Kontoret, hej då!

Det kan faktiskt vara så att min semester har börjat nu, trots att det bara är torsdag. Den har smygbörjat, så mycket kan man säga. När jag gick från kontoret vid fyratiden i eftermiddags fylldes jag av en jublande känsla när jag insåg att jag inte kommer att åka dit igen på nästan en månad (för ska jag jobba i morgon så sker det hemifrån). Det känns helt magiskt. Speciellt som det var +27 eller så när jag gick till bussen.

När jag kom hem slängde jag av mig mina svettiga kläder (efter att ha suttit på två olika bussar som lätt höll över +35), kastade mig på cykeln och åkte ner till Mälaren vid Huvudsta och badade.

Det är lite lynnigt väder nu; soligt och fint i några dagar, sen blir det mulet eller regnigt några dagar, sen kommer det fina vädret tillbaka. Igår var det jättefint med ganska normal temperatur, 22-23, och idag plötsligt tropiskt igen. Under alla omständigheter är det sommar och jag kommer nu att vara ledig i fyra hela veckor, vilket känns nästan oöverskådligt länge.

Nu sitter jag på min lilla trädgårdstrappa med ett glas vin i den sista kvällssolen (innan den försvinner ner bakom trädtopparna i parken här intill). Bara det är magiskt. Jag har inte tjatat om min lägenhet på ett tag, men faktum är att förälskelsen består, och det är inte bara lägenheten jag älskar utan också "min" trädgård. Det är fantastiskt att kunna ha öppet och kliva rakt ut på en gräsmatta omgärdad av buskar och lummiga träd. Till 98 % är det jag och min otroligt söta och trevliga granne Lars som utnyttjar trädgården, resten sitter på sina balkonger eller vad de gör. Att köpa den här lägenheten var ett riktigt lyckokast.

Nu har jag också kommit igång igen med att bocka av saker på min to-do-lista. Det är inga stora grejer, men diverse småfix som höjer kvaliteten. Igår satte jag t ex upp min nya duschdraperianordning, som jag sågade till och fixade alldeles själv. Peter var här igår och hjälpte mig borra hål - jag har inte ens en borrmaskin och ännu mindre en kakelborr. Han hjälper till när jag frågar, men det hans beredvillighet är trots allt något begränsad. Därav stegade jag själv iväg och köpte en bågfil och våtrumssilikon, varpå jag mätte, fixade och sågade och fick det hela på plats utan bekymmer.

Jag skulle gärna vilja vara händig och duktig, men det är jag inte. Efter 9 år med mr Handyman har jag heller inte behövt vara det. Så nu kändes det rätt bra att få till det där utan vidare hjälp. Inte för att det var något komplext eller så, men själva principen.

I morgon åker jag med käraste Josefin till västkusten, och då börjar semestern på riktigt. Jag ser oerhört mycket fram emot det faktiskt. Under förra sommaren var jag inte där alls, så jag riktigt längtar till det fina, fina huset i det fina, fina fiskesamhället, och att hänga med mamma och styvfar några dagar. Och det bästa av allt är att jag får visa upp allt för Jossan! Det blir perfekt!

Jag längtar också plågsamt mycket efter min fina man som jag inte får träffa förrän nästa vecka. Det är nästan löjligt, men på kort tid har jag fått så många referenser till honom. Jag läser saker i tidningen som jag vill kommentera till honom; jag cyklar förbi uteserveringar och trånar efter att sitta där och dricka vin med honom; jag vill sitta och äta middag med honom och säga saker som får honom att lägga huvudet på sned och sträcka sig fram och stryka mig över kinden med det mest kärleksfulla uttrycket. Men snart så...