Jag älskar det här stället, Dublin. Jag har varit här i mindre än ett halvt dygn, men precis som väntat kändes det helt rätt redan när jag klev av flygbussen.
Överallt finns pubar, barer och restauranger som alla är trevliga, spelar bra musik och har gratis wifi. Det är lätt att prata med folk, lätt att hitta, korta avstånd. Människor är snygga, gulliga eller bara allmänt sympatiska. Ja, det är helt enkelt precis som alla säger.
Två gånger idag har folk frågat mig om vägen. Den ena var en annan turist som jag kunde dirigera utan problem eftersom han frågade efter Grafton street. Den andra var en herre som inte var en dag under 75 som försökte hitta till nån kyrka. Jag var tydligen trevlig tillbden grad att han ville att vi skulle gå och dricka kaffe tillsammans. Han var absolut en gentleman men jag avböjde artigt. Bara några minuter tidigare hade jag stannat och pratat med tre sköna lirare som satt vid floden på en bänk. Den mest talföre av dem sa att han var "the king of the boardwalk" så honom lär jag gå förbi fler gånger. De tre herrarna hann överösa mig med säkert 10 komplimanger på bara några minuter - men de var enbart rara och trevliga. Jag känner mig som en prinsessa.
Han som är i mitt liv just nu förutspådde att jag inte kommer behöva känna mig ensam i mer än två minuter i den här stan. Han hade nog rätt. Han skrev också att ha redan på förhand kände sig svartsjuk på alla jag skulle charma och hänga med. Det känns fint.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar