Vi har sen volleybollträning på tisdagar och när jag kommer hem är jag trött men inte så att jag kan sova. Jag måste sitta uppe ett tag och bara vänta på att kropp och huvud växlar ner och då har jag tagit för vana att titta på House som börjar kl 23. Det är naturligtvis fånigt och orealistiskt och likadant varje gång - en dödssjuk patient kommer in med symptom som är omöjliga att diagnostisera, men efter 50 minuter har någon, oftast House själv, knäckt gåtan och patienten blir botad. Ändå ser jag på det med behållning.
Dr House är hjärtlös, cynisk och hämningslöst politiskt inkorrekt, men jag gillar honom för att han är en sanningssägare, helt orädd för konflikter och har förmåga att backa och erkänna när han faktiskt har fel. Jag skulle inte vilja vara som dr House, men kanske 10 procent som han. Idag är jag närmare 0 procent House, och det är verkligen inte bra.
Jag skulle också behöva vara lite mer Bamse, Madonna, Anja Pärsson och ett gäng andra - och det bästa av mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar