Det är nära nu. Det känns som om vi åker i morgon, men det är ännu några dagar kvar. Dock - äntligen har det blivit väldigt verkligt och resfebern smyger sig på, dock i form av barnslig förtjusning och sprittande förväntan. Bara positivt. Allt är under kontroll. Trots att jag har haft några stressiga veckor på sistone känner jag mig förberedd och lugn, packningen är på plats och den kommer att klara både mått och vikt för handbagage.
Jag har som sagt gjort två fantastiska resor i år redan, så jag har inte - fram tills för nån vecka sen - varit taggad på riktigt. Men jag märker nu till min glädje att jag riktigt bubblar. Jag var förbi hos Kajsa tidigare i kväll och vi diskuterade packning, vår gemensamma reskassa ("grodan") och shortslängder som två fnissiga tonåringar.
Det senaste halvåret eller så har jag känt nån slags hatkärlek till mitt jobb. Jag jobbar i så otroligt sköna team med bra och väldigt kompetenta kollegor, men som vi har slitit! Just nu ska det bli väldigt, väldigt skönt att slippa de eviga supportfrågorna (i alla fall de 60 % som det känns som man inte kan lösa); slippa de olösliga (?) diskussionerna om processer, organisation och budget; slippa det stora Projektet som ätit upp alla inblandade. Jag tar time-out ett tag från allt det, från pendeltåget och gråvädret och mörkret. Dessutom flyr jag från julen och måste-gå-på-nån-rolig-nyårsfest-stressen. Bara bonus, som jag ser det.
Hasta la vista.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar