Jag har haft två mycket hektiska veckor sedan semestern, och nu är det snart semester igen. Av det förväntade lugnet blev inget. Min långa lista av sommarprojekt på jobbet har jag knappt rört. Det känns lite frustrerande. Jag skulle vilja ha minst en vecka utan störningar och bara sitta och beta av saker, och kanske titta lite framåt också. Men nu har det i stället bara blivit att hantera problem och frågor från användarna.
Det är samtidigt väldigt kul. Jag trivs verkligen mycket bra hos kunden, och de trivs med mig. Jag har fått förlängt året ut, och det är uppenbart att de ser mig som en del av teamet. Kanske till och med en viktig del.
Jag kan inte göra så mycket mer än jag gör. På fredag får jag helt enkelt resa mig och gå därifrån, och ta upp alla trådar i augusti igen.
Min semester börjar arta sig utmärkt bra också. Efter ett långt velande och dividerande, när vi väl bestämt oss för Azorerna bara för att konstatera att resorna var slut, har vi nu i kväll hux flux bestämt oss för en stuga på Utö (!) i stället. Det blir underbart, och så mycket enklare och billigare än de många andra alternativ vi tittat på. Sen ska jag ner till västkusten en sväng, och de sista dagarna av min ledighet har Kajsa och jag värsta planen. Däremellan räknar jag med att vara hemma och bara slappa, spela golf, träna och hänga med folk - om det är någon hemma. Det känns kort med tre veckor, men å andra sidan har jag ju redan haft en jättefin vecka, och å tredje sidan blir det nog 3,5 vecka.
Jag har haft en skön, välbehövlig hemmakväll och faktiskt städat här hemma. Jag måste säga att jag slarvar rätt mycket med städningen, men det heller blir inte så värst smutsigt - dammigt - i den här lägenheten. Går inte att jämföra med den förra, där det blev dammigt på några dagar. Jag har också tagit tag i sånt som pappershögar som legat i veckor, plockat i ordning kläder och skor, fixat lite administrativa saker (i stället för att skriva upp på en lista att jag ska göra dem sen - smart, Karin!).
Nu tittar jag på gulliga djur på tv, sippar vin och väntar på att jag ska bli trött och gå och lägga mig. Det känns inte som det är i närheten, tyvärr. De senaste dagarna har jag gått och lagt mig före tio för att jag helt inte kunnat hålla mig vaken. Nu är det inte alls så. Men det går ingen nöd på mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar