiviteter och åter aktiviteter. Man är back in business, helt enkelt.
Efter flera år av förberedelser som stött på patrull, konflikter och till och med en rättsprocess är det nu äntligen dags. Snart kan vi ta farväl av vårt kvaddade badkar, toalettsitsen i brun bakelit och det spruckna kaklet. Det kommer att bli sorgligt - INTE. Men faktum är att vårt badrum gjorde att vi kunde köpa den lägenhet vi bor i nu. Alla av kvinnligt kön som var på visningen tittade in och skrek i högan sky: "Aldrig att jag skulle sätta min fot i det här äckliga badrummet." Utom jag, då. Men det tackar vi för, vi fick lägenheten för utropspris och kommer att göra en rejäl slant om vi säljer den.
Planen är att vi ska evakuera, åtminstone delar av tiden. Det kommer ju att bli lite struligt, men jag tycker nästan att det ska bli lite mysigt också. Jag har avtalat med mamma att vi kan bo hos dem ett tag, och det kan nog bli riktigt trevligt. Bo i villa - det har jag inte gjort på nästan 20 år. Inte bott med min mamma heller, annat än på semestern. Det blir spännande.
För övrigt har tillvaron förändrats radikalt i och med att semestern tog slut. Annan dygnsrytm, andra kläder, nya, sunda vanor (både Peter och jag är inställda på konceptet "mycket träning, sundare mat, minimalt med alkohol" osv en tid framöver nu). Dessutom har det rasslat till ordentligt i almanackan som nu har återtagit sin vanliga, plottriga skepnad med aktiviteter, aktiviteter och åter aktiviteter. Man är back in business, helt enkelt.
onsdag 12 augusti 2009
De sista dagarna
Idag ringde en kollega till mig. Jag såg namnet på displayen men min ledighetshjärna lyckades inte koppla över huvud taget vem det var (och det är ändå en person jag jobbat med ganska mycket). Poletten trillade ned direkt när jag hörde hans röst, så det var ingen fara, men jag tyckte det var ett lustigt bevis på att jag kopplat bort jobbet helt och befinner mig djupt in i semestervärlden.
Men jag börjar faktiskt komma upp till ytan igen. Denna sista semestervecka har vädret vänt till lite mer höstlikt, och nu de sista dagarna är vi hemma (den sista trippen, till Norrtälje, blir inställd fick jag precis veta). Vardagen känns inte längre lika avlägsen. Jag kan inte säga att jag längtar tillbaka till jobbet, men jag inser att det kommer kännas helt ok när jag väl är där. Min semester har varit lång och jättebra.
Vi var ute på Utö söndag till tisdag. Peter har verkligen lärt mig genom åren att uppskatta tältning, men det här blev faktiskt ingen lyckad campning. Det var ett stort ungdomsgäng på den annars nästan tomma campingplatsen, och andra natten höll de fanimej igång HELA natten och skrek som apor. De såg väldigt unga ut, inte mer än 15-16 och hade ingen direkt känsla för att de inte var ensamma där. Peter gick faktiskt ut och sa till vid ett tillfälle, men det glömdes snabbt bort. Så jag sov inte mer än ett par timmar.
Vädret blev inte heller så fantastiskt som SMHI utlovat, men det var helt ok. Det var varmt och vi badade, men det var inte direkt gassande sol. Å andra sidan märkte vi dirket när vi närmade oss fastlandet att molntäcket var betydligt tjockare över land, och det började regna också. Vädret är generellt bättre i skärgården, och vi har tillbringat ganska mycket tid där de senaste veckorna. Jag är faktiskt mer solbränd efter den här semestern än jag tror att jag någonsin har varit.
Men nu är det snart slut, som sagt. Först dock, en helg med Fabian och Anna. Det blir kul.
Men jag börjar faktiskt komma upp till ytan igen. Denna sista semestervecka har vädret vänt till lite mer höstlikt, och nu de sista dagarna är vi hemma (den sista trippen, till Norrtälje, blir inställd fick jag precis veta). Vardagen känns inte längre lika avlägsen. Jag kan inte säga att jag längtar tillbaka till jobbet, men jag inser att det kommer kännas helt ok när jag väl är där. Min semester har varit lång och jättebra.
Vi var ute på Utö söndag till tisdag. Peter har verkligen lärt mig genom åren att uppskatta tältning, men det här blev faktiskt ingen lyckad campning. Det var ett stort ungdomsgäng på den annars nästan tomma campingplatsen, och andra natten höll de fanimej igång HELA natten och skrek som apor. De såg väldigt unga ut, inte mer än 15-16 och hade ingen direkt känsla för att de inte var ensamma där. Peter gick faktiskt ut och sa till vid ett tillfälle, men det glömdes snabbt bort. Så jag sov inte mer än ett par timmar.
Vädret blev inte heller så fantastiskt som SMHI utlovat, men det var helt ok. Det var varmt och vi badade, men det var inte direkt gassande sol. Å andra sidan märkte vi dirket när vi närmade oss fastlandet att molntäcket var betydligt tjockare över land, och det började regna också. Vädret är generellt bättre i skärgården, och vi har tillbringat ganska mycket tid där de senaste veckorna. Jag är faktiskt mer solbränd efter den här semestern än jag tror att jag någonsin har varit.
Men nu är det snart slut, som sagt. Först dock, en helg med Fabian och Anna. Det blir kul.
fredag 7 augusti 2009
Mitt sommarlov
Jag är helt världsfrånvänd. Jag är så upptagen med att ha semester att allt annat försvinner. Ingen tanke på jobbet eller andra vardagliga företeelser, och jag är inte speciellt social (jag umgås med min lilla familj, och vill inget annat). Jag låter bara dagarna flyta på i ett otroligt behagligt tempo, och fyller dem med badande, vin och romaner. Det blir en och annan löprunda, jag dammsuger en vända eller tvättar bilen - för att sedan återgå till detta underbara stadium av frihet från ansvar och åtaganden och ett stort förråd av ledig tid.
Uppenbarligen har jag inte ens skrivit någonting här, trots att jag har haft all tid i världen, men jag har helt enkelt inte haft lust.
Om jag ändå ska försöka summera vecka 1-3½ av semestern:
Tidigare den här veckan såg jag döden i vitögat och uppfyllde ett åtagande som jag ångrat mången gång att jag tackat ja till: jag var i Södertälje och dömde en internationell turnering. Visserligen för juniorer, men de europeiska lagen på den här nivån skulle jag säga håller högre klass än den svenska elitserien. Alltså ett internationellt arrangemang med allt vad det innebär av strikta - och för mig nya - rutiner, och matcher på en nivå jag inte är van vid. Efter förra säsongen, då jag knappt dömt alls utan brottats med med mina tvivel om att fortsätta över huvud taget, och på det en lång sommar, var jag extremt dåligt matchad. Men jag hade lyckats förbereda mig mentalt så bra att det gick bra. Det gick riktigt bra. En av mina två matcher skulle jag nog klassa som en av de bästa jag genomfört.
Det var bra. Det var ett stort lyft, som övertygade mig om att jag ska fortsätta eftersom jag faktiskt kan det där om jag bara lyckas förbereda mig rätt och hitta den rätta koncentrationen.
Je suis une elitdomare!
Uppenbarligen har jag inte ens skrivit någonting här, trots att jag har haft all tid i världen, men jag har helt enkelt inte haft lust.
Om jag ändå ska försöka summera vecka 1-3½ av semestern:
- ett antal turer till skärgården;
- en vecka på Gotland, som rymde det vanliga, trevliga umgänget med Peters stora familj/släkt; en begravning; nakenbad på Fårö; rökta flundror; orkidéepromenader; close encounter med råbock och total hänförelse inför naturen på norra delen av ön;
- tid hemma;
- ... ja, vad har jag gjort egentligen?
Tidigare den här veckan såg jag döden i vitögat och uppfyllde ett åtagande som jag ångrat mången gång att jag tackat ja till: jag var i Södertälje och dömde en internationell turnering. Visserligen för juniorer, men de europeiska lagen på den här nivån skulle jag säga håller högre klass än den svenska elitserien. Alltså ett internationellt arrangemang med allt vad det innebär av strikta - och för mig nya - rutiner, och matcher på en nivå jag inte är van vid. Efter förra säsongen, då jag knappt dömt alls utan brottats med med mina tvivel om att fortsätta över huvud taget, och på det en lång sommar, var jag extremt dåligt matchad. Men jag hade lyckats förbereda mig mentalt så bra att det gick bra. Det gick riktigt bra. En av mina två matcher skulle jag nog klassa som en av de bästa jag genomfört.
Det var bra. Det var ett stort lyft, som övertygade mig om att jag ska fortsätta eftersom jag faktiskt kan det där om jag bara lyckas förbereda mig rätt och hitta den rätta koncentrationen.
Je suis une elitdomare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
