Jag åker förbi spegelblanka sjöar och ängar i skymning som svalor virvlar över. Och jag känner lycka över livet som har bjudit på ännu en magisk kväll. Jag har varit på middag hos min kära vän Charlotte som är värd ett hyllande inlägg bara hon. Jag landade mitt i hennes vardag med mamma på besök från Norrland, mannen som kom hem från jobbet och tre bedårande döttrar. Jag övade svärdfäktning med den yngsta inför lördagens piratkalas, jag beundrade mellantjejens alla maskeraddräkter (från ninja turtles till snickare) och äldsta, tova, kommer garanterat köra Kenneth Anderssons målgest på fotbollsmatcherna framöver.
Jag fylls av någon slags tacksamhet över att få vara med. Och jag hoppas att jag kan förmedla något litet av min känsla av att människor i min närhet - Charlotte och Johan i det här fallet - lever fantastiska liv och ÄR fantastiska, var och en för sig och tillsammans. Jag vill att de ska känna det och stanna upp för en stund och känna det. För jag tror att de kanske glömmer bort det ibland, på samma sätt som alla andra säkert också gör när de går där o vad de tror är hjulspär och tänker att barnen kanske väsnas, fastän de bara är underbara små individer.
Livet, åh livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar