Det var en särdeles bra helg, den som just passerade. Jag ska inte göra några längre utvikningar om vädret, eftersom jag tycker att det är ganska tjatigt med alla som pratar om vintern och våren, slask och halka, och hur uuunderbaart det är med vårsolen. De har ju rätt. Jag nöjer mig dock med att konstatera att jag satt över en timme på balkongen både lördag och söndag förmiddag; i söndags med frukost och morgontidning och utan filt över benen.
Det blir liksom lite lättare att känna sig skitglad när det är på det viset.
Lördagen i övrigt bestod av lite strosande på stan, träning och spontaninköp av ny tv. Jag har förvisso planerat att köpa en ny tv - mormors gamla tjock-tv följer på inga villkor med till min nya lägenhet - men tillfället var mycket spontant. Jag har forskat litegrann om LCD/LED, frekvens, fabrikat och ytterligare några av alla hundratals parametrar när man ska köpa teknikprylar. Nu gav jag bara upp och slog till på ett demoex som var nedsatt 2000 spänn. Den verkade bra. Så! Då var det klart.
På lördagkvällen träffade jag darling Jossan och en förtjusande kompis till henne och gick ut och åt på Söder. Vi hade kort sagt så himla trevligt. Åt gott och satt och pratade om verkligen allt möjligt i ganska många timmar, och faktiskt utan att häva i oss några större mängder vin. När vi skiljdes åt och gick hem på varsitt håll sa mannen som var med: "Trevligt att träffas - igen!", för att markera att han kommer ihåg att vi faktiskt har träffats en gång förut, för nästan två år sen. Sånt gillar vi, rejält! Jag är tyvärr en person som folk inte alltid kommer ihåg, jag vinner liksom lite mer i längden snarare än att göra ett massivt första intryck. Därför blir jag otroligt glad över sådant. Han gjorde faktiskt ett outplånligt intryck när jag träffade honom den där gången för två sedan också, för då sa han att jag hade snygga skor. Det är något jag typ aldrig hört från en man tidigare.
Hur som helst fortsatte söndagen i samma kvalitativa stil. Jag var ensam hemma hela helgen. Det är möjligen lite långtråkigt, men övervägande skönt och frihetsaktigt måste jag säga. (Speciellt i dessa dagar när vår samvaro, som är på upphällningen, ärligt talat är väldigt håglös och trist.) Jag packade några kartonger, tog en promenad och fick en bra titt på Solnas "lokalkändis"
vattenrallaren nere vid sjön. Sen spelades säsongens sista match, och vi drog fram som ångvältar och avslutade med flaggan i topp: 3-0 mot Norrköping. Vi hade match även i tisdags och lyckades skrällvinna mot serieledarna; det var samma goda anda som höll i sig. För er som inte håller på med volleyboll kan jag förklara att det är extremt ovanligt med högoddsare. Det bättre laget vinner i 99 fall av 100. Det är inte som i fotboll när ett underdog-lag kan ha röta och få in ett mål eller två. Här är det spel om varje boll, och det är väldigt svårt att vinna mot ett mycket bättre lag. Men vi spelade som i trance. Motståndarna hade dittills förlorat en eller högst två matcher på hela säsongen - vi låg näst sist. Det var fantastiskt!
Ja, men sen blev det vardag igen och jag har varit dyngtrött hela dagen. Fattar inte. Men jag kämpar på. Snart, snart är det nästa fredag. Då jävlar!