Teneriffa del 6, med bilder

Söndag 19/2 kl 16.00

På flyget, på hemväg. Hem till slask och vardag och pendeltåg. Men också hem till Matte. Jag har börjat sakna honom mer och mer, och har vi väldigt många tillfällen önskat att han var med mig. I morse när jag tog en promenad, gick ner till stranden och bara såg ut över havet, då kände jag mig nästan sorgsen. Över att han inte var med mig där och då, men också över att det faktum att min semester i vissa avseenden varit ganska misslyckad och nu stod jag där och tog farväl av havet. Jag har verkligen inte vantrivts eller så, men jag hade hoppats så mycket på sol och att få bada i havet, och så blev det bara en enda gång. Men jag skakade det snart av mig, promenerade lite till och gick sen upp och körde ett pass i gymet innan jag checkade ut och hoppade på transferbussen.

Igår blev det också en lite speciell dag. Det var halvmulet på morgonen, men det hängde inte tunga moln över bergen som det brukar - en perfekt dag för trekking. Jag tog bussen upp till Aguamansa som ligger rakt ovanför Puerto Cruz. Söderut är det väl, men det skulle snarare säga "uppåt" om riktningen.

Därifrån utgick en massa vandringsleder av varierande längd, ganska väl utmärkta. Jag valde en som var 6,8 km - lagom och snabbt avklarat, tänkte jag och började gå. Det var väldigt vackert där uppe. En ganska bred grusväg som slingrade längst med bergssidan, mitt i skogen. Dramatiska, branta berg åt ena hållet och dalgången - eller snarare bergssidan neråt havet - på den andra sidan.

So far, so good, tills jag tog fel väg. Den sista skylten jag såg, där det stod att det var 2,5 km kvar, uppmärksammade jag inte att leden vek av på en stig nedåt, utan jag fortsatte på vägen som där började gå uppåt, i serpentiner. Jag hann gå ganska många böjar innan jag började inse att jag gått fel. Det fanns inga som helst tecken på annalkande civilisation, och vid närmare eftertanke var det länge sen jag såg någon ledmarkering...

För att vara på den säkra sidan stannade jag en mycket tjusig MTB-cyklist, också på väg uppåt. Han var inte så bra på engelska, men han gjorde det klart för mig att uppåt fanns det definitivt ingen busshållplats i alla fall. Bara att vända. Eftersom jag var less på att gå började jag småjogga - det var ju utför nu. På några ställen hittade jag spontanstigar, kanske cykelstigar för våghalsiga, som skar serpentinen, så jag tog mig ner ganska snabbt till skylten där jag gått fel.

Leden böjde av lodrätt nedåt, i form av en smal stig. Jag fortsatte taktiken att småspringa, trots att det ganska snabbt började brinna i låren. Men det var direkt njutbart för min träningshungrande kropp. Halvvägs ner kom jag ut ur skogen och ut bland gårdar med stora odlingsträdgårdar. Stigen övergick till asfaltsväg och nu var det inte möjligt att springa längre, bara hålla emot så gott det gick. Vi snackar brant!

Byn var väldigt gullig. Folk red på hästar på gatorna trots att det var vanliga asfalterade bilvägar. Dock tog jag fel beslut igen när jag valde höger i stället för vänster i jakt på busshållplatsen. Jag frågade ändå en man, men han pekade fortsatt nedåt i den riktning jag var på väg. Efter ett tag började jag misstänka att han missuppfattat mig eller jag honom, men jag struttade vidare på de branta gatorna. (Alltså, hur kan folk bo så där? Jag som ändå är hyfsat vältränad hade vissa problem. Ändå var jag glad att jag inte gick uppför, för då hade jag smällt av.) Jag började smått undra hur fan jag skulle ta mig hem igen, och började umgås med tanken på att lifta. Men efter ett tag hittade jag en man till att fråga. Han pratade engelska, tyska och alla möjliga språk, och han visade mig mot en busshållplats som faktiskt bara låg 100 meter bort.

Väl där fanns det ingen tidtabell, och det kändes som om jag var i en håla där det potentiellt skulle kunna gå en buss om dan. Men jag gick in och frågade på en bar och fick veta att den skulle komma efter en kvart, och det gjorde den också. Det var inte alls långt kvar till Orotava där jag skulle byta buss och som jag hade i sikte hela tiden när jag gick, men jag var ändå glad över att jag inte behövde gå hela vägen.

Så, det gick bra till slut, men när jag kom ner till stan hade solen försvunnit bakom ett envist, retligt molntäcke som liksom tidigare dagar ligger precis över land, med kanten precis längst med vattenbrynet. Så där missade jag sista chansen att sola, men jag är ändå glad över att jag gjorde den där utflykten. Jag hade inte velat åka hem utan att ha sett bergen.

Det svider rejält i låren idag. Flygplan är tråkiga.

------

Så, bilder:

Havet, stranden

Moi

Tuffaste djuret på djurparken

Okej, kanske ännu lite tuffare.

...och den tuffaste bilden på hela ön. Vill ha!!

Klänningsfynd 1

Klänningsfynd 2

Skogspromenad (innan jag gick vilse)

Teneriffa del 5

Torsd 16/2 kl 14.42

Förutom ett outhärdligt, smäktande flöjtspel i min absoluta närhet är livet väldigt bra idag. Hela förmiddagen låg jag i en solstol på hotellet. Precis lagom varmt, precis lagom länge (för hudens skull). Testade ett dopp i poolen - svinkallt! Hellre +15 i havet än +18 i en jävla pool. Usch!

Sen gick solen i moln och jag tog bussen till Santa Cruz i stället. Nu skiner solen här i stället och jag har för första gången kunnat gå runt utan kofta och sjal eller jacka.

Det här är en riktig stad, mer stad än Puerto de la Cruz, som ändå är otroligt mycket mer stad än Los Cristianos. Här finns gågator med bara affärer och turisterna är helt klart i minoritet.

Det blir nog inte så jättemycket shopping, men det är ändå tillfredsställande för ett proffs som jag att få gå runt i butiker, prova lite saker här och där, förkasta det mesta. Det finns gott om lågprisbutiker här à la Lindex, men bara det faktum att det inte är Lindex gör dem aningens mer intressanta.

Jag köpte faktiskt en otroligt cool klänning redan igår, när jag skulle byta buss i Santa Cruz på hemvägen. I stället för att stå ute och frysa ihjäl hoppade jag över en avgång och gick in i det gigantiska varuhuset som ligger precis vid bussterminalen. När jag väl kom till rätt avdelning, med lite mer ungdomliga kläder, fick jag den välbekanta, rusiga känslan av nästan lycka när jag såg mig om, såg fina saker överallt och visste knappt var jag skulle börja. (Detta händer bara utomlands, i alla fall för mig.)

Det råkar vara rea nu också.

I slutänden blev det bara den där enda klänningen. Provade en del annat också som var fel storlek eller inte satt perfekt. Och det mesta i 36 var urplockat, i alla fall från rean. Men jag är nöjd ändå. Det stod typ "Karin" på den där klänningen. Får lägga upp en bild på den sen när jag kommer hem, som en riktig modebloggerska. (Det är bara det att min smak inte alltid har så mycket med mode att göra.) Nu ska jag äta min croissant med kalkon.

16 feb kl 18.45

Tillbaka på hotellet och njuter av öl och snacks från supermercadon i mitt kvarter, och av en ganska usel romarriketfilm. Den ser ut att vara från 50-, 60-talet. Allt är väldigt färgglatt och skådisarna spelar över så det står härliga till. Undrar om det inte är Anita Ekberg jag ser? Kanske är inte Movies4Men en så pjåkig kanal ändå?

Jag utforskade inga stora arealer av Santa Cruz, och det var siesta mesta tiden så många affärer var stängda, men det gör inget. Jag hittade EN affär som kompenserade för övriga. Hittade en sån när jag var i Nice också; en sån där man får hjärtklappning av. De hade nästa bara klänningar och alla var fina. Mirakulöst nog begränsade jag mig till en enda. Bild kommer på den också.

Jag har för övrigt bytt bok efter Nesbö, till "something completely different". Det är en journalist som skildrar livet i Nordkorea genom intervjuer med desertörer. Extremt intressant och helt jäkla otroligt allting. "Nothing to envy". Rekommenderas.

Fredag 17/2 kl 19.35

Denna fantastiska dag avrundas med hotellrumssupé bestående av manchego, bröd och öl. Lyssnar på musik.

För första dagen känner jag mig helt frisk.

För första dagen har det varit varmt på riktigt, så att jag har kunnat gå i t-shirt och barbent.

För första dagen har jag legat på stranden och badat i havet.

För första dagen har jag tränat i hotellets gym, och det var nästan löjeväckande lustfyllt. Kroppen är full av energi och lust att arbeta, dvs träna. (Men jag tog det lugnt förstås, jag är inte stålmannen.)

Låg på hotellterassen på förmiddagen för det var så blåsigt, men när jag gick in till stan för att äta lunch märkte jag att det var varmt, underbart sommarvarmt. Gick längst havet bort. Mellan min strand och hamnen är det ett märkligt område, egentligen bara en stor grusplan som används som parkering. Men längst ut mot vattnet går det en cementerad väg, eller snarare mur eller nåt. Det är rejäla vågor som rullar in och slår upp mot stenblocken nedanför. Mäktigt och absorberande på nåt vis, det där med havet.

Åt en långsam, njutbar lunch i solen nere i hamnen, eller vad det är, sen gick jag tillbaka till min strand, Playa Jardin, som jag är väldigt förtjust i och kunde ligga nån timme till innan molnen kom. Havet var inte alls kallt, säkert +18 eller så. Det var nog inte långt ifrån röd flagg för det var stora vågor och strömt som tusan, men höll man sig nära stranden gick det bra. Barnsligt kul och en ren lycka. Nu var det extra efterlängtat också, så det kändes som en ynnest om det så bara blir en dag.

Teneriffa del 4, typ

Eftersom det ar sa dyrt med internettid har pa hotellet har jag bytt taktik och kommer att skriva ikapp mina handskrivna anteckningarn nar jag kommer hem i stallet. Men jag kan rapportera att sedan sist har jag badat i havet, blivit frisk, atit kanin och gatt vilse pa ett berg. I morgon aker jag hem igen. Rapporter om blotsno och elande hemma - jag skulle hellre stanna!

Teneriffa del 3

Nagot ska jag val saga om gardagen ocksa:
Jag tog en av de manga bussarna ner till Los Cristianos och halsa pa pappa, styvmor hennes bror och brorson. Att det skulle vara varmare och soligare pa sydkusten: pyttsan. Det var mulet och typ 18 grader, men jag har insett att det ar bara att kla pa sig langarmat sa ar det skont att vara ute anda.
Det var en trevlig dag som forflot i sakta mak. Vi strosade, drack sangria och at en sen lunch. Jag fick min paella till slut, men den var ett skamt. Otroligt snalt med grejer forutom ris. Men det var bara en av manga saker som forstarkte mitt intryck - som for ovrigt stammer med mina forutfattade meningar - att de dar stallen ar oerhort turistiga och ganska ocharmiga. Restaurangera ar dyrare, personalen oengagerad, det draller av forsaljare som forsoker kranga klockor och solglasogon utan nagon som helst framgang.
Men, som sagt, vi hade det trevligt anda och det ar kul att ha varit dar.
Nu ska jag ut i solen. Ja, hor och hapna, jag vaknade upp till bla himmel idag och raknar med att det gar att ligga lite pa solterassen i alla fall pa formiddagen. (Alldeles for kyligt och blasigt for stranden, tyvarr.) Sen far dagen utveckla sig precis som den vill.

Sjukdomsrapport: Hade aterigen ratt sa besvarande huvudvark igar, men idag ar det battre igen. Jag ar pigg i alla fall, och hade i morse till och med aptit for frukost.
Fortsattning foljer.

Teneriffa del 2

I tisdags gick det av nagon anledning inte att komma at Blogger, och igar var jag pa utflykt hela dan, men har en en recap:


Man 13/2 kl 20.05
Observationer: Man ser verkligen mest bara gamla manniskor, inte bara bland turisterna. Folk kor valdigt frascha bilar, men uteslutande smabilar, framst franska och tyska. De fa yngre par man ser gor som man ser pa andra stallen i sydeuropa: gar och haller om varandra; han med armen runt hennes axlar, hon med handen i hans bakficka.

Djurobservationer: Inte sa manga, men det finns ett gang hangaround-katter har pa hotellet som jag har sett att nagon matar. (Nej, jag har inte klappat dem.) Nere vid stranden sag jag en massa fina odlor, och pa eftermiddagen idag sag jag till min forvaning en skock getter som gick och betade pa andra sidan vagen och vallades av en man med tva hundar (en getaherde?).


For ovrigt har jag redan varit ute och atit, en omelett. Jag har ingen aptit och inga hungerskanslor. Nar jag ar ute som nu pa kvallen fryser jag och vill bara tillbaka till hotellet. Nu nar jag val ar tillbaka ligger jag halvt tackt av overkastet och kinderna blossar. Febern tillbaka, i nagon man.

Min plan ar ingen annan an att fortsatta ploja min Jo Nesbo-bok - har redan last halften av de 700 sidorna. Tv ar tyvarr inget alternativ. Det finns bara tva engelsprakiga kanaler, CNBC och BBC (och tva kanaler som heter Films for men, som visar filmer som innehaller bilar och flygplan; de raknar jag inte). I ovrigt ar allt dubbat eller pa tyska. Suck.

Wish me luck att jag ar battre i morgon.


Tis 14/2 kl 8.35
Det har varit annu en ganska jobbig natt, men jag har i alla fall sovit lite langre stycken i taget och feberdrommarna har inte varit fullt lika skitjobbiga.


Nu nar jag ar uppstigen och nyduschad kanner jag mig relativt prima.


Jag blir starkt av att bara kunna ga ut pa min balkong och se ut over havet som med stor kraft slar in over de dramatiska lavaformationerna. Det ar mest molnigt, men himlen lyser igenom bade har och dar. Det blir bra det har.


Tis 14/2 kl 13.47
Idag har jag redan gjort tva saker jag inte trodde mig om: tittat pa spackhuggarshow och akt dottotag.
Eftersom det var mulet gick jag bort till Loro Parque som ligger max en km fran mitt hotell som jag trodde var en papegojpark. Och det fanns onekligen valdigt manga papegojor dar, och massor av beslaktade faglar i alla varldens farger och utforanden. Mycket vackra. Ara Macao var tuffast - den ser ut som en parodi pa en papegoja, typ.

Men det visade sig att det var en fullfjadrad djurpark. Det var dyrt att ga in, 33 Euro, men da ingick alla shower. Jag rakade komma precis lagom till spackhuggarshowen sa det vara bara att ga in och banka sig.
Det borjade med att beratta och visa en film om den senast tillkomna valen. Det var nagra fiskare i Holland som hittat en ensam, doende val som djurvardare hade lyckats radda till en djurpark, och sen hade den fatt komma hit for att fa vara med artfrander. Jag borjade grata.
Sen, nar showen hade borjat, borjade jag grata igen. Jag blev sa rord over att de dar gigantiska djuren har formagor att lara sig dessa konster pa ratt simpla order fran sina skotare. Och over det uppbara bandet mellan varje skotare och "deras" val. (jag kan verkligen roras till tarar av de mest markliga saker, men sallan av romantiska filmer och sant.)

Taget da? Peter har alltid kallat dem for dotto, du vet de faniga turisttagen i miniformat. (Han korde sana som sommarjobb i Visby i sin ungdom.) Nu sag jag att det verkligen star Trene Dotto pa dem. Hur som helst gar det ett gratistag till djurparken fran stan och tvartom, och det kom ett precis nar jag kom ut fran parken, sa jag svalde stoltheten och hoppade pa utan att vet exakt vart det gick. Men jag hamnade har i stadskarnan och har nu satt mig for att ata lunch pa strandpromenaden precis vid de imponerande havsbassangerna. Hit hade jag anda tankt ta mig under dagen, sa det var vart pinan.
Har varkar det finnas vissa shoppingmojligheter, aven om det ar mest "bazarer" och krimskrams. Ska utforskas efter min serranomacka och lunchol.

Teneriffa del 1

Son 12 feb kl 8.05
Observation 1: extremt manga pensionarer i gaten. Och en och annan barnfamilj. Inga singelresenarer, forutom jag. Ont i huvudet.

Son 12 feb kl 15.17 (lokal tid)
Jag ar framme och antligen pa vag i bussen till andra sidan on. Alskar det jag ser, trots att regntunga skyar vilar over alltihop.
Allvarligare ar att jag ar sjuk, formodligen ordentligt. Ganska saker pa att jag fatt en attack av menigit igen (hjarnhinneinflammation). Jag har oerhort ont i huvudet, det stramar langst med ryggraden och i nacken. Ar sa saker att jag redan pa planet tog mina tva forsta Valtrex, som jag papassligt tog med mig. Sedan nagra timmar ar jag febrig och elandig. Nu vill jag bara komma fram, sa tar vi det darifran.

Son 12 feb kl 20.15
Det verkar jattebra det har. Pa sodra delen av on ar allt brunt, det vaxer inget annat an kaktusar, det ar oerhort kuperat och dramatiskt med raviner och grottor i den losa jorden. Byarna ar dock fargglada, kompakta och ligger nere vid havet, eller klattrar langst bergssidorna, eller bade och.
Pa norra sidan ar det helt annorlunda - frodigt och vackert, med fargstarka blommor, bouganvilla och sant.
Val framme pa hotellet fick jag en fruktjuice av den snalla receptionisten nar hon horde att jag var sjuk. Dessutom fick jag ett dubbelrum, trots att jag bokat enkel, med utsikt mot Teide och mot havet och med eftermiddags- och kvallssol. Det ar stort och fint, det finns till och med bide i badrummet.
Jag ar dock sa sjuk att jag inte orkade sa mycket mer an att komma i ordning och ga ut och ata pa forsta basta stalle eftersom jag inte atit nat vettigt pa hela dagen. (Nappade inte pa erbjudandet om flygplansmat for 180 kr.) Jag at en pizza som bestod av 80 % ost och drack en lokal ol, Dorada. Fick i min drygt halften och satt i feberfrossa, sa jag blev inte langvarig. Nu ska jag bara sova och be en bon for att jag mar battre i morgon.

Man 13 feb kl 19.41
Vid lunchtid ungefar borjade jag antligen kanna av verkan av tabletterna. I princip feberfri, och smartan har bedarrat ordentligt. Men natten var inte kul, kan jag saga.
Efter att ha petat i mig en macka och en kaffe fran den nastan overdadiga frukostbuffen sov jag nan timme till, men sen dess har jag varit pa benen, om an i sakta mak.
Jag borjade med att ga pa en ganska planlos promenad som inleddes vid stranden, som ar bara nagra hundra meter bort. Det ar valdigt vackert och mysigt pa en gang. Just nu kanns det som jag skulle kunna bara sasa runt har en vecka och bara vara och lasa bocker. Ar helt osugen pa utflykter och aktiviteter, men det kanske vander nar jag kanner mig helt frisk. (Om det skulle vara redan i morgon kan jag vara med pa hotellets pilates-pass kl 10.30.)
Det var lite molnigt mitt pa dagen, och lufttemperaturen ar inte sa imponerande, men nar det sprack upp pa eftermiddagen kunde jag ligga ett par timmar i en solstol pa hotellets solterass. Det jag dromt om. Var nere och kande pa havet - kallt - och det var for blasigt for stranden, men det kommer nog det ocksa.
Hotellet ar for ovrigt nastan fantastiskt. Har finns biljardbord, pingisbord, ett litet gym och till och med en squashhall. Pa andra sidan gatan ligger en idrottsplats. Nja, det ar egentligen bara en illa skott grusplan, men den omges av nagot som skulle kunna definieras som en lopbana, och i mitten finns en slaggkastarring. Mina traningsplaner ska nog kunna inforlivas, sa fort jag... ja, du vet.

Dåliga utsikter

Jag börjar vackla vad det gäller min så länge emotsedda semester. Väderprognosen suger. Det har varit svalt på Kanarieöarna i stort den senaste veckan, och utsikterna för nästa vecka är typ 15 grader och en hel del regn.

Det gör mig så förbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men det går inte att göra ett skit åt det annat än att åka dit och hoppas på det bästa.

Jag har varit förberedd på att det kan vara lite svalare och ostadigare där jag ska bo, men det finns inte i de bilder jag har målat upp att jag ska gå runt med paraply och tjocktröja en vecka. Skit samma om det är på fint hotell, obegränsade sovmornar och en massa bokläsning, om jag inte får ligga i solen och bada i havet. As!

Men, som sagt, allt kan hända. Det kanske blir underbart ändå, eller...?

Frånsett detta bakslag är jag ganska nöjd med tillvaron. Idag har jag lagt sista handen vid det projekt jag jobbat med de senaste månaderna, i och med presentation av vår slutrapport för styrgruppen. Alla nöjda med resultatet. Och det känns oerhört tillfredsställande att verkligen avsluta något (till skillnad från flera av mina andra projekt som jag aldrig lyckas bli av med). Samtidigt har jag börjat mitt nya liv som Södertälje-pendlare. Sedan förra veckan är jag nu på heltidsuppdrag hos en helt ny kund. Allt är nytt. Företaget, människorna, produkterna, det jag ska jobba med. Det är oerhört frustrerande att inte kunna göra någon nytta, utan bara hänga på och insupa allt som bara går. Det är å andra sidan ett stadium som måste passeras och som knappast kan förkortas.

Det känns nytt och fräscht i alla fall, och rejält. Jag har fått ett eget skrivbord, passerkort, dator och välkomnas som en i gänget. Som ett nytt jobb helt enkelt.

Men jag börjar med att åka på semester en vecka. I regn.