Kära teknikprylar

jag är så lycklig: jag har köpt en surfplatta (samsung galaxy). jag vet, det är inget att skryta över. alla andra har redan haft såna här i flera år, men jag är ändå barnsligt nöjd och älskar den redan. nu författar jag mitt första blogginlägg på den, sittandes vid köksbordet, med en folköl och robyn på sonos, vars nod till köket som jag nyligen också investerade i och är minst lika nöjd med.

jag har haft en jättebra arbetsdag i nacka för omväxlings skull. tog båten hem - alltid samma känsla av vardagslyx. nu har jag en obokad kväll och ska laga matlåda, titta på top model (ja, jag vet, men jag kan inte låta bli), men först softa lite med resterna av morgonens dn. jag löser sudoku och övar mig på att skriva med vänster hand. det är ett ständigt projekt jag har, att försöka bli mer dubbelhänt. det är den ena förtjänsten, den andra är att utmana mina j-la mönster. jag hatar mönster och förutsägbarhet; jag vill  inte vara förutsägbar. har märkt att jag ofta plockar upp en sak med den hand som råkar vara närmast, men om det är vänster byter jag till höger för att göra det jag nu ska göra med "rätt" hand. det där vill jag utmana. jag försöker diska med borsten i vänster, skära saker, göra så simpla saker som att låsa ytterdörren med vänster hand. just ytterdörren är inte svårt att göra med vänster hand, men jag märker när jag gör det att det känns extremt ovanligt - helt enkelt därför att jag sällan gör det.

nej, bort bort med konforma beteenden.

och, allvarligt, bort med pektangentbordet. jag kommer att bli galen om jag inte köper ett separat tangentbord. jag måste kunna skriva i 190, med min fingersättning som jag lärde mig på maskinskrivningen i högstadiet. blippa mig fram och skriva fel gång på gång, och sen inte hitta rätt isättningspunkt för att rätta - det kommer inte gynna min kreativitet.

nu ska jag choppa grönsaker. med vänster.

Min definition av lyx

Med min länge emotsedda sovmorgon blev det inte så mycket. Jag vaknade tidigt, som alltid efter alkohol, och kunde absolut inte somna om. Med några timmars sömn till hade jag känt mig betydligt fräschare, men det är heller inte en helt oangenäm känsla att såsa runt i det här stadiet: lätt bakis utan att må dåligt. (Vi hade ännu en underbart rolig, hjärtlig after work igår kväll. Jag älskar verkligen gänget jag jobbar med. Stämningen var på topp när jag slet mig och åkte hem, redan vid halv ett, men jag kände att jag hade hävt i mig aningen för mycket vin i ren förtjusning. Det var läge att åka hem. När jag kom hem låg jag och lyssnade på musik och ville inte stänga av och somna, för det var så bra och jag var så hög av glädje. Därav slocknade jag alldeles för sent.)

Jag har varit i centrum - mitt trivsamma hemmacentrum Solna - och besökt biblioteket, köpt en semla med mig hem och uträttat lite andra småsaker. Jag älskar känslan av att komma hem mitt på dagen när det är ljust, slänga av mig alla kläder och sätta på mig något väldigt bekvämt, fixa kaffe och ha ett antal helt oplanerade timmar framför mig. Framåt sena eftermiddagen ska jag iväg och spela match, men fram tills dess kan jag göra vad som faller mig in. Titta på tv på blanka eftermiddagen om jag vill det, slänga mig ner nånstans och bara läsa, glo ut genom fönstret, ringa nån - eller låta bli. Eftersom jag är lite bakis unnar jag mig att totalt underlåta att ta tag i sådant som kan kännas som förpliktelser. Jobba finns inte på världskartan, men jag kommer nog inte ens att titta på klädhögen som har legat och väntat på strykbrädan sen förra helgen eller ta tag i projektet skovård som pockar på tack vare det ihållande snöblasket.

Det är ren lyx för mig. Jag inser att det är ännu mer lyx i andras ögon. Folk med barn. De älskar förstås sina barn och det liv de har valt, men det innebär inte att de inte kan längta efter sådan egentid som jag har hur mycket som helst av.

Nu ska jag frossa i semla. Jag kör lite renlevnad nu, med godisstopp och i princip stopp även för fikabröd och sånt, men idag gör jag ett undantag. Det är ju ändå min farmors namnsdag idag.