cozumel - dag 5

Jag blir lyrisk av att sitta i en trädgård till ett halvrackligt med trevligt hotell och lyssna på syrsor blandat med ljudet av mopeder på gatan utanför, titta på eldflugor och små ödlor som kilar längst trädstammarna och driicka Captain Morgan i plastmuggar som kajsa snodde med sig på Arlanda.

Vi åkte över till Isla cozumel i morse efter fyra dagar i vimlet i playa del Carmen. Det är lugnare här, märker man direkt. Inte en massa barer och partyparty - här är det dykning som gäller (eller snorkling för såna som jag). Enligt uppgift ska revet här utanför vara det näst största i världen (?) och tänk att det ska vi utforska i morgon!

Serious nedräkning

Det är nära nu. Det känns som om vi åker i morgon, men det är ännu några dagar kvar. Dock - äntligen har det blivit väldigt verkligt och resfebern smyger sig på, dock i form av barnslig förtjusning och sprittande förväntan. Bara positivt. Allt är under kontroll. Trots att jag har haft några stressiga veckor på sistone känner jag mig förberedd och lugn, packningen är på plats och den kommer att klara både mått och vikt för handbagage.

Jag har som sagt gjort två fantastiska resor i år redan, så jag har inte - fram tills för nån vecka sen - varit taggad på riktigt. Men jag märker nu till min glädje att jag riktigt bubblar. Jag var förbi hos Kajsa tidigare i kväll och vi diskuterade packning, vår gemensamma reskassa ("grodan") och shortslängder som två fnissiga tonåringar.

Det senaste halvåret eller så har jag känt nån slags hatkärlek till mitt jobb. Jag jobbar i så otroligt sköna team med bra och väldigt kompetenta kollegor, men som vi har slitit! Just nu ska det bli väldigt, väldigt skönt att slippa de eviga supportfrågorna (i alla fall de 60 % som det känns som man inte kan lösa); slippa de olösliga (?) diskussionerna om processer, organisation och budget; slippa det stora Projektet som ätit upp alla inblandade. Jag tar time-out ett tag från allt det, från pendeltåget och gråvädret och mörkret.  Dessutom flyr jag från julen och måste-gå-på-nån-rolig-nyårsfest-stressen. Bara bonus, som jag ser det.

Hasta la vista.

Dags att summera - igen

Jag fick ett mail igår från en vän som summerade sitt år 2013 och ville dela det med sina vänner. Det var ett skönt initiativ, och kul läsning. Jag slogs av hur hon, som vanligt, har gjort en massa saker och tagit en massa modiga beslut. Idag när jag gick in på Facebook möttes jag av en summering av mina "stora händelser" under 2013. Det var också härligt, jag blev faktiskt rörd. Och så började jag titta på mina fotoalbum på Facebook, från mina resor och annat, och insåg för jag-vet-inte-vilken-gång-i-ordningen hur många fantastiska saker jag varit med om egentligen.

Mitt år 2013 har kanske inte innehållit lika många stora beslut och reflektioner över min livssituation som min kompis, men det har varit ett bra år. Årets första dag vaknade jag upp i en hotellsäng i Goa, troligen av ljuden av att AC'n slog på igen efter det vanliga strömavbrottet på morgonen. Årets sista dag kommer jag att somna i en bungalow på en strand i Mexico.

Jag har inte flyttat, jag har inte bytt jobb. Inga förändringar i hälsan, inga nya viktiga personer i tillvaron; jag har inte ens bytt frisyr. Det största i det vardagliga som hänt är att jag för ett par månader sedan avslutade den märkliga men välgörande relation jag levt i - eller delvis i - under över ett år. När jag skriver att jag delvis var i relationen menar jag att den inte upptog en särksilt stor del av mitt liv och tillvaro. Därmed inte sagt att den var oviktig eller oseriös, men den hade av de skälen inte förutsättningarna att överleva. Plötsligt gick det inte längre, och jag är nu riktig singel, för första gången på väldigt länge.

Jag har köpt en egen bil också. Det kanske man inte kan säga är direkt livsavgörande, men det har faktiskt varit väldigt, väldigt positivt. Det ger en handlingsfrihet - och rörelsefrihet - som är värd mycket.

Några speciellt minnesvärda händelser under det gångna året:

• Besöket på Långmossen med Jossan där jag fick uppleva hennes barndoms smultronställe och hänga med hennes fina släktingar under ett underbart dygn i början av juli.
• Vår vistelse på Seagullcove Lodge i Boca Chica, Panama - paradisiskt. (Och jag kan förstås rada upp hundra andra fantastiska upplevelser från den resan.)
• Utflykt i Vaxholm med mitt fina volleybollag en vacker höstdag i oktober. Det var bara så otroligt mysigt och trivsamt.
• Helgkonferensen på Yasuragi med drygt 300 pers, som var trevlig från början till slut, men extra roligt var att mitt lag var bäst av 30 i mångkamp-/teambuildingtävlingen på lördageftermiddagen. Vi vann! Jag var med och vann nånting på prestation, det händer inte så värst ofta.
• Av de väldigt många golfrundorna under sommaren var nog den på Romeleåsen med Kajsa och min kära kusin Carina mest minnesvärd, även om spelet inte var det just den dagen. 
• Min syster och jag hade bra och intressanta samtal under helgen när vi var ute på Sandhamn med vår mamma. 

Ja, det finns förstås många, många mer. Det finns ju helt odramatiska ögonblick som sveper förbi när jag känner ren lycka. Tillfällen på jobbet, samtal med folk, ljuvliga middagar, glädjen över att få en fin komplimang av någon, känslan av berusning som riktigt, riktigt bra musik kan åstadkomma. 

En bild som får summera mitt år, som avslutning. Rapporter kommer säkerligen från Mexico också...