Veckorna lunkar på utan större dramatik, tycks det. Det är på helgerna det händer.
Den gångna helgen var dock lite väl dramatisk för min smak. Jag orkar inte återberätta allt här, men en mycket välformulerad sammanfattning finns här. Till saken hör att det var ytterligare en ny ledamot som valdes in volleybollförbundets styrelse, och det var jag. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, kan man säga.
Men det positiva med hela soppan är att denna kris verkar ha fått samma följd som de flesta kriser, nämligen att folk sluter samman, går ihop, stöttar och visar en vilja att lösa situationen. Där befinner vi oss nu, skulle jag säga. Det var också så att årsmötet var synnerligen välbesökt, eftersom det var 50-årsjubileum, så det fanns många kära, kloka människor på plats - många har jag känt i över 20 år - och det utbyttes massor av positiva, sköna ord också. Vi var alla där av kärlek till sporten, och det är ett starkt kitt.
Jag håller tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar