Jag borde inte skriva det här förrän i morgon, men jag kan inte låta bli. I morgon - om inget oförutsett händer - sätter jag bläck på ett kontrakt på en lägenhet. Jag har köpt den, genom en djärv kupp som eventuellt inte var jättesmart, men det får vi aldrig veta och nu är den min! Det är bara det där med det eventuella och oförutsedda... I fastighetsköpar- och säljarbranschen kan allt hända. Folk kan ångra sig, nya köpare kan dyka upp som gubben i lådan och förvida huvudet på illojala mäklare som lovat. Jag kan inte känna mig riktigt, riktigt glad förrän i morgon kväll när det är skrivet och klart.
Men glad är jag. Ju längre tiden går, desto mer nöjd känner jag mig. Jag får skriva mer sen, efter bläcket.
För övrigt så drömde jag i natt jag blev vittne till hur en av mina kollegor blev överkörd av en ångvält som kom i så där 70 km/h och inte stannade för rött. Han blev förstås totalt mosad och död. Är det normalt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar