fredag 25 mars 2011

I rampljuset

Häromdagen hände något faktiskt ganska anmärkningsvärt: jag höll ett föredrag för ett gäng okända människor och jag var noll nervös. Det tyder troligen på att jag faktiskt har kommit en bit. Jag har annars varit ganska genomsnittlig när det gäller att tala inför grupp. Det är inte det värsta jag kan tänka mig och ger mig panikångest, men jag kan inte säga att jag älskar det heller. Även om jag är förberedd och/eller trygg med sammanhanget brukar jag vara lite orolig innan, få puls och fjärilar och sånt.

Den här gången: ingenting!

Tvärtom kände jag mig helt lugn med att jag hade övat och förberett mig och visste vad jag skulle säga. Jag gick dit och kände mig stolt över att representera mitt företag och att kunna berätta en bra historia. Jag till och med gillade det.

Det kanske var så att det släppte efter ett tillfälle i höstas då jag höll en kurs hos en kund. Då hade jag också varit orolig innan; vad ska de tycka? Kommer jag ha underlag för att prata tiden ut? Jag kommer tappa orden och stå och svamla. Då gick det också bra. Jag gillade det då också, och insåg att det kanske inte är så långsökt för mig att undervisa, trots allt.

Man lär sig.

måndag 21 mars 2011

Ordet för dagen: Välmående

Det var en särdeles bra helg, den som just passerade. Jag ska inte göra några längre utvikningar om vädret, eftersom jag tycker att det är ganska tjatigt med alla som pratar om vintern och våren, slask och halka, och hur uuunderbaart det är med vårsolen. De har ju rätt. Jag nöjer mig dock med att konstatera att jag satt över en timme på balkongen både lördag och söndag förmiddag; i söndags med frukost och morgontidning och utan filt över benen.

Det blir liksom lite lättare att känna sig skitglad när det är på det viset.

Lördagen i övrigt bestod av lite strosande på stan, träning och spontaninköp av ny tv. Jag har förvisso planerat att köpa en ny tv - mormors gamla tjock-tv följer på inga villkor med till min nya lägenhet - men tillfället var mycket spontant. Jag har forskat litegrann om LCD/LED, frekvens, fabrikat och ytterligare några av alla hundratals parametrar när man ska köpa teknikprylar. Nu gav jag bara upp och slog till på ett demoex som var nedsatt 2000 spänn. Den verkade bra. Så! Då var det klart.

På lördagkvällen träffade jag darling Jossan och en förtjusande kompis till henne och gick ut och åt på Söder. Vi hade kort sagt så himla trevligt. Åt gott och satt och pratade om verkligen allt möjligt i ganska många timmar, och faktiskt utan att häva i oss några större mängder vin. När vi skiljdes åt och gick hem på varsitt håll sa mannen som var med: "Trevligt att träffas - igen!", för att markera att han kommer ihåg att vi faktiskt har träffats en gång förut, för nästan två år sen. Sånt gillar vi, rejält! Jag är tyvärr en person som folk inte alltid kommer ihåg, jag vinner liksom lite mer i längden snarare än att göra ett massivt första intryck. Därför blir jag otroligt glad över sådant. Han gjorde faktiskt ett outplånligt intryck när jag träffade honom den där gången för två sedan också, för då sa han att jag hade snygga skor. Det är något jag typ aldrig hört från en man tidigare.

Hur som helst fortsatte söndagen i samma kvalitativa stil. Jag var ensam hemma hela helgen. Det är möjligen lite långtråkigt, men övervägande skönt och frihetsaktigt måste jag säga. (Speciellt i dessa dagar när vår samvaro, som är på upphällningen, ärligt talat är väldigt håglös och trist.) Jag packade några kartonger, tog en promenad och fick en bra titt på Solnas "lokalkändis" vattenrallaren nere vid sjön. Sen spelades säsongens sista match, och vi drog fram som ångvältar och avslutade med flaggan i topp: 3-0 mot Norrköping. Vi hade match även i tisdags och lyckades skrällvinna mot serieledarna; det var samma goda anda som höll i sig. För er som inte håller på med volleyboll kan jag förklara att det är extremt ovanligt med högoddsare. Det bättre laget vinner i 99 fall av 100. Det är inte som i fotboll när ett underdog-lag kan ha röta och få in ett mål eller två. Här är det spel om varje boll, och det är väldigt svårt att vinna mot ett mycket bättre lag. Men vi spelade som i trance. Motståndarna hade dittills förlorat en eller högst två matcher på hela säsongen - vi låg näst sist. Det var fantastiskt!

Ja, men sen blev det vardag igen och jag har varit dyngtrött hela dagen. Fattar inte. Men jag kämpar på. Snart, snart är det nästa fredag. Då jävlar!


söndag 13 mars 2011

Kulturtant för en dag


Trots att det har varit en så bra vinter har jag inte ägnat mig åt någon vintersport över huvud taget. Jag vet inte riktigt varför. Jag har nog tänkt att den här vintern och våren blir det fokus att separera; köpa och sälja lägenheter, flytta och sånt. Men idag fick jag för mig att jag skulle åka långfärdsskridskor. Det blev dock inte så mycket med det. Jag gick ner till Brunnsviken och ut på isen men den var så dålig att jag inte ens försökte åka. Det blev en ok promenad fram och tillbaka till Hagaparken i alla fall.
I stället tog jag mig än ett annat synnerligen försummat område: kultur. Jag är pinsamt dålig på att ta del av det så kallade utbudet, trots att jag egentligen är intresserad. När jag var yngre, runt 20-25, var jag jättebra på att gå på utställningar och sånt. Nu går jag inte ens på bio. Men det kan det ju bli ändring på. Idag åkte jag i alla fall in till Nordiska museet och tittade på tillfälliga utställningar om sopor, mode, dandyn och Hemmens forskningsinstitut. Det var väldigt angenämt. Lite folk, lugnt och skönt.

Det är en häftig kåk också, och gott kaffe i fiket. Bara Carl Milles svulstiga Gustav Vasa-staty är värd ett besök. Ja, det blev riktigt bra det här. Nu kan jag återgå till vanliga söndagssysslor som att tvätta, och kanske packa en flyttkartong eller två.


torsdag 10 mars 2011

Jo, en bra dag

Idag har jag fått höra att jag är en jättebra projektledare och att jag liknar Modesty Blase. Det har varit en bra dag, kan man säga.

Den började inte så bra, eftersom jag kom på först när jag klev av tåget på Centralen att jag glömt datorn hemma. Det var bara att åka hem och hämta, och komma bra mycket senare till jobbet än vad jag hade tänkt. Men sen blev det en jättebra, produktiv arbetsdag som jag känner mig riktigt nöjd över. Det har varit si och så med både trivsel och motivation på jobbet ett tag, men precis just nu känns det bra.

Eftersom jag tog bilen idag (dvs andra gången jag åkte till jobbet i morse) passade jag på att åka ut till Gustavsberg och Ittala outlet efter jobbet. Jag blev kär i några tallrikar i serien Teema, och bestämde mig omedelbart för att detta ska bli min nya servis i mitt nya hem. Jag köpte röda, blå och grå tallrikar och några temuggar till att börja med. Ibland när man har köpt saker bär man hem dem med känslan av att hittat en skatt. Det här var ett sådant inköp. Jag tänker på min nya lägenhet som en skatt också. Längtan till 1 april är direkt tärande.

tisdag 1 mars 2011

Det bubblar

Det har just varit helg, ändå längtar jag redan till nästa. Jag hade ingen tid att passa så jag kunde ta sovmorgon både lördag och söndag. Ändå vaknar jag varje morgon med känslan: "Åh, om jag ändå fick sova". Jag vet inte vad det är som gör att jag bara vill vara ledig och slippa jobba. Nu tycker jag att det är riktigt roligt på jobbet, ändå längtar jag hela tiden någon annanstans.

Jag är över huvud taget full av längtan just nu, efter alla möjliga saker. Känslolivet är som en ostrukturerad, otålig bisvärm och jag kastas hit och dit som en vante. Det är mest positiva känslor och jag är glad att det händer nånting där inne, men det är samtidigt frustrerande. Jag behöver få utlopp, liksom. Kan inte säga riktigt hur eller vad jag vill ska hända, men det vanliga gå upp -> gå och jobba -> gå hem känns inte som rätt formel just nu.

Igår var jag på Cykel Activio på gymmet, det fungerade ganska bra som ventil. Jag är nyfrälst på spinning, och har bara varit på två Activio-pass, så jag håller fortfarande på att kalibrera rätt pulsintervall. Men igår var det hårt satan. Underbart. Jag blir hög av att ta i nästan så mycket jag kan, att svettas rännilar, att göra det till pumpande musik och - det måste jag till slut erkänna - att göra det i grupp.

Ser redan fram emot nästa gång. Längtar till det också, så att säga.