En förtrollad dag

Det klarnade upp. Efter en lugn morgon och 1,5 timme på golfbanan (range och övningsbana) åkte jag hem och åt lunch och konstaterade att det var +23 och faktiskt sol hela tiden. Jag åkte till det coolaste stället, Smöjen, och när jag sent på eftermiddagen åkte därifrån, på den gropiga kalkstensvägen mot Kyllaj, med havet till höger och nedvevade bilrutor, då grät jag av lycka. Det är faktiskt sant. Det högg till i bröstet och tårarna kom, i glädje över solvarm, solbrun hud; över hur vacker denna plats är; över hur otroligt fin den här veckan har varit; över ynnesten att få ligga på denna magiska stenstrand och lyssna på havet och en ihärdig lärka och ingenting mer.

När jag kom var jag ensam, själv, mol allena. Bara en sån sak. Sen kom det några till, men det var inte mer än sju personer totalt och jag kunde i godan ro ligga nästan naken och ligga och känna på de vita, lena stenarna och bada i de stora vågorna.

På vägen hem åkte jag till golfbanan igen, eftersom jag hade en bollhinkspolett kvar att göra slut på. Det gick inte rakt igenom bra, men jag fick till tre av de bästa slagen jag någonsin gjort. Häromdagen när vi var där filmade Lena mig, och då fick jag inte bara en utan flera aha-upplevelser. Tyvärr är det inte så enkelt att man bara för att man vet hur man ska göra kan göra det. Det är så många moment som ska stämma på kort tid, men vid några tillfällen lyckades jag pricka in dem. Det gör det mödan värt - det är en nästan rusig känsla. Alla de mediokra eller dåliga slag man står och harvar igenom bleknar när man får det att stämma. Och jag vet att ju mer jag tränar, desto tätare kommer det att bli mellan dessa tillfällen, och jag kommer sakta att bli bättre. Vet inte riktigt vart mitt tålamod kommer ifrån när det gäller golfen, men jag har väl på känn att det finns inom räckhåll. Jag är inte helt obegåvad, och även om jag aldrig kommer att bli jättebra skulle jag kunna  få det att gå hyfsat bra. Det räcker som sporre.

Nu ligger jag dessutom mycket bra till hos instruktören från kursen förra veckan, så jag räknar kallt med att jag kommer att få fortsatt bra hjälp när jag visar mig på Ulriksdal. Det tänker jag vara fräck nog att dra fördel av.

Nu ska jag ta en kvällspromenad och supa in det sista av denna underbara plats. I morgon bitti åker jag hem - jag bokade om  så att jag kommer hem mitt på dagen i stället för sent på kvällen, det kändes som ett bra beslut trots allt.