Nog för att jag har gjort några fantastiska resor i mitt liv, och det är svårt att jämföra, men den här semestern... ja... vi satt och grät på flygbussen när vi lämnade Candolim. Det säger en del.
Förutom att resmålet i sig var så bra, har vi haft så himla kul. Kajsa och jag är verkligen otroligt kompatibla. Vi har samma preferenser, samma dygnsrytm, samma tempo. Hon är mer utåtriktad än jag, mer äventyrslysten och har hetare temperament, men vi går ändå väldigt, väldigt bra ihop. Jag lär henne saker också och tillför perspektiv som hon inte har, och vice versa.
Det blev väldigt mycket sol och bad på semestern, det måste tillstås. Men det var så underbart skönt på stranden, och så roligt att bada i vågorna. Även några av utflykterna vi gjorde blev sol och bad, eftersom vi åkte till andra stränder, men det var givande ändå. På vägen dit passerade vi en massa saker som var väldigt fascinerande att se - indiskt vardagsliv med små jordbruk, handtvättande av kläder i små pölar på gatan, barn i skoluniformer, folk som eldar skräp överallt, fritt strövande djur av diverse slag, religiösa företeelser (ett antal olika religioner i en salig blandning), allt från färgglada, stora villor av portugisiskt snitt till små skjul som folk bor i, barer och kiosker i det oändliga, vackra kvinnor i saris som obekymrat åker moppe, knotiga gubbar, zigenarkvinnor, byggarbetare med höftskynken och enkla hackor att gräva med, buffelfösare, möbelsnickare och rickshawförare. Det liksom händer något överallt, vart man än tittar. Förutom människor, djur och vacker natur: fåglar! Överallt! Otroliga mängder rovfåglar (red kite vanligast), hägrar av alla slag och färgstarka insektsätare, kungsfiskare och parakiter.
Intryck, intryck och känslor. Människor överallt, genuint trevliga och öppna. Nu är nog Goa väldigt speciellt, eftersom det är så mycket turism och en lång historia av västerlänningar, så ingenstans känner man sig uttittad eller ovälkommen. Men det råder ingen tvekan om att indier är hjärtliga och härliga, och de har humor.
Vi hade dessutom väldigt trevligt på vårt hotell, där vi lärde känna ett gäng engelsmän som vi hängde med på kvällarna. Det där med all inclusive nyttjade vi inte så mycket av - vi åt kanske en lunch och två eller tre middagar på hotellet (inklusive nyårsfesten) - men vi var duktiga på att hämta eftermiddagssnacks när vi kom hem från stranden. Och det blev ju en och annan vända till baren. Ok, många vändor. Vi satt kvar med våra kompisar till långt efter det att baren stängde vid 23. Det blev ett mycket sorgligt farväl när de åkte hem, en vecka innan oss.
Sverige ter sig kallt, fullt och torrt i jämförelse - men så känns det ju nästan alltid när man kommer hem från en utlandsresa. Som tur var träffade jag mina älskade, närmaste vänner på brunch förra lördagen när jag precis kommit hem. Hade jag bara suttit hemma och deppat och varit jetlaggad hade det varit ännu svårare att landa. Nu kämpar jag på med vardagen och försöker tycka att jobbet är kul. Det går sådär...
Kvällsdrinkar vid hotellpoolen
Ett av hundratals bad
Djurens vänner hann klappa väldigt många hundar
Pina colada i solnedgång
Hårda förhandlingar pågår
Kajsas favorit äggkocken. Jag är med som fotoalibi
Del av delfinstim
